#MeToo rörelsens budskap från början var ett bra initiativ men övergick snabbt till ett rent mansförtryck och manshat. Nu kan vi män inte ens säga hej till en kvinna längre utan att åka dit för sexuella trakasserier, som en 80årig äldre man dessvärre fick uppleva som sedan kort därefter avled till följd av påfrestningarna av detta.
Sexuella trakasserier är aldrig okej och skall förebyggas till 100% detta är något ingen skall behöva uppleva. Men skall man förebygga sexuella trakasserier så lär man förebygga sexuella trakasserier och ej enbart hänga ut män som sexuellt trakasserad kvinnor för det är extremt kränkande. Det finns även en hel del kvinnor som sexuellt trakasserad kvinnor och kvinnor som sexuellt trakasserad män och detta lär givetvis även det förebyggas. Jag personligen har vid ett flertal tillfällen blivit sexuellt trakasserad av kvinnor på mina arbetsplatser och en gång till o med blivit tagen på skrevet av en av dessa. Min flickvän blev under en längre tid sexuellt trakasserad av en kvinnlig kollega på sin arbetsplats. Därför är det så djupt beklagligt att #MeToo rörelsen aldrig tar upp även detta utan enbart framhäver män som sexuellt trakasserad kvinnor istället för att förebygga alla sexuella trakasserier.
Vidare tas alltid mansdominerade yrken upp som kvinnoförtryckande, att dessa yrken är just mansdominerade har enbart att göra med att intresset för just dessa yrken är avsevärt högre bland män och fler män ansöker därav till dessa yrken precis som alla kvinnodominerade yrken är bland kvinnor. Men nu vill feministerna ha 50% av tjänsterna i mansdominerande yrken så det då blir 10-100ggr lättare att få en tjänst som kvinna i vissa yrken en som man och detta kallar dem för ”jämställdhet” när det i själva verket är ett rent mansförtryck och ingenting annat. Den enda jämställdheten är om platserna inom alla yrken både mans och kvinnodominerande yrken fördelas efter antal sökande per kön så alla får exakt samma chans att få den tjänsten per capita. Är det tex en arbetsgivare som annonserar ut 11 tjänster inom samma yrke och det är 10ggr mer män en kvinnor som ansöker så lär givetvis 10 av dessa tjänster gå till män och 1 till en kvinna vise versa för då har de exakt samma chans att få en tjänst per antal sökande (capita). Men bör man egentligen inte ge tjänsten till den som är mest lämpad för den? För vart går annars gränsen, ska vi börja lägga undan platser per etnicitet, hudfärg, religiös uppfattning, hur lång man är, hur mycket man väger, ens favorit färg eller hur många katter man har?
För första gången i Svensk historia fick vi en kvinna som ordförande för Svensk golf. Sedan dess har hon enbart hyllat de kvinnliga prestationerna och Svensk golfs nyhets magasin har i stort sett enbart intervjuat kvinnliga golfstjärnor och alla framsidor prytts av kvinnor tänk om det varit tvärtom jösses då hade feministerna skrikit sig hes om kvinnoförtryck men när det är tvärtom sägs inget.. Samt har hon hakat på #MeToo rörelsens manshat och enbart hänger ut män som sexuellt trakasserar kvinnor. Vidare vill hon att alla medlemsplatser på landets alla golfklubbar skall fördelas 50/50 mellan män och kvinnor så det då blir extremt mycket lättare att få en plats som kvinna än som man och kallar detta jämställdhet, så flera män står i kö medan de kvinnliga platserna gapar tomma. Precis som i yrken skall dessa platser givetvis fördelas efter antal sökande som är män och kvinnor så att man även här får lika stor chans att få en plats per capita. Men egentligen bör det vara först till kvarn. Sedan har alla klubbar nu kvinnokommittéer som anordnar tävlingar, resor, dagar där bara kvinnor är välkomna vilket är extremt mansförtryckande men det är tydligen helt okej men gud förbjude att det skulle varit tvärtom jösses då hade feministerna blivit hes i halsen eller fått hjärtattack.
Ett annat intressant fenomen är att det nu under alla manliga VM, EM inom diverse idrotter är en majoritet kvinnliga kommentatorer annars är det tydligen kvinnoförtryckande, men däremot tillåts knappt en manlig kommentator under kvinnliga VM, EM men återigen mansförtryck är tydligen okej och att klassa som en normalitet i dagens Sverige vilket är djupt beklagligt.
Sexuella trakasserier är aldrig okej och skall förebyggas till 100% detta är något ingen skall behöva uppleva. Men skall man förebygga sexuella trakasserier så lär man förebygga sexuella trakasserier och ej enbart hänga ut män som sexuellt trakasserad kvinnor för det är extremt kränkande. Det finns även en hel del kvinnor som sexuellt trakasserad kvinnor och kvinnor som sexuellt trakasserad män och detta lär givetvis även det förebyggas. Jag personligen har vid ett flertal tillfällen blivit sexuellt trakasserad av kvinnor på mina arbetsplatser och en gång till o med blivit tagen på skrevet av en av dessa. Min flickvän blev under en längre tid sexuellt trakasserad av en kvinnlig kollega på sin arbetsplats. Därför är det så djupt beklagligt att #MeToo rörelsen aldrig tar upp även detta utan enbart framhäver män som sexuellt trakasserad kvinnor istället för att förebygga alla sexuella trakasserier.
Vidare tas alltid mansdominerade yrken upp som kvinnoförtryckande, att dessa yrken är just mansdominerade har enbart att göra med att intresset för just dessa yrken är avsevärt högre bland män och fler män ansöker därav till dessa yrken precis som alla kvinnodominerade yrken är bland kvinnor. Men nu vill feministerna ha 50% av tjänsterna i mansdominerande yrken så det då blir 10-100ggr lättare att få en tjänst som kvinna i vissa yrken en som man och detta kallar dem för ”jämställdhet” när det i själva verket är ett rent mansförtryck och ingenting annat. Den enda jämställdheten är om platserna inom alla yrken både mans och kvinnodominerande yrken fördelas efter antal sökande per kön så alla får exakt samma chans att få den tjänsten per capita. Är det tex en arbetsgivare som annonserar ut 11 tjänster inom samma yrke och det är 10ggr mer män en kvinnor som ansöker så lär givetvis 10 av dessa tjänster gå till män och 1 till en kvinna vise versa för då har de exakt samma chans att få en tjänst per antal sökande (capita). Men bör man egentligen inte ge tjänsten till den som är mest lämpad för den? För vart går annars gränsen, ska vi börja lägga undan platser per etnicitet, hudfärg, religiös uppfattning, hur lång man är, hur mycket man väger, ens favorit färg eller hur många katter man har?
För första gången i Svensk historia fick vi en kvinna som ordförande för Svensk golf. Sedan dess har hon enbart hyllat de kvinnliga prestationerna och Svensk golfs nyhets magasin har i stort sett enbart intervjuat kvinnliga golfstjärnor och alla framsidor prytts av kvinnor tänk om det varit tvärtom jösses då hade feministerna skrikit sig hes om kvinnoförtryck men när det är tvärtom sägs inget.. Samt har hon hakat på #MeToo rörelsens manshat och enbart hänger ut män som sexuellt trakasserar kvinnor. Vidare vill hon att alla medlemsplatser på landets alla golfklubbar skall fördelas 50/50 mellan män och kvinnor så det då blir extremt mycket lättare att få en plats som kvinna än som man och kallar detta jämställdhet, så flera män står i kö medan de kvinnliga platserna gapar tomma. Precis som i yrken skall dessa platser givetvis fördelas efter antal sökande som är män och kvinnor så att man även här får lika stor chans att få en plats per capita. Men egentligen bör det vara först till kvarn. Sedan har alla klubbar nu kvinnokommittéer som anordnar tävlingar, resor, dagar där bara kvinnor är välkomna vilket är extremt mansförtryckande men det är tydligen helt okej men gud förbjude att det skulle varit tvärtom jösses då hade feministerna blivit hes i halsen eller fått hjärtattack.
Ett annat intressant fenomen är att det nu under alla manliga VM, EM inom diverse idrotter är en majoritet kvinnliga kommentatorer annars är det tydligen kvinnoförtryckande, men däremot tillåts knappt en manlig kommentator under kvinnliga VM, EM men återigen mansförtryck är tydligen okej och att klassa som en normalitet i dagens Sverige vilket är djupt beklagligt.
