Är det bra eller dåligt att ifrågasätta den grundläggande vetenskapen?

Ja, du har helt rätt. Det många inte förstår är att vetenskap i grunden handlar om moral och etik. Man gör faktiskt ett moraliskt val när man väljer att värdera logik och vetenskapens grundpelare högre än dess motsater. Och de är ju det som är filosofernas uppgift, att argumentera för eller emot vetenskapens existensberättigande utifrån den moraliska grund som den vilar på.

Nedanstående citat är från en annan tråd:



Vad bra, då accepterar du också att jag använder min yttrandefrihet för att påtala att jag INTE tycker det är korkat det som jag säger, utan istället tycker att det är fel av dig/er att motarbeta alternativa teorier?

Jag skriver INTE här på Flashback för att få höra hur saker "ligger till". Jag skriver här för att få höra vad andra TROR om hur det ligger till.

Berätta gärna var skon klämmer egentligen. Är det så att du/ni INTE står ut med att människor INTE tycker som du/ni, eller INTE står ut med tanken på att det finns "outbildade" människor?

Att saker som INTE går att bevisa ÄNNU är ointressanta ur ett vetenskapligt perspektiv, det ser jag som ett eventuellt stort misstag av vetenskapen. När kunde Speciella Relativitetsteorin bevisas av vetenskapen? Knappast 1905 iallafall va? Men den accepterades väl iallafall som en vetenskaplig teori långt innan den bevisades?

Självfallet gör jag det.

Att du verkar tro att det effektivaste sättet att bedriva forskning är att fullständigt strunta i att lära sig existerande teorier och börja ifrågasätta utan att kunna ett skvatt. Motivera gärna varför det skulle vara en bra metod för att utmana existerande teorier.

Du får skilja på obevisbart och svårbevisbart.

Allt är svårbevisbart tills det är bevisat, eller tills det är bevisat att det är obevisbart, eller tills det är bevisat att det är bevisbart. Eller?

Jag har INTE sagt att jag tror att det effektivaste sättet att bedriva forskning, är att fullständigt strunta i att lära sig existerande teorier och börja ifrågasätta utan att kunna ett skvatt. Jag är försiktig. Jag kontaktar INTE media och berättar att jag har upptäckt något revolutionerande, helt enkelt eftersom jag INTE anser att jag har upptäckt något revolutionerande, jag leker bara med tanken att jag har gjort det.
Så istället testar jag mina teorier på tex Flashback, och ser hur långt jag kommer med dem. Och på vägen lär jag mig en massa om vad vetenskapen och andra TROR om hur saker ligger till. Det måste jag ju lära mig eftersom jag får höra att mina teorier INTE stämmer, men jag ändå vill försöka bevisa dem.
Och jag tror på en del av vad människor säger. Men sen finns det vissa saker som jag INTE tycker att jag får tillräckliga svar på för att tro på, tex när det gäller relativitetsprincipen. Men det kan jag kanske förklara senare i nedanstående tråd, eftersom du ställde en fråga där om detta, som jag ännu INTE har svarat på:

(FB) Teori om tid, rum, rörelse och ljus.

Sen så tror jag att människor som har ägnat mycket tid och pengar åt att utbilda sig, INTE gillar tanken på att någon skulle kunna nå samma utbildningsnivå UTAN att utbilda sig på universitetet. Det handlar alltså om ren avundsjuka, vilket är en känsla som man bör akta sig för, eftersom den riskerar att bryta ner en fullständigt.
Och som jag ser det, så gynnar jag andra som vill komma in på universitetsutbildningar, genom att jag INTE söker in till någon sådan, utan istället utbildar mig själv.

Jag kan dock ha viss förståelse för att det skulle kännas jobbigt, om man själv har ägnat lång tid åt att utbilda sig och forska. Och sen ligger någon festprisse (utan fysikkunskaper) med en tjej i sängen en söndagsmorgon, läser ett kort avsnitt ur en fysikbok, och snickrar sen samma dag ihop en revolutionerande teori som han samma år får Nobelpriset för.
Men återigen, avundsjuka är INTE bra.

Och när det gäller huruvida någon behöver vara avundsjuk på mig, så kan jag säga att jag INTE har haft sex (med någon annan än mig själv), eller druckit alkohol (mer än en enda öl), sen år 2003, när jag var i 20-årsåldern. Så någon festprisse är jag INTE iallafall, och således finns det INGEN anledning till att vara avundsjuk på mig av det skälet iallafall.

Du skrev "som INTE kan bevisas". Det är svårt att tolka som något annat än att det är omöjligt att bevisa, vilket är något helt annat än att det är svårt.

Du väljer alltså medvetet en dålig metod?

Det har jag mycket svårt att tro. När jag diskuterar här har jag ingen aning om huruvida folk har pluggat på universitetet, och jag skiter ärligt talat i vilket. Det som jag och andra irriterar sig på är att du inte orkar ägna lite tid åt att faktiskt lära dig grunderna innan du börjar svamla en massa. Och nej, du utbildar inte dig själv. Du svamlar bara.

Som sagt. Jag bryr mig inte ett förbannade jävla dyft hur du skaffar dig kunskapen.
Tro mig. Att vara avundsjuk på dig är det absolut sista jag skulle vara.

Jag väljer en metod som jag tycker fungerar bra för mig, när det gäller att försöka förstå verkligheten.

Människor som har fina utbildningar är stolta över dessa. Om någon skulle hävda att man kan nå likvärdiga eller bättre kunskaper på egen hand, då blir de fint utbildade arga. Var kommer den ilskan ifrån, om INTE från avundsjuka och bitterhet över att ha slösat tid och pengar på sina fina utbildningar?

Du och många andra här på Flashback, ni uttrycker er för övrigt på ett sätt som att ni är väldigt självgoda. Ett råd är att sluta med det. Det går att lyckas och må bra i livet utan att gå runt och tro att man är bäst. Det är till och med en fördel att inse sina fel och brister som människa.

Den verkar inte fungera så bra eftersom du inte verkar lära dig just ett skit.

Var någonstans har jag skrivit att man inte kan nå likvärdiga eller bättre kunskaper på egen hand? Det har jag inte skrivit någonstans alls.

Ironin är ju total när du pratar om självinsikt.

Jag skrev FÖRSTÅ verkligheten, INTE lära mig om verkligheten av andra.

Jag har INTE skrivit att DU har skrivit så. Men jag gissar att du har en fin utbildning och är väldigt stolt över den? Du gissar ju en massa om mig, så det är väl fritt fram för mig att gissa saker om dig?

Men vi kan säga för en stund att varken du eller andra här på Flashback är avundsjuka eller bittra då.
Men varför blir ni då så upprörda när jag INTE vill acceptera de svar jag får här på Flashback, utan frågar vidare?
Är det för att ni känner er kränkta över att jag INTE underkastar mig er och accepterar eran "visdom"? Alltså någon slags härskarmentalitet.
Eller vad?

Orsaken till att jag frågar vidare är bla för att jag vet att jag ibland får olika svar från olika personer, även om vissa här på Flashback verkar vilja tysta ned allt oliktänkande.
Och jag har fått väldigt dålig syn på fysiker/ingenjörer pga såna som dig. Jag gissar nämligen att många på tex fysikforumet är just fysiker/ingenjörer. Fysiker/ingenjörer verkar vara narcissister alternativt psykopater allihopa. Allt pga av hur du och andra beter er här på Flashback. Så bli mer ödmjuka är ett råd. För fysiker/ingenjörskårens skull.

Det här är så dumt sagt att jag knappt vet vad jag ska säga.

Har ingen formell utbildning alls inom fysik. Eller ja gymnasiet då. Resten har jag lärt mig på egen hand.

För att dina frågor helt enkelt är så jävla dumma.

Begreppet "oliktänkare" är inte relevant inom naturvetenskap. Det pratar man om inom politik. Jag har sett väldigt många trådar av folk som inte kan så mycket som har fått mycket trevligt bemötande av många personer. Det har dock inte hänt dig. Vad tror du det beror på att just du är den som blir hackad på och inte alla andra som inte kan något?

Och ärligt talat ser jag inte direkt poängen med att välkomna ditt synsätt. Om sådana som du blir avskräckta så ser jag det som en vinst. Du bidrar inte med något i alla fall.

Antagligen för att jag INTE blir nöjd med svaret och frågar andra istället. Då blir den som ger mig svaret kränkt, kanske för att den har ödslat tid på att skriva svaret till mig, och sen INTE får den tacksamhet som den har förväntat sig av mig.
Själv skriver jag INTE här på Flashback i syfte att få tacksamhet. Det är förstås trevligt med tacksamhet. Men jag är mer fokuserad på att försöka förstå verkligheten.

Och vad är det hemska med att jag frågar "dumma" frågor? Skriv gärna ett djupare svar än "det bara är så".

Jag tror ytterst få känner sig kränkta av dig, men möjligtvis irriterade. Du upplevs ungefär så här:

- Vad är 1+1?
- 2
- Jag är inte nöjd med svaret

Men jag ställer INTE samma fråga till samma person. Det finns andra än du och jag här på Flashback. Eller?