Om det bara DU som måste acceptera Gud?

Det har redan hänt, många gånger. Det är dock motsatsen man har bevisat. Det är vetenskaplig fakta att människan saknar en sådan förmåga. Vi vet med 100% säkerhet att alla som säger sig ha den lider av vanföreställningar.

Eftersom vi inte vet ifall vi har "peakat" när det gäller vår kunskap och vad som egentligen är möjligt så är det där en ganska knepig slutsats.

Edit: Det vi kan säga är väl snarare att bevisen tyder på att det ligger till på det sättet men att då hävda att det till 100% säkerhet är så blir bara fel.

Ja ja, 99,99% säkerhet då. Vi kan aldrig vara 100% säkra på något, bara i princip.

Däri ligger Tron på Gud.

Inre bevis? De gäller isf bara en inre verklighet. Det enda som går att "bevisa" är att vi har en "upplevelse" genom att man kan mäta elektricitet i hjärnan.
Människor har fått "inre bevis" för gudar historien igenom, men egentligen har de bara en sinnesupplevelse som deras intellekt klistrar en etikett på. Religiösa av alla slag som har "kontakt" med sin "gud" upplever liknande upplevelser, eller de beskrivs iallafall på samma sätt. Många rapporterar liknande upplevelser på droger och meditation, inga jämförelser i övrigt.

Vi kan "bevisa" vad som helst för oss själva om vi har rätt incitament; vi vill ha trygghet, vi vill veta, etc. Jag ser det som att religiösa sysslar med nån slags undermedveten självhypnos, där deras intellekt har pusslat in en bild som stämmer med kontext; man "upplever" gud i ett kristet land, man "upplever allah i ett muslimskt, man "upplever" krishna om man är född i ett hinduiskt samhälle, osv. men egentligen finns ingen av de gudarna.

Mm. Men jag skriver om något djupare än dessa koncept. Att kunna veta - ha inre vetande. Jesus kallar det för: Gnosis. Det kunskapens nyckel, vilket man uppnår genom ett högre medvetande.

Man kan gå djupare än koncept och därmed veta det som är på riktigt.

Själv kan jag ha koncept. Men jag kan ifrågasätta dem.

Låter mest flummigt.
Kan du ge en bra metod där ditt inre vetande kan testas mot andras inre vetande?
Hur vet någon när den uppnått ett högre medvetande och därmed vet vad som är på riktigt? Och vad menas egentligen med att ”något är på riktigt”?

Vi vet ingenting, Ingen vet nåt överhuvudtaget, vi opererar med antaganden. Einstein gjorde liknelsen med omvärlden och en klocka; vi kan räkna ut hur den fungerar genom att observera visarnas rörelse men vi kan inte öppna den och se om vi har rätt. När det gäller kunskap om det metafysiska eller det bortomsinnliga är det ännu värre, här kan vi inte ens räkna ut eller förstå. Allt vi vet, verkligen vet, är att det finns upplevelse. Allt annat, alla religioner och filosofier är bara antaganden, intellektuella byggen som tillfredsställer vår längtan efter tryggheten i att ha koll på läget.

Hur då? Och vad är det som är "på riktigt"?