Citat:
Ursprungligen postat av
EnGodForlorare
Tack! Nu har jag gått igenom det här med telefon- och brevcensur och min slutsats är ändå att det inte förekom. Visserligen nämns censur i flera artiklar skrivna av journalister, bland annat sådana som tar upp Astrid Lindgrens yrkeskarriär (
https://www.expressen.se/debatt/astr...s-foregangare/). Men läser man artiklarna verkar det inte handla om censur alls utan om inrikesspionage. Det är ett mycket grövre övergrepp mot civilbefolkningen än censur, men censur är det inte.
Hade brev censurerats hade mottagaren av breven märkt att vissa meningar varit överstrukna och därigenom insett att statsmakten läste deras korrespondens. Det hade varit illa eftersom då hade kommunisterna och anti-nazisternas som man övervakade slutat skriva hemligheter i breven.
Samma sak med telefoncensuren. Samtalen avlyssnades, men inget tyder på att de skulle ha blivit censurerade eller avbrutna.
Dan Korn bevisade i sin bok om Kejneaffären att avlyssningar och spioneri på enskilda människor enbart var en myt.
Det undersökte han nämligen i de dokument som inte är hemligstämplade både i Säpos arkiv samt i polisens arkiv, telefonavlyssningar för inspelning kunde inte göras på 40-talet, knappast heller på tidigt 50-tal eftersom det då i Sverige inte fanns inspelningsanordningar för telefoner.
Däremot avlyssningar via en extralur kunde göras men då kunde endast en person höra på ett samtal.
Dan Korn undersökte olika akter hos Säpo och hos Polisen och hittade korshänvisningar och det var genom dessa han kunde utröna att Säpo inte spionerade på enskilda människor, Wilhelm Moberg hade den rättshaveristiska åsikten att han hade varit under Säpos spioneri sedan 1930-talet, I Säpos arkiv finns inte ett skit om Wilhelm Moberg, inte ens hemligstämplat material, i en akt om Kenje hos Säpo kunde Dan Korn hitta arkivhänvisningar och dessa hänvisningar visade att det inte fanns spaning överhuvudtaget.
Hela rättsrötedebatten kom just efter kriget eftersom Kenje och Moberg och alla andra var aktiva antinazister och Torsten Krueger ville göra upp mot dom i och med att han var hängiven nazist och i rättsrötedebatten salufördes myter om att alla antinazister hade under kriget spionerats på och infon skickades till Tyskland, genom Kenjeaffären kunde Dan Korn avliva alla sådana myter eftersom han inte hittade några som helst bevis på att folk hade blivit avlyssnade samt skuggade. Det fanns helt enkelt inte sådana order, hade det funnits sådana order hade det synts i de öppna arkiven, Säpo var enkla av sig, i Kenjemappen på Säpo har de mest samlat på sig tidningsartiklar om Kenje och lösa lappar med korshänvisningar till andra personer och noteringar om avlyssningar fanns, men på avlyssningar som aldrig blev av, så Kenjes paranoia var helt obefogad.