Citat:
Ursprungligen postat av
basmiq
Hej, har under en längre tid av mitt liv haft mycket ångest kring gamla bekantskapskretsar. Har nästintill brutit mig loss, men får fortfarande mycket ångest och dåligt samvete för att jag klippt banden.
Jag mådde väldigt dåligt för 2 år sedan, då jag hade tydliga flyktbegär och isolerade mig från att stöta på vissa personer. Skulle bli så jobbigt att bli ställd mot väggen om varför jag bara försvunnit ur deras liv.
I samband med det fastnade jag i spel. Odds och fotboll. Jag höll det hemligt för mina nära och blev till slut skuldsatt i form av privatlån. Idag har jag en avbetalningsplan och god lön, så det kommer lösa sig. Men jag känner fortfarande flyktbegär och spel lockar.
Som någon annan sa. Försök hitta något intresse som är konstruktivt istället för destruktivt. Lär dig spela schack eller något. Börja även att läsa om du inte redan gör det, det finns böcker som är som lindring för själen. Verkligheten är hård och brutal, alla behöver en paus ibland, och det finns många bra sätt att koppla av på som inte i längden leder till mer ångest, försök hitta något eller några saker som passar dig.
Men som sagt, framför allt, börja läs. Det är väldigt uppfriskande att upptäcka att man inte är ensam om de känslor och problem man möter, läs några klassiker så kommer du se att människor genom alla tider har tampats med i princip samma typer av problem som du gör. Det är säkert inget fel på dig, men du tar på dig för mycket, se det inte som att det är något fel på dig, utan att du har utomstående problem som du behöver ta tag i, stor skillnad. Dessutom har du ju gjort framsteg, du är ju ingen spelmissbrukare längre, du har en plan och du känner att det kommer ordna sig. Första steget är att vilja förändras, andra att påbörja förändringen - tredje att inte bli knäckt av återfall (om de kommer) - och fjärde är att fortsätta på den nya vägen tills det blivit en del av ens nya jag.
Det är inte konstigt alls att du känner obehag vid tanken på att träffa gamla bekanta som du klippt banden med. Men det är ingenting att gräva ner sig i, händer det så händer det, och då är det bara vara ärlig och säga att du haft en del du behövt ta tag i. Du behöver inte förklara i detalj om du inte vill, det är ju personligt. Försök inte undvika platser där möten skulle kunna inträffa, det kommer bara få dig att må dåligt. Om du slutar fly, och istället accepterar att du en dag kommer att möta dem, så tror jag att du kommer att känna ett nytt lugn. Det är ingen idé att låta ett möte som kan inträffa imorgon, om tre dagar, om tio år, eller inte alls, förstöra varje dag som leder dit. Vad som än händer så kommer du att hantera det mycket bättre om du inte lagt all din energi på att våndas och grubbla över saken i förväg - jag vet det är lättare sagt än gjort, men med träning så klarar man allt. Det värst som kan hända är att det bli jävligt pinsamt eller att någon blir förbannad, men du kommer hur som helst gå därifrån med ett leende på läpparna för att du lyckades hantera mötet som du tidigare vart livrädd för.
Du har inget att skämmas för, folk glider ifrån varandra det är fullt normalt. Om det är riktiga vänner så har de förståelse för att du behövt vara för dig själv, och är de inga riktiga vänner så är det ingenting att bry sig om ändå. Var stolt över att du tagit dig igenom det värsta, du slutade ju spela innan det blev en fullkomlig katastrof av det hela. Nu har du ju gett dig själv chansen att bygga på något nytt. Mycket i livet kan man inte rå på, man får försöka sköta det man kan påverka på bästa sätt istället.
Och låt bli benzo och skit, lär dig att hantera ditt mående som det är istället. Om du har en skitdag så acceptera det, nästa dag är förhoppningsvis bättre. Du kommer att känna dig väldigt nöjd när du klarar av att må dåligt utan att behöva ta något för att komma undan.
