Citat:
Vid kalla krigets slut och med 90-talets finanskris tappade Sverige sitt nationella självförtroende och måste hitta en ny identitet. Från vänster och höger plöjdes det då ut en mängd artiklar och böcker som ifrågasatte den självbelåtna sossenationalistiska historieskrivningen och som – inte minst från DN med hjälp av Maciej Zarembas folkhemskritiska artiklar – ville närma Sverige till EG/EU och globaliseringen. Det ledde som bekant till att socialdemokraterna på många plan tog till sig den allmänna "ursäktskulturen", gjorde avbön för sina historiska nationella hänsynstaganden och blev globalistiska normkritiker. Sedan dess har ju detta blivit den allmänt accepterade historieskrivningen. I skolor och media fick barnen nu lära sig att Sverige under kriget varit pronazistiskt för att därefter under efterkrigstiden bli ett öststatsliknande "DDR-Sverige" – ända tills Stenbeck, Aschberg och Filip & Fredrik äntligen gjorde det meningsfullt att leva här. Det är helkonstigt att SD nu ställer upp på denna klickjagande historieskrivning, ett säreget vittnesbörd om identitets- eller åtminstone hållningslöshet.
