Skuldsatt allmänhet?

Du missförstår det amerikanska pensionssystemet: Amerikanska staten varken sätter av något till pensionen eller placerar det.
Det är arbetsgivaren som står för pensionen. Placeringarna sköts av andra företag som specialisterat på just detta. (Löntagaren har ofta ett antal alternativ att välja mellan, men kan inte placera sina pengar direkt och efter eget gottfinnande).

Amerikanska staten är en stor arbetsgivare. Men varje myndighet har en egen hantering av pensionerna. Den ser i stort sett ut på samma sätt som hos företagen. Om den amerikanska myndighetens pensionsförvaltare placerar i statliga låneinstrument så är det utanför kontrollen av staten. Det baseras på en marknadsmässig bedömning.

(Hur kan någon placera i något så lågavkastande som amerikanska statskulden? Jo, avkastningen är faktiskt inte så dålig: Ett 10-årigt lån betalar f.n. ca 3% ränta. Förvaltaren resonerar ungefär såhär:
"Jag får 3% av amerikanska staten, men då är lånet i USD. Jag skulle kunna få ca 10% ränta i Brazilien men då är valutarisken skyhög. Jag kan bara få 2,3% i Kanada, och jag har ändå en valutarisk. I Tyskland får jag bara 0,4% och dessutom med valutarisk. Det är inte att tänka på!
Jag söker en säker placering, och med hänsyn till valutarisken så är min risk lägst och min avkastning högst i amerikanska statspapper.")

Du har fel angående pensionsrätter:
- Medel som sparas i pensionsfonder (som t.ex. i USA) söker en så god avkastning som möjligt. Vissa delar kanske placeras i lågavkastande men säkra statspapper, andra i mer riskfyllda men högavkastande investeringar, t.ex. på börsen. På det sättet försöker man få pengar att växa så bra som möjligt, och man får en hävstångseffekt av "ränta-på-ränta".
- De svenska pensionsrätternas värde räknas upp med en procentsats som bestäms varje år. Det är en hitte-på ränta eftersom pengarna inte finns kvar (de har ju använts i statsbudgeten). Räntan är låg, mycket lägre än på ett vanligt sparkonto.
- Men inte ens hitte-på-räntan är säker. Den s.k. "bromsen" kan slå till, och då konfisterar staten hela eller delar av den låga räntan, och kan i undantagsfall t.o.m. skriva ner värdet på hela pensionsrätten. Rent teoretiskt kan de bli värda noll utan att staten har några problem i övrigt. Detta kanske om man
a) delat ut för mycket till tidigare pensionärer (läs "ATP"-pensionärerna)
b) arbetslösheten blir hög
Det är ju så att dina framtida pensioner skall betalas av de som arbetar det år som pensionen betalas ut. Om få eller inga arbetar så kommer det heller inte in några pengar som går att fördela. Det finns en liten buffer, AP-fonderna, men de täcker bara en liten del av statens pensionsåtaganden.

Det amerikanska systemet (som för övrigt används inom hela den fria världen) garanterar inte pension, men låter dig få en så bra avkastning som möjligt. Det är att jämföra med den svenska Premiepensionen.
Det svenska systemet ger inga garantier alls. Dina pengar är borta. Fullständigt förbrukade. Vartenda öre. Staten låtsas som att dom finns kvar, men dom är ersatta av pensionsrätter som bara får ett värde det år som du skall ta ut pensionen. Vilket värde en pensionsrätt har då är helt obestämt fram tills det året. Det kan vara noll. Men det kan aldrig, aldrig, aldrig vara lika högt som om pengarna varit placerade på ett vanligt sparkonto. Och absolut inte så högt som vid det amerikanska systemet, ifall pengarna placerades framgångsrikt.
Via det statliga pensionssystemet kan du ALDRIG bli vinnare. Men det finns en rejäl risk att du blir en förlorare. I vilket fall som helst är alla dina inbetalda pensionspengar redan borta. Vartenda öre. Inget finns kvar. Du får hoppas att någon annan jobbar när du är pensionär. Annars får du inget alls.

Enl https://www.di.se/nyheter/usas-stats...-finanskrisen/

Äger USAs allmänhet majoriteten av stadsskulden. Kan någon förklara hur allmänheten kan äga statens skuld?