Jag börjar bli jävligt trött på mig själv. Jag har mild social fobi, som egentligen inte är allvarlig utan jag gillar inte att prata med folk bara. Jag har OCD också som jag har under kontroll. Ingen allvarlig diagnos heller, och som ingen mer än jag själv vet om. Den påverkar inte mitt liv direkt, den är helt osynlig för okända människor.
Studerar för tillfället matematik men funderar på att ta ett uppehåll på ett halvår eller ett år och göra något annat är att bara sitta och läsa och räkna hela dagarna. Man tröttnar efter ett tag.
Så jag funderar på att ta ett jobb som telefonförsäljare. Nu tänker ni såklart att varför vill jag ta ett av de svåraste sociala jobben när han inte tycker om att prata med människor? Dessutom, det är ett jävla skitjob och det tycker jag också haha. Vill gå in med ett paintballgevär på en sådan arbetsplats och bara skjuta ner alla.
Men mitt mål är att bli riktigt duktig att prata med folk. Försäljningen lär komma därefter. Mitt fokus kommer att ligga på att bli bra på att prata och lära mig retorik. Allt detta kommer jag lära mig på egen hand på min fritid, med hjälp av böcker, internet, för att sedan träna mina färdigheter på arbetsplatsen. Vad har jag att förlora?
Jag kommer att jobba på provision så att arbetsgivaren kommer att ha råd att ha kvar mig, för jag kommer ju garanterat vara dålig den första tiden på jobbet. Jag kommer få ta massa stryk från kunderna, men det är bara okända människor så vad har det för betydelse?
Jag har funderat på detta den sista tiden och att bli en bra försäljare och bli bra på att prata med folk är en egenskap som kan ta en person väldigt långt i livet. Jag studerar matematik och några kurser i filosofi för tillfället, men jag har i princip ingen kontakt med människor vilket är en stor nackdel när jag sen ska söka jobb.
Vad tänker ni andra om detta?
Mitt mål är inte att bli en storsäljare, utan bara att blir riktigt bra med folk och därefter dra in en normal lön. Jag har inte stora förhoppningar mer än att dra in en hygglig lön och bli bra med folk och i princip kunna sälja in mig var som helst.
Jag har stört mig som fan på att inte kunna prata med människor och hålla igång en konversation och det har påverkat mitt liv något enormt. Jag är 28 år idag och jag vill inte vakna upp när jag är 50 och tänka "fan mitt liv hade kunnat bli bättre om jag bara tagit tag i min sociala fobi". Är inrutad i mitt skal och kan inte komma ur det och det kommer bara bli värre med åren. Jag är fortfarande ung och kan göra något åt det, det kommer bara bli värre.
Så diskussionsunderlaget är:
Tror ni jag kan lyckas om jag verkligen går in för rollen som försäljare, dvs träna prata på jobb med okända människor i telefon, prata med arbetskamraterna om tips och trix. Läsa mig till saker på fritiden via internet, böcker, forum etc.
Vad bör jag sälja isåfall?
Studerar för tillfället matematik men funderar på att ta ett uppehåll på ett halvår eller ett år och göra något annat är att bara sitta och läsa och räkna hela dagarna. Man tröttnar efter ett tag.
Så jag funderar på att ta ett jobb som telefonförsäljare. Nu tänker ni såklart att varför vill jag ta ett av de svåraste sociala jobben när han inte tycker om att prata med människor? Dessutom, det är ett jävla skitjob och det tycker jag också haha. Vill gå in med ett paintballgevär på en sådan arbetsplats och bara skjuta ner alla.
Men mitt mål är att bli riktigt duktig att prata med folk. Försäljningen lär komma därefter. Mitt fokus kommer att ligga på att bli bra på att prata och lära mig retorik. Allt detta kommer jag lära mig på egen hand på min fritid, med hjälp av böcker, internet, för att sedan träna mina färdigheter på arbetsplatsen. Vad har jag att förlora?
Jag kommer att jobba på provision så att arbetsgivaren kommer att ha råd att ha kvar mig, för jag kommer ju garanterat vara dålig den första tiden på jobbet. Jag kommer få ta massa stryk från kunderna, men det är bara okända människor så vad har det för betydelse?
Jag har funderat på detta den sista tiden och att bli en bra försäljare och bli bra på att prata med folk är en egenskap som kan ta en person väldigt långt i livet. Jag studerar matematik och några kurser i filosofi för tillfället, men jag har i princip ingen kontakt med människor vilket är en stor nackdel när jag sen ska söka jobb.
Vad tänker ni andra om detta?
Mitt mål är inte att bli en storsäljare, utan bara att blir riktigt bra med folk och därefter dra in en normal lön. Jag har inte stora förhoppningar mer än att dra in en hygglig lön och bli bra med folk och i princip kunna sälja in mig var som helst.
Jag har stört mig som fan på att inte kunna prata med människor och hålla igång en konversation och det har påverkat mitt liv något enormt. Jag är 28 år idag och jag vill inte vakna upp när jag är 50 och tänka "fan mitt liv hade kunnat bli bättre om jag bara tagit tag i min sociala fobi". Är inrutad i mitt skal och kan inte komma ur det och det kommer bara bli värre med åren. Jag är fortfarande ung och kan göra något åt det, det kommer bara bli värre.
Så diskussionsunderlaget är:
Tror ni jag kan lyckas om jag verkligen går in för rollen som försäljare, dvs träna prata på jobb med okända människor i telefon, prata med arbetskamraterna om tips och trix. Läsa mig till saker på fritiden via internet, böcker, forum etc.
Vad bör jag sälja isåfall?
__________________
Senast redigerad av mommy123 2018-07-24 kl. 14:27.
Senast redigerad av mommy123 2018-07-24 kl. 14:27.
