Varför brände inte heloterna ner Sparta?

Kom på en sak efter de senaste dagarnas katastrofala bränder i Grekland, varför brände inte heloterna och liknande slavfolk ner Sparta och andra stadsstater som praktiserade slaveri? Var det inte så tokigt att vara slav i antikens Grekland trots allt? Eller var spartanerna noga med att inte anlägga sina boningar nära träd och vegetation? Spontant känns scenariot som att palestinierna på Gazaremsan hade haft tillgång till atombomber.

Min gamle historielärare berättade att dåtidens Grekland var beväxt med frodiga ekskogar. En grek från antiken skulle helt enkelt inte känna igen sig i dagens karga medelhavsområde, Det är helt enkelt inte lika enkelt att få fyr på en lövskog
Jämför med Umeå som kallas "björkarnas stad", man planterade helt enkelt björkar i brandbegränsande syfte efter en stadsbrand.

Därför att man hade bättre pli på slavarna i antikens Grekland än vad man har på MENA-orcherna i dagens Europa.

Heloternas överlevnad, byggde på att de odlade sin egen mat. Om de skulle ha bränt ner Sparta, så skulle de alltså svälta ihjäl (om de inte skulle bli ihjälslagna innan dess). Slavuppror var vanligare i Antiken, men jag känner inte till ett enda som lyckades. Senare i historien så har vi några som lyckades. T.ex. Haiti (mot fransmännen), galärer, där roddarslavarna lyckades ta över fartyget och ta sig till en vänligt sinnad hamn och slavuppror, runt Karibien och Latinamerika, där förrymda slavar, kunde bygga upp egna samhällen ute i vildmarken. Sedan, så är det nog mera rimligt att beskriva heloterna som livegna, än slavar.

Det var skillnad på Spartas heloter och "vanliga" slavar i resten av Grekland.

Heloterna var som Ormen Långe påpekat mer av livegna än slavar. De levde separat från spartanerna och förväntades idka jordbruk för att kunna leverera X ton vete/olivolja mm till Sparta per år., så de hade inte chansen att nå Sparta. Dessutom var spartanerna ständigt på krigsfot, övervakande heloterna och var redo att massakrera uppstudsiga byar. Faktum är att den spartanska militären var ytterst begränsad genom behovet av att bevaka heloterna - de var aldrig borta från spartanskt territorium mer än 40 dagar i sträck.

Vad gäller de övriga slavarna saknades sammanhållning. I Haiti var alla slavar svarta medan slavägarna (huvudsakligen) var vita. I Grekland kunde (nästan) vem som helst bli slav, och vem som helst äga slavar. Likaså kunde slavar i Grekland friges/köpa sig fria, medan slavarna i Haiti eller amerikanska sydstaterna i nästan alla fall föddes och dog som slavar. (Notabelt är att frigivning av slavar var ganska vanligt i Brazilien, som inte led av slavuppror och än idag har långt bättre rasrelationer än resten av Latinamerika.) Så slavarna hade varken motiv eller möjlighet i den utsträckning som TS utgår från.