Första LSD-trippen – det näst viktigaste jag har varit med om i mitt liv (egodöd)

Drog: LSD
Dos:150 Mikrogram
Tidigare erfarenheter: MDMA, Cannabis, Kokain
Kön: Man
----------------

Ganska lång rapport, men den beskriver djupa insikter som jag fick under trippen som varade i 16 timmar och när jag upplevde vad som måste klassas som nirvana. Har aldrig skrivit en rapport innan (eller för den del något annat på flashback), men kände nu efter ca en månads tid att jag måste dela med mig av denna tripp då den har delat in mitt liv i ett liv före och ett liv efter trippen. Läs därför hela – ni blir inte besvikna. Jag har inte fått med allt, vissa saker har jag glömt av. Men jag tror jag har fått med det allra viktigaste.

Bakgrund

Jag och en vän (kommer kalla honom K) hade under flera månaders tid planerat att testa LSD för första gången. Jag hade läst på mycket innan, såväl tripprapporter som tips och vetenskapliga artiklar, som rådfrågat folk med erfarenhet.

Jag hade läst att det skulle vara svårt att äta antagligen men att frukter generellt sett verkade vara goda. Jag köpte ändå en del munchies för att testa, så jag köpte frukter, choklad, godis, sockervadd och goda drickor (Propud milkshakes och Cocio chokladdryck). Allt i glada, fina färger.

Vi hade åkt ut till K:s sommarstuga som består av en huvudstuga med en gäststuga precis bredvid (stugorna ligger ca 3 meter ifrån varandra med entreerna mot varandra – viktig detalj skulle det visa sig sen). På baksidan av huvudstugan finns en stor altan med utsikt mot fält och skogar samt grill och loungeområde med stora soffor och solparasoll. Man når altanen genom stora skjutdörrar i glas som går direkt från det lilla vardagsrummet, som i sin tur är direkt sammankopplat med hallen och ytterdörren. Alla detaljer kring utformningen av stugorna är väldigt viktiga skulle det visa sig, därav den detaljerade beskrivningen.

Inledning

Det var juni, solen sken och det var varmt. Himlen var klarblå och vi mådde perfekt. Set och setting var därför helt optimala – det kunde omöjligen bli bättre.

Vi hade skurit upp meloner, mango och lagt i skålar med skittles, äpplen och massa annat godis som vi lägger på vardagsrumsbordet. Överallt i vardagsrummet hade vi lagt ut färggranna ballonger i metallic-färger. Jag hade även köpt på mig såpbubblor efter tips samt tygbollar fyllda med färg som spred färgmoln när man kastade dem i luften (Tips – TGR har sjuuuukt mycket bra såna här tripp-grejer, bl.a. en fantastisk sockervadd med jordgubbsmak). Vi gjorde även ett verklighetsankare – en skylt där vi skrev ”Du har tagit LSD – allt är ok.” Jävligt bra tips att göra detta – är värdefullt att få det förankrat när man trippar som hårdast.

Jag satte på musiklistan som jag noga hade förberett. Mycket ambient, atmosfäriskt elektroniskt bl.a som skulle visa sig öppna upp portarna till många dimensioner – stort tips! Lyssna på John Hopkins – Abandon Window och ~42 av Carbon Based Lifeforms så får ni känslan.

Vi hade bestämt att vi skulle ta 100 mikrogram eftersom det anses vara en bra förstagångsdos av många.

Uppgången

Vi lägger lappen under tungan och går ut på altanen och sätter oss i solen och mediterar. Bredvid oss har vi färgpåsarna och såpbubblorna. Efter ungefär 40 min börjar jag känna att något förändras, lite som en go fylla typ. Jag ställer mig och tittar ut över gräsmattan och fälten. Då kan jag se att gräsmattan andas. Olika Aztek-liknande geometriska figurer börjar framträda över hela gräsmattan. Fälten är skarpa i sina olika färger och rör sig vackert. Jag blåser såpbubblor och kan höra hur de spricker även när de är långt borta. Hörseln har förbättrats hundrafalt. Senare kunde jag ligga i gräset och höra kryp krypa runt i gräsmattan, eller grannar prata fastän de var 100 m bort. Överlag förbättrades även synen och lukten oerhört. Jag kände under hela trippen en särskild lukt som jag varken känt innan eller efter, och som jag uppfattade som själva alltets/naturens inneboende lukt.

Jag går in och sätter mig vid en gammal trämöbel. Då ser jag att trämönstren börjar leva. K kommer in och säger att vi borde ta mer ca 15-20 min in på trippen eftersom det är så jävla bra grejer. Då blir jag lite nojig eftersom jag har respekt för drogen och har bestämt 100 mikrogram sen länge. Men han tjatar, så jag känner en press att fixa i ordning mer. 25 extra kan vi ta säger jag osäkert, men jag börjar noja och darra medan jag försöker klippa i lappen. K säger att jag är för nojig och att vi inte ska ta mer. Då säger jag att det börjar bli oskön atmosfär så vi borde skita i det. Men då lugnar det ner sig och jag går med på att klippa till lite mer. Nu börjar dock trippen slå riktigt hårt, bla. så är mina händer grönblåa och skiftar i storlek och allt har börjat röra sig. Så jag är nervös för att ta för mycket. Jag kan t.ex. inte räkna den enklaste matematik längre och lyckas inte beräkna dosen hur mycket jag än försöker. Istället för att ta 25 mikrogram extra per person, råkar jag därför ge oss 50 mikrogram extra per person (vilket jag dock fattade först när trippen var slut). Det ska dock visa sig vara ett gudabenådat misstag som antagligen gjorde hela skillnaden.

Nu är vi i köket och härifrån de tre närmaste timmarna som är uppåt-fasen, är kronologin något oklar. Men jag känner där att trippen är riktigt hård, så jag sätter mig vid bordet. Skittles-godisarna har som små färgglada universum i sig som roterar som galaxer och sockervadden sprakar som ett tecknat fyrverkeri med glittermaskar som kryper runt i den. Marshmallowsen glittrar magiskt. Jag smakar på sockervadden och den smakar helt gudomligt (finns på TGR). Äpplenas mönster rör sig i vackra formationer, och överallt rör allting på sig. K går runt i rummet och lämnar phasers efter sig i färg. Plötsligt börjar den gamla skinnfåtöljen i mitten av vardagsrummet att suga åt sig färg från olika objekt i rummet som strömmar i underbart vackra färgströmmar in i fåtöljen (tror att musiken som spelades i detta moment var Para One – Girlhood). De gamla sprickorna och slitningarna skimrar i de färger som fåtöljen suger åt sig. Ser ut som techno-neon. Hela rummet dansar i färg och jag kan bara sitta där och orkar inte röra på mig. Utanför ser den avlånga grillen ut som en brinnande tjur. K ser ung och vital ut, som en tecknad figur i neon/pastellfärger. Jag själv ser gammal ut. Jag ser spinkig och hårig ut, som en varg. Svag och sjuk. Ogillar starkt hur jag ser ut. Senare skulle det visa sig att K också såg att jag såg gammal ut men inte ville säga nåt så att jag inte skulle snea. K sitter med en ballong och stirrar in i den så att han färdas in i ett universum. Sedan går han in och lägger sig i sovrummet och känner och ser hur han blir en kvinnas orgasm inuti en fitta.

När vi går ut på altanen så dansar hela skogarna och de vidsträckta fälten till Daft Punks Make Love och sen Booka Shades låt Tyrell . Det är otroligt vackert. Håren på mina armar brinner och vibrerar ultrafort samtidigt som geometriska tech-mönster framträder på min hud. Fötterna och händerna ser onormalt stora ut och huden är grönblå. Nu börjar djupa insikter komma över mig. Det är inte så att jag tänker dem – det är viktigt att poängtera att jag inte ens kan tänka framåt eller bakåt i tiden under hela trippen – jag är bara här och nu hela tiden. Alla insikter som jag får är därför inte tankar – de är verkligen sanningar som känns helt självklara inombords. Jag tar fram min gamla anteckningsbok med läderpärmar och börjar skriva. Bokstäverna blöder fram på pappret och fibrerna i pappret rör sig. Jag har sparat alla dessa anteckningar. Den första insikten är helt kristallklar och antecknas: ”Det största är ditt barn. Det näst största är att få insikten om det.” Jag antecknar även om den återkommande lukten som jag misstänker är själva naturens/alltets lukt. K antecknar: ”Det var så här Avicii kände sig innan han blev Tim Bergling.”

Jag noterar detaljerna i en husnyckel av metall – hur atomerna rör sig runt i den. Då säger jag till K att vi inte bara ska fokusera på de stora helheterna. Vi får inte glömma detaljerna. Jag ger honom nyckeln och han förlorar sig i den, ser hela dess universum. Han får en insikt om att ”så här som jag tittar på den här nyckeln borde jag titta på mina barn.”

Sedan kommer anteckningarna till och från under tretimmars-uppåtfasen (alla anteckningar är exakt återgivna och med citattecken nedan). Vid ett tillfälle ser jag mitt framtida jag stå bakom mig med handen på min axel medan jag sitter och skriver samtidigt som mitt framtida jag säger till mitt nuvarande jag att skriva följande: ”Man är bara här till låns. Viktigt att veta vem man är, under den korta perioden. Kändes som kanske det viktigaste jag kunde få sagt i mitt liv, med mig själv stående bakom mig. Som ville säga nåt till mig idag från mitt framtida jag.” Jag ser alltså mig själv sitta och skriva detta från bakom mitt framtida jags rygg.

Det blir också väldigt tydligt att det inte finns någon gud. Det finns ingen närvaro av något större medvetande har jag skrivit. ”Däremot är människans betydelse helt sekundär. Allt är ett. Som ett stillsamt, lugnt sammankopplat ljus och ljud. Man är ett kärl som allt strömmar igenom. Och jaget är egentligen betydelselöst. Det enda som betyder nåt är balansen, harmonin.” Jag får starka insikter om att egot inte ska ta plats utan stå tillbaka i världsalltet. När man går in i ett rum ska egot inte fylla rummet, utan rummet ska fylla egot. Det är extremt tydligt att människan i sin fysiska form är insignifikant och inte alls kronan på verket. Vi ska bara ödmjukt inackordera oss i världsalltets balans. Det är också helt uppenbart, vilket jag även antecknar, att världen inte alls är ond. Den är helt genomgod och vacker. ”Allt är genomgående glädje, skönhet och lycka.”

Här är trippen väldigt tung och det är tur att vi är två och emellanåt möts i vardagsrummet för att ”pausa” och prata om våra upplevelser. K kan känna energierna från alla människor som nånsin varit i stugan och kan känna deras glädje. När jag öppnar barnrummet är det helt mörkt lustigt nog, till skillnad från det tivoli av färger som pågår i vardagsrummet och på altanen. K känner också att han blir sin son när han går in i det rummet så vi stänger och beslutar för att inte gå in där mer. Det här är också lustigt – vi kan verkligen känna och uppfatta energier och deras rörelser genom hela trippen.

Vid ett tillfälle kan jag inte avgöra om det är vatten på golvet i toan eller inte. Så jag går in till gäststugan för att lägga mig och vila. Musiken från altanen på andra sidan av det andra huset hörs kristallklart med min nya superhörsel trots att den vanligtvis inte hörs in i gäststugan. Gäststugan är tråkig och död först när jag kommer in. Men med dörrarna öppna mellan stugorna kan vi båda se hur energin och färgerna från huvudstugan börjar flöda över till gäststugan och fylla denna med värme. Gardinerna och taket börjar då röra sig och leva. Vid ett tillfälle när jag måste skita i gäststugan kan jag knappt torka mig ordentligt. Jag står naken och håller på att gå utomhus när jag kommer till sans och det slår mig att det här med att gå utomhus naken med bajsig röv är precis en sån jävla klichegrej att göra om man trippar för hårt, så jag samlar mig och bestämmer mig att jag måste get my shit together.

Den långa underbara platån (ca 3 timmar in)

Efter tre timmar sker en tydlig nertrappning som inträffar exakt samtidigt för oss, vilket är skönt eftersom man knappt orkar med intensiteten längre även om den är otroligt häftig. Efter totalt fem timmar från intag känner vi att vi vågar oss på att gå till skogen som ligger ca en kilometer bort. Vi tar på oss bra hifihörlurar (Bowers & Wilkins) och börjar vår färd. Går förbi några stugor och lite folk, vilket gör att man börjar känna sig osäker på om det var rätt beslut att lämna stugområdet. Även om vi har trappat ner så trippar vi fortfarande ordentligt. K går bredvid mig och det känns som att vi är med om nåt stort som musiken ger emfas till. Jag tänker att vi är psychonaut comboys och det känns fint. Jag tänker då och sen upprepade gånger att det här gör man bara en gång – jag kommer nog aldrig ta LSD igen för den här stora resan gör man bara en gång. Det är som en pilgrimsvandring.

När vi kommer fram till skogen (som ser ut som en urskog hämtad från typ Sagan om Ringen) stannar vi båda upp lustigt nog. Vi känner en energi från skogen och en vördnad inför den, och vi är osäkra på om vi är värdiga att gå in - detta känner vi båda mycket tydligt samtidigt. Skogen känns sakral, som en enorm katedral där den öppnar upp sig i en liten dal framför oss. Väl inne är sinnena på topp. Även om musiken öppnat upp olika medvetandenivåer, väljer vi att ta av lurarna. Ljudbilden från naturen är otrolig. Man hör/känner (detta flyter ihop) vinden, lövens prasslande, träden som knarrar samtidigt som stillheten är total och harmonin och balansen är perfekt. Allt är heligt vackert. Trots min ögonskada som vanligtvis får mig att se mörka skuggor i synfältet är det visuella nu helt perfekt i kristallklar ultraHD. Jag kan se exakt varje träd i skogen samtidigt och varje detalj på dem i en expanderad panoramavy som nästan sträcker sig 360 grader, som om jag hade ett extra öga. Vi går ner till havet som ser ut som tecknad pastell. Min knivskarpa syn gör att jag kan se havsbotten på några meters djup. Jag lägger mig på en båt och får där min första egodödsupplevelse. Mitt jag fylls av naturens ljud och ljus. Jag känner en oändlig harmoni och enhet med världsalltet. Min kropp och mitt ego suddas ut och blir bara ett slags membran genom vilket världsalltet möts.

När vi sen går tillbaka får vi ha hörlurar på oss eftersom ljudet av alla insekter blir för skarpt i vissa lägen, nästan hotfullt när vi går genom en liten allé där buskarna omger oss. Tillbaka i stugan blir vi nästan chockerade. Det färgsprakande tivolit som vi lämnade är nu tvärdött. Alla färger är borta. Vi sätter på musiken och intar vardagsrummet, och då sakta men säkert börjar färgerna komma tillbaka. Vi förstår då att det är vår energi och musiken som ger liv och färg till allt i rummet så att det lever upp igen. När jag senare lägger mig på utesofforna upplever jag trippens kanske viktigaste och starkaste moment. I princip total egodöd. Min kropp och mina tankar försvinner när världsalltet återigen fyller mig med solljus, himmel och ljuden från naturen samt det underbara vindspelet vid stugan (starkt tips med vindspel!). Kvar finns bara mitt medvetande som stilla och utan tankar svävar bredvid det världsallt som har fyllt mitt sinne. Jag tänker att nu försvinner jag, jag kan släppa taget helt så att mitt medvetande och jag totalt försvinner. Men jag vågar inte riktigt (eller är kanske inte snarare mogen/redo att) göra det, utan låter mitt medvetande finnas kvar. Jag kan bokstavligen placera det längst ner i hörnet av den här upplevelsen som fyller mitt inre så att det endast finns kvar som ett litet sandkorn, en passiv passagerare. Detta kan jag se/känna.

Någon gång när trippen pågick som hårdast upplevde jag också en väldigt stark insikt om att jag förstod världsalltet och universum – innan jag hann skriva ner innebörden av insikten hade jag dock tyvärr glömt av innebörden, så den anteckningen blev tyvärr nonsens.

Jag vågar nu titta mig i spegeln för första gången (vi hade täckt för speglarna efter tips). Nu ser jag mycket yngre ut. Frisk och vital. Jag håller blicken fast i spegeln och ler självsäkert. Tech-liknande mönster framträder på ansiktet.

Vi återvänder sen till urskogen igen där K bl.a. doppar sig i havet och renar sig, lämnar sitt gamla jag bakom sig och startar ett nytt kapitel som han säger. Jag får en otroligt mäktig upplevelse när jag står och betraktar skogen i panoramavy. Plötsligt ser jag att själva rumtiden börjar spricka upp i sina sömmar. Om ni tänker slutet av Matrix 1 när Smith löses upp så är det ungefär så det ser ut. Ljusa strimmor växer fram i omgivningen och det ser ut som att hela kulissen (skogen) kommer att falla och visa vad som finns i den riktiga verkligheten bakom. Där vågar jag dock inte riktigt släppa kontrollen så att detta sker, och då går allt tillbaka till det normala. Det ångrar jag ju nu i efterhand, men då kändes det lite skrämmande. Jag kände mig inte redo att möta den riktiga verkligheten bakom vår fysiska verklighet riktigt då.

När vi har trippat i 12 timmar är vi rejält hungriga. Det har blivit en del snacksande under tiden. Personligen tyckte jag frukten var sådär. Tyckte faktiskt godiset och chokladen var bäst. Drickchoklad och Propud shake smakade fantastiskt (vit choklad/hallon). Nu skulle vi grilla premium-Angusflanksteken från kanadensiska gräsgödda nötdjur som vi hade köpt. Steken såg dock riktigt osmaklig ut. Så död jämfört med frukterna och allt det andra. Jag sa inget till K utan vi grillade den ändå. Vi åt den medium rare med händerna, bara med salt och peppar. Inget tillbehör. Trots tveksamheten först visade det sig vara bästa jävla köttet vi har ätit i våra liv. Det kändes att köttet ville mata oss mätta. Vi åt det med vördnad.

När trippen hade hållit på i 15 timmar kunde vi ännu inte riktigt lägga oss. Mörkret började infinna sig nu i sommarnatten (klockan var ca 23.00) och huset kändes dött. Vi tände upp stearinljus för att liva upp huset, och mycket riktigt levde huset upp lite igen. En lite kyrklig stämning infann sig. När jag la mig att sova hade trippen hållit på i ca 16 timmar och var ännu inte över. Jag förstod att vi måste fått tag på riktigt bra grejer (Shiva blotters från Flugsvamp, 200 mikrogram). Vi var extremt tacksamma och ödmjuka för att få ha varit med om den här resan.

Afterglowen varade i 1-2 dagar och direkt när jag kom hem så löste jag upp vissa negativa energier i mitt förhållande, som då stärktes. Överlag har jag blivit mycket mer tacksam och ödmjuk gentemot livet. Jag har en extremt mycket större respekt för naturen nu och en mer laid back inställning till människan och egot. Det enda ”negativa” jag tog med mig var perceptionen av min egen kropp som jag ogillade starkt. Jag har inte helt kunnat förstå varför jag såg mig som så gammal och sjuk. Antingen bär jag kanske på någon allvarlig sjukdom, eller så reflekterar det min bild av mig själv som svag och numera otränad, eller så kanske det inte var ”min” kropp. Jag har bl.a. antecknat i min bok under trippen ”Jag känner mig gammal. Ser gammal ut. Kan man ens färdas så här fritt genom dimensioner?”

Summa summarum – skälet till varför vår tripp blev så fantastisk var dels för att vi hade förberett oss länge och hade stabila och glada psyken, dels helt perfekt ställe att vara på. Det var helt avgörande att ha livserfarenheten vi hade (vi är inte purunga längre). Det är också optimalt att vara i en stuga där man kan utforska både inomhusmiljöer och byta till utomhusmiljöer när man vill det, med stora rymder. Musiken och ljuset är också extremt viktigt är min erfarenhet. Var inte rädda för djupare och även vemodig musik. Det är då man på riktigt connectar med alltet. John Hopkins – Abandon Window öppnade upp helt sjuka dimensioner för mig. Stänga av mobilen var också viktigt. Överlag tyckte jag att iphonen var jätteointressant och skärmen kändes helt död, totalt tvådimensionell, under trippen.

Jag är också helt övertygad om att det jag upplevde var en inblick i andra dimensioner och andra sidor av vår fysiska verklighet. Energierna och insikterna jag såg/kände var riktiga. Det var inte hallucinationer med något enstaka undantag som jag då också var medveten om.

Jag och K har efter detta pratat om att starta upp en LSD-resort där vi erbjuder dirigerade trippar med utvald musik, mat och setting samt samtal. Hade varit spännande att se om det finns intresse för detta och se vad folk är villiga att betala för en helg.

Har också tänkt en sån tanke. Ett hemligt resort med gratis inträde men där man betalar för mat och sovplats. Poängen är inte att tjäna pengar (bara gå plus-minus noll) utan istället träffa intressant folk.

Väldigt bra tripprapport för övrigt!

Helt, helt och hållet, totalt fantastisk beskrivning av en LSD-tripp!

Uppskattar verkligen att en vuxen person som inte är "purung längre" beskriver detta. Får man fråga om ålder? Låter som strax under eller över 30 i mina öron.

Så här är det.

Vi är en del människor som "vet om" alla dessa energier, både känner och ser dem, i helt nyktert tillstånd. Hur "alltet", dvs energin som världen består av, flödar genom ens kropp vid till exempel meditation är mer än tydligt. Hur människan är just som du uttryckt, ett kärl för alltet att flöda igenom. Inte på något sätt överlägsen något annat levande. Hur hela universum och vår verklighet är "ihopsytt" av energi-mönster, vågor av ljud och ljus i princip, atomer i sin tur, som i våra ögon blir till färger, stolar, träd och så vidare. Men vår verklighet, genom våra ögon, är extremt begränsad. Och egot är efterblivet nog att inte låta en öppna upp sig för sådan om inte man aktivt väljer det eller har den gåvan medfödd.

Jag har aldrig tagit LSD eftersom jag inte upplevt mitt psyke stabilt nog för en sådan resa, även om jag har experimenterat FRISKT med andra droger i många år.

Din rapport bekräftar det vackra och självklara som man landar in när man noggrant undersöker verkligheten och sin egen existens, och det är så jävla fint att landa i den förståelsen. Att LSD inte alls framkallar "hallisar", utan istället vidgar ens sinnen och låter en se det som DE FACTO existerar. Att dessutom få det bekräftat från andra är vackert och fint. Älskade detta!

Gillar den här tripprapporten du får till en bra balans mellan det visuella och de typiska psykedeliska tankarna med det du skriver.
Undrar en grej vad det första gången du trippa? För du låter lite nyfrälst det du säger om att starta upp nåt slag trip- retreat. En bra tanke men e man lite realistisk så går det inte riktigt att genomföra. Tror du kommer komma på det oxå när det gått lite tid och du hunnit smälta trippen.

Men allt som allt en bra tripprapport.

Mvh

Ayahuasca och Ibogaine vill jag se rapport på.

De klassiska serotonerga och fenetyl-psykedelierna är som läsk i jämförelse.
Ayahuasca kommer lära dig som en sträng far eller en kärleksfull mor livet.

Det är fucking bananas.

I övrigt bra rapport, dock skulle jag ta betalt för ett retreat genom en ekonomisk förening med religiösa motiv.
Då kan man få bidrag också av sosse-Sverige.

Gäller att utnyttja skattekronorna man betalar

Tack för dina ord! Spännande att höra om dina upplevelser av samma fenomen vid meditation och utan LSD. Du nämnde även andra som känner till detta. Vore spännande att höra mer om dina/era erfarenheter.

Angående vår ålder kan jag säga att vi är närmare 40 än 30 .

Förstår att det är svårt att göra i o m att substansen är olaglig, men inget är omöjligt . Och yes, jag är nyfrälst. Tror dock inte min syn på drogen kommer att förändras negativt. Nu har det dessutom gått ca två månader efter upplevelsen och jag tänker fortfarande på den varje dag.

Egodöd av 150ug? är inte helt insatt på vad en egodöd innebär, jag tog 600ug första gången och hade typ gröt i skallen flera timmar.

bra rapport dock!

Jo tänkte väl inte just på det med den lagliga statusen utan mer på hur folk är. Dra ihop ett gäng folk som inte känner varandra och sen ska dem käka syra tillsammans. Det skulle inte jag vilja göra men iof har jag ju trippat på festival och nån skogsfest så jo det kanske funkar ändå. Ah fan jag motsade mig själv där Snyggt haha

Märkligt att du skriver att du aldrig mer kommer att ta syra igen men samtidigt vill erbjuda andra människor att delta i dina ceremonier. Jag har aldrig hört talas om att det någonstans på Jorden finns en plats där man arrangerar helt lagliga LSD-sessioner.

Charles Manson såg till att han alltid ta en lägre dos syra än sina unga kvinnor i syfte att hjärntvätta de till att maniskt mörda bla Sharon Tate 1969. Är man därför inte psykiskt stabil och mogen som person så kan man därför få problem med verklighetsuppfattningen.

Jag tycker själv att syra är någonting väldigt personligt som man ska ta själv, eventuellt tillsammans med max 2-3 nära personer. Jag förstår att många provar LSD av många olika anledningar, främst av nyfikenhet till vad drogen kan erbjuda dem i vägledning.

Det är också märkligt att du som Ateist förnekar att det finns någon eller några som har skapat
Universum och Multiversum, för de kan ju inte ha skapat sig själva(!)

För mig så ger LSD och MDMA, DMT/Ayahuascha och Meskalin en stark, religiös upplevelse där jag oftast har känt närvaron av en gudomlig kraft. Jag har tidigare upplevt och hört talas om övernaturliga upplevelser men nu har andevärlden helt öppnat upp sig för mig; tänk Star Wars