Citat:
Ursprungligen postat av
Finablonda
Idag träffade jag på den mest äckliga feministen man kan tänka sig, känslan av att entitlement var verkligen total, hon hon hon hon, skulle ha ha ha. Varför hon skulle ha precis allting förstod jag aldrig, men skulle ha det skulle hon.
Är det så konstigt att den tredje vågens feminism infaller samtidigt som alla millennials blir unga vuxna? Första vågen kämpade för samma juridiska rättigheter och rösträtt, andra vågen kämpade för aborträtt, arbetsrätt och rätten till sin egen kropp och sexualitet. Tredje vågen kämpar nu för rätten att få se ut som skadskjutna flodhästar men samtidigt få ovillkorlig kärlek från allt och alla ändå.
Jag tror att alla millennials i grund och botten känner sig mer berättigade än vad folk för en eller två generationer sedan gjorde, och det spiller över på folkrörelser så som feminismen. Alla de tidigare kriterierna är dessutom redan uppfyllda (rösträtt, aborträtt, likabehandling etc), men om det inte finns någonting att kämpa för så dör rörelsen, så man måste "uppfinna" nya saker att kämpa för. Det är här doktorsavhandlingar i huruvida trumpeten är ett "patriarkalt blåsinstrument", könsneutrala toalettskyltar, och menskoppar för att inte stödja den patriarkala industrin för konsumentprodukter kommer in i bilden.
Needless to say har feminismen (i mångt och mycket) spelat ut sin roll i Sverige, och i kombination med de redan berättigade åttio- och nittiotalisterna blir det ett riktigt jobbigt spektakel att beskåda.