Barns kärleksliv för längesen

När man tittar på vårt nuvarande samhälle så är
en sak mycket tydlig. Barn blir kära i varandra,
och berättar vitt och brett om detta och umgås
också med sin kärlek.

Men när man studerar t ex 1800-talet så verkar
detta inte ha förekomit överhuvudtaget. Jag har
inte läst eller sett en enda sån berättelse.

Är det så enkelt att det var oacceptabelt i de
vuxnas ögon, och därför motarbetades?

Barn som i under 10?

Ja typ. Tom Sawyer är ett undantag.

Pedofiler och bögar har medvetet genom akademiska ämnen försökt få det till att "vänskap" är detsamma som "kärlek".

Exempelvis har man genom närläsning av brev där män skriver om sin broderliga vänskap och trohet till varandra fått detta till att "bevisa" att de var homosexuella.

Det finns således flera slags kärlek. Vi kan indela det i sexuellt samt icke-sexuellt orienterad kärlek. Den sexuella kärleken är åtrå och riktar sig hos sunda individer till det motsatta könet.

Den icke-sexuella kärleken kan vara broderskapskärlek, släktkärlek, moderskärlek - med andra ord familjekänslor och vänskap.

Under äldre tidsepoker var det vanligt att idealisera vänskap och broderskap och skriva om detta i väldigt varma och romantiska ordalag. Utan att det för den skull implicerade en sexuell relation.

/Johan

Det känns som att ditt långa inlägg inte svarade
på varför den kärlek som man ser mellan barn
nuförtiden lyste med sin frånvaro förr. Eller menar
du att barn nuförtiden inte är kära på riktigt? Jag
vet ju själv hur jag kände det när jag var barn
(äkta kärlek).

Nja jag vet inte, det är ingen observering jag har märkt i samhället direkt.
Det om något är det väl inget mer än imitering.
Likt hur till och med många vuxna i dagsläget slänger omkring order älskar och kärlek så mycket att de tappar förståelsen av dess innebörd.

Men tillbaks till barn, det enda som kommer till tankarna är när de kör lekar där man pussas lite och det kan dock möjligen ha varit något föräldrarna inte gillade att se under 1800talet. Av religösa skäl? Klass skillnader?
Eller så brydde dom sig inte och motarbetade definitivt inte saken eftersom barnen yttrade inte sådana känslor till att börja med.
Dom mognade kanske senare på den fronten och tänkte inte ens tanken förens hormonerna kickade igång.

Och jag kan vara lite skadad från stereotyper från filmer/serier etc men jag ser på par från 1800 talet som mer stela och ”gråa”.
Medans par idag är med öppna med sin kärlek för varann, vilket barn ser.
Så det är inte underligt att dom då vill försöka se vad grejen är med att vara ett par idag.
Även om dom inte förstår sig på det än. Lite som hur man ser på kaffe i uppväxten.


Sen har ju småbarn gifts bort under flera hundratals år, hur mycket kärlek som fanns dock är en annan sak. Men många föräldrar i olika kulturer ser på saken annorlunda helt enkelt.

För barn kom i puberteten omkring 17-17.5 års ålder i mitten på 1800-talet. Sedan har den sänkts till runt 13 år nu, så barn idag lider av hormonrubbningar som gör att barnen blir "kära" och liknande. Det problemet fanns inte på 1800-talet.

Jag tror att du har träffat rätt på de flesta punkter
faktiskt...

Du pratar om sexualitet, jag pratar om
kärlek. Jag hoppas att du förstår skillnaden?

Barn idag kan ju vara jättekära när de är 7 år,
LÅNGT innan de kommer i puberteten. Det är
en kärlek som inte har nåt med de hormoner
som du pratar om att göra. För barn så är det
ofta utseendet (ansiktet) som är avgörande.
Det har inget med hormonrubbningar att göra.

Jag vet själv att jag var kär i en jämnårig flicka när jag var sex år, så visst finns det sån kärlek fast att den inte är sexuell på så sätt.

Jag gissar att en del arrangerade äktenskap mellan adelssläkter avgjordes med det i åtanke, då kunde man ju ändå passa på att knyta en allians om barnen själva ville vara med varandra. Sen att sån kärlek långt ifrån alltid överlever, särskilt om ungarna efteråt växer upp på varsitt håll utan kontakt, gjorde ju att problem inte sällan uppstod när det väl var dags för själva giftermålet när de var gamla nog.

Vad menade du då med Tom Sawyer vad jag kan minnas är det pojkar på upptäcktsfärd?

Att bli kär i personer av det motsatta könet är väl vanligt från de första skolåren och uppåt. Den sexuella komponenten har inte kommit till ännu. Det är väl den enda skillnaden.

Eftersom barn inte skriver böcker i någon större utsträckning är det väl inte konstigt att det inte är ett så vanligt tema i böcker - dvs i en tidsålder innan det fanns uttryckliga barnböcker som vänder sig specifikt till barn.

/Johan

Missade du Becky Thatcher? Kolla här:

https://www.youtube.com/watch?v=yZLkEOM1CQ0


Det borde ju ha stått i någons dagbok om personens
hemliga förälskelse kan man tycka...