Jag jobbade åt Hemfrid för drygt 15 år sen.
I grund och botten var det väl rätt okej, i alla fall till en början.
Men det var ganska rörigt, t.ex. kunde man få nycklar hem till en kund och väl på plats passade inte nyckeln, det var inte ens rätt typ av lås. Man ringde då till kontoret (från sin privata telefon, man fick betala samtalen själv) och med lite tur svarade chefen, som tyvärr inte hade en aning om var den rätta nyckeln var och vems nyckel man hade fått istället.
Chefen var ofta otroligt svår att få tag i. Vi fick klara instruktioner att om det hände något ute hos kund, t.ex. att något gick sönder, ett larm gick, nycklar inte passade, m.m. så skulle vi ringa henne omedelbart. Absolut, det gjorde vi! Men det kunde ta 2-3 timmar innan hon svarade. Hon blev troligt "stött" när vi påpekade det.
Jag fick med mig två kvinnor på upplärning, båda hade varit arbetslösa i evigheter och var så lyckliga för att ha fått ett jobb! Vi skulle flyttstäda en liten lägenhet och de slet och visade verkligen framfötterna. Men de fick inte förlängt med motiveringen att "de har inte körkort". Ingen av dem hade haft körkort när provanställningen inledes, två veckor tidigare....?
Och på tal om körkort, flera som jobbade på firman hade inte körkort och vi som hade det förväntades skjutsa dessa personer till och från kunderna. Jag skrev upp varenda körd meter, men chefen bara tittade förvånat på min ytterst detaljerade lista. Ingen annan hade tydligen velat ha ersättning för att ha skjutsat kollegorna varenda dag kors och tvärs genom stan, totalt ett par mil om dagen i tjänsten med privat bil. Men min bil rullade inte gratis, tyvärr. Så jag sa upp mig rätt snart, jag hade inte råd att jobba ett par dagar i veckan och behöva lägga så mycket pengar på bensin.
I grund och botten var det väl rätt okej, i alla fall till en början.
Men det var ganska rörigt, t.ex. kunde man få nycklar hem till en kund och väl på plats passade inte nyckeln, det var inte ens rätt typ av lås. Man ringde då till kontoret (från sin privata telefon, man fick betala samtalen själv) och med lite tur svarade chefen, som tyvärr inte hade en aning om var den rätta nyckeln var och vems nyckel man hade fått istället.
Chefen var ofta otroligt svår att få tag i. Vi fick klara instruktioner att om det hände något ute hos kund, t.ex. att något gick sönder, ett larm gick, nycklar inte passade, m.m. så skulle vi ringa henne omedelbart. Absolut, det gjorde vi! Men det kunde ta 2-3 timmar innan hon svarade. Hon blev troligt "stött" när vi påpekade det.
Jag fick med mig två kvinnor på upplärning, båda hade varit arbetslösa i evigheter och var så lyckliga för att ha fått ett jobb! Vi skulle flyttstäda en liten lägenhet och de slet och visade verkligen framfötterna. Men de fick inte förlängt med motiveringen att "de har inte körkort". Ingen av dem hade haft körkort när provanställningen inledes, två veckor tidigare....?
Och på tal om körkort, flera som jobbade på firman hade inte körkort och vi som hade det förväntades skjutsa dessa personer till och från kunderna. Jag skrev upp varenda körd meter, men chefen bara tittade förvånat på min ytterst detaljerade lista. Ingen annan hade tydligen velat ha ersättning för att ha skjutsat kollegorna varenda dag kors och tvärs genom stan, totalt ett par mil om dagen i tjänsten med privat bil. Men min bil rullade inte gratis, tyvärr. Så jag sa upp mig rätt snart, jag hade inte råd att jobba ett par dagar i veckan och behöva lägga så mycket pengar på bensin.
