Citat:
Ursprungligen postat av
Emmy.Ha
Så du är i stort sett likhetsfeminist? Förutom att du inte anser att män ska ta större ansvar för barn och hem? Förstår jag dig rätt?
Ja, under tumskruvar skulle jag kalla mig för likhetsfeminist. Är något socialkonstruktivistiskt lagd men i praktiken handlar det om ett 60/40%-förhållande, det vill säga hur mycket miljön respektive arvet formar oss. Kan dock påpeka att min pågående utbildning i psykologi tenderar ge mig en mer särartsfeministisk hållning. Vi får se hur det slutar
Som anarkafeminist så är dock sådana här frågor i periferin - huruvida de traditionella könsrollerna allra mest är formade av arvet eller miljön - för problemet är och har alltid varit falska auktoriteter (från det att män utsåg sig som förmyndare över kvinnor, det vill säga då, fram till personalchefen som inte blev vald av personalen själva, det vill säga nu). Alla dessa problem luckras upp med ett anarkistiskt förhållningssätt till varandra... där ingen förmyndar över myndiga människor och där auktoriteter blir utvalda av de som berörs av auktoriteten.
Problemet är dock svårigheten med att få miljontals människor att skapa genuina samarbeten - i min mening så fungerar anarkism enbart i mindre grupper, om cirka 200 individer (helt enkelt ett nätverk av familj, vänner och bekanta - folk man bryr sig om). Att vi förväntas sammarbeta bara för att vi har fötts inom samma landsgränser (oavsett hur många vi är) är inte rimligt... i praktiken så plockar vi fram mobilkameran vid trafikolyckor och kliver över döende i tunnelbanan som ingenting påväg till jobbet.
Det är svårt att skapa genuina samarbeten när vi knappt bryr oss om människorna i vår omgivning och inte ens har goda kontakter med grannen.
Jag hanterar inte frågan om barn och hem i två polariserande grupper. Det jag ser är snarare helt unika familjekonstellationer och som jag anser ska hanteras därefter... fokuset ska ligga på att människor överhuvudtaget mår bra i det enda livet de har. Individen först. Alltid.
Hoppas att det här förklarade min position tillräckligt väl samt svarade på frågorna ordentligt. Jag är en feminist (en manlig sådan till och med, och aktiv på Flashback av alla ställen) men långt ifrån en etablissemangsvänlig sådan - socialism/socialistisk feminism går helt enkelt dåligt i hand med individualanarkism/anarkafeminism (iallafall när de förstnämnda ideologierna involverar miljontals människor) och radikalfeminismens simplifierade förklaringsmodell (läs: Patriarkatet™) har aldrig fallit mig i smaken.