Om det inte fanns något liv i universum, skulle "tiden" då gå evigt snabbt?

Det är alltid enklare. När man dör så dör tiden. Fast enklare.

Sälva förändringen är tiden - utan förändring ingen tid. Utan liv i universum så skulle tiden gå lika fort som den gick innan du föddes - du märkte den inte ens.

"Föds igen"? VARFÖR skulle man?

Varför skulle du överhuvudtaget födas igen? Men i vissa s.k. idealistiska filosofiska system, så existerar tiden bara i medvetna varelsers medvetanden.

Tror han syftar på att om inget medvetande finns som kan uppleva tid, så finns inget definition av snabbt eller långsamt, bara en kedja av händelser.

Och en kedja av ändelser utan tid emellan kommer ju att avverkas omedelbart.

Varför skulle man inte?
Tänk dig att du får oändligt mycket tid på dig att födas igen, och oändligt många chanser (i form av oändligt många Big Bangs eller vad som helst). På samma sätt som du fick innan du föddes.

Då är det oundvikligt att du på ett eller annat sätt, förr eller senare föds igen.
Det är logiskt omöjligt att medvetandet är en engångsföreteelse.

Lite samma sak som att det är logiskt omöjligt att vi är det enda livet i universum.
Trots att vi inte har sett annat liv i universum så vet vi (i princip) att vi inte är det enda livet.
Universum är helt enkelt för stort för att vi ska vara det enda livet i universum.
På samma sätt är verkligheten "för stort" för att medvetandet ska vara en engångsföreteelse.

Om man även tänker på hur vanligt förekommande och universellt medvetande är på jorden så blir idén att medvetandet är en engångsföreteelse ännu mer absurt.
Medvetande är något som alla levande varelser har som gemensam nämnare. Det finns medvetande i överflöd.

Trådstarten uppfyller inte kraven för filosofiforumet i dagens mening. Låset på.

/Moderator