Ner med människovärdet!

Sant, men att man är olika betyder ju inte att man inte kan samexistera fredligt. Se bara på "smältdegeln" USA, på västkusten festar alla med alla oavsett ras, kön, religion och livsstil. Man uppfattar olikheter som något spännande och därför positivt, och det är det ju oftast. Det stora undantaget är islam. Men stämmer det verkligen att det är "multikultur" som råder i EU när alla har burka eller Muhammed-skägg eller är "hen"? Jag skulle säga motsatsen!

Men nu tror jag vi är på väg från ämnet!


Dessvärre tror jag du går socialismens ärende om du låter dig luras av detta.
Jag förmodar att du syftar på statens alla satsningar på provocerande konst, exempelvis hen-toaletter och fittkonst.
Själv tycker jag det är slöseri att lägga så mycket på saker som inte har någon vettig funktion alls. Men jag tänker inte "här har de målat en fitta på väggen, bara kukar får synas i det offentliga rummet" eller "hentoaletter är dåligt för alla toaletter måste vara könsspecifika, jag vägrar gå på en toalett där kvinnor har gått", för det är just så som de VILL att vi ska reagera, så att de kan peka finger och säga "vad var det vi sa, de är bara emot hen-toaletter för att de är hatiska bakåtsträvare!". Kritisera slöseriet men bli inte provocerad! Socialisterna försöker utmåla sig själva som de progressiva nyskaparna som kommer med nya häftiga fräscha ideer, och alla andra som att vara mossiga bakåtsträvare. Själv är jag iallafall högerprogressiv. Det är från höger vi bör inspireras beträffande hur framtiden ska utvecklas - inte från vänstern och deras mångtusenåriga islamism och sexualnegativitet.

Vi talar väl om bådadera? Dels hur kommunisterna infiltrerar samhället för att stegvis genomföra sin revolution och dels vad som hänt där kommunism implementerats.

Det handlar om klasskamp, men denna kamp tar olika skepnader. Den skepnad du tar upp kallas feminism och intersektionell analys, men det är egentligen kommunism i grund och botten.

Jag trodde du inte ville diskutera hybris i denna tråd? Som jag förstår det så är hybris och ambition inte samma sak. Hybris innebär att man inte gör någon realistisk bedömning av vad man klarar av utan utgår ifrån att man kan allt vilket leder till nederlag. Ambition är att ha en målsättning och en vilja att realisera sina mål och denna behöver inte alls utesluta någon bedömning av ens kunskaper och styrkor och liknande.

Det finns olika former av slaveri. Visste du att slavar i Amerikanska södern kunde tjäna pengar och vissa kunde även köpa sig fria? De hade även rättigheter. Men i det kommunistiska slaveriet går det inte köpa sig fri, för där finns det inga pengar och under kommunistiskt slaveri finns det inte heller några rättigheter.

Hur vet du det? Berätta gärna.

Ser ingen röd tråd i det du skriver. Du skrev "I det utopiska kommunistiska "lyckoriket" så skulle det teoretiskt finnas stora varuhus där människor kan plocka det de behöver utan att behöva betala för det." och det var då jag ställde följdfrågan.
Själv menar jag förstås att det vore jättebra om det rent hypotetiskt fanns sådana drömvaruhus där alla kunde få allt utan att betala, om man nu bortser från nackdelarna som skulle krävas för att få sådana drömvaruhus till stånd. Så problemet med kommunismen är ju snarare att detta inte går att förverkliga och att det går åt skogen ifall staten ändå försöker. Inte drömmen om att alla ska få allt (om de nu ens menar det på allvar, snarare än som en marknadsföringsklyscha).


Nej sidospår är bättre att ta i separata trådar (men människor är tyvärr lata och jag vet inga lättanvända funktioner för att avknoppa trådar).

Men är mitt påstående "det är inget fel att VILJA få allt" verkligen ett inlägg i en debatt om "hybris"?

"Hybris" är helt enkelt ett negativt laddat ord som används om sådan ambition som man ogillar. Kan jämföras med "narcissism" som också är negativt laddat.
Debatten blir nog lättare att hålla seriös om man undviker att argumentera utifrån kraftigt laddade ord.

Det är som sagt inget fel att "vilja få allt". Däremot kan det vara problematiskt om man gör antagandet att man ska få "allt" serverat av andra, och detta leder till att man blir mer passiv än vad man annars skulle vara. Eller om ambitionerna inte är realistiskt satta så att man blir olycklig som följd av att misslyckas uppnå dem.

Ja, inte bara fittkonst och hen-toaletter. Inte bara statliga utredningar om intersektionell analys. Inte bara dyra SFI kurser, hjärntvättade lärare och personliga man som ska dalta med dessa vuxna män. Hela denna industri som är uppbyggd på pervers ömkan. Inte bara batikhäxor som ligger med "barn". Inte bara statliga tandvårdsbidrag riktade enbart till vissa grupper. Speciella bostadsköer där vissa grupper(de vi ska tycka synd om) får gå före. Påhittade statliga låtsasjobb enbart för att förvränga statistik. Förvrängning och censur av fakta och brottsstatistik i media om vissa samhällsgrupper skulle känna sig utpekade. "Gullandet" med efterblivna kulturer som hederskultur och bortförklarandet(ja, men det är väl inte så farligt..) av perversa värderingar som t.ex. barngiftemål, kvinnomisshandel och olika former av religiös diskriminering. Utan även "straffrabatt" och lägre straff om man tillhör dessa grupper vi ska tycka "synd" om och känna ömkan för (Ja ibland av någon ogrundlig anledning hela etniska folkgrupper). "Vem vet vad han varit med om" - som före detta polischefen sa om kvinnomördaren. Lägg därtill den utbredda etnomasochismen och åsiktskorridoren. Jag ser denna ömkan bara som ojämlikt och sjukt pervers, och jag förstår inte hur dessa PK-människor kan fortsätta se sig i spegeln.

Ja fy fan. Hon betraktades som politiskt inkorrekt för att hon hade hoppat av islam och nu var kristen (vilket också var orsaken att hon mördades). Förståelse är iofs aldrig fel men här handlade det ju om illa dold relativisering, eller hade vi kunnat se Dan Eliasson även försöka förstå exempelvis Breivik eller den på riktigt sjuke Anton i Trollhättan? Nej, staten vill inte på riktigt förstå, de vill bara hata. (Detta är dock en separat diskussion, vänligen håll er till ämnet (mig själv inkluderad))

Jag menar att en utilitarist är övertygad om att lycka är det som är värdefullt i en ontologisk mening och lycka är då inte relativt. Lycka är alltid det enda som är värdefullt och som man ska basera sina handlingar på, enligt utilitarism.

Ja, lyckan existerar reellt men det kräver ett kännande väsen för att uppleva det.

På så sätt är alla "lika mycket värda" i utilitarismen. Alla som kan känna tas med i den aggregerade beräkningen.

Ja, det brukar sägas att utilitarismen är en dålig normativ moralfilosofi men det innebär inte att den är inkorrekt. En annan moralfilosofi kanske leder till mer lycka än om vi skulle agera utilitaristiskt hela tiden.

Problemet är väl att "allas lika värde" är väldigt oklart. Vad är det man vill säga? Vill man säga att alla människor har ett inneboende värde som måste respekteras eller vill man säga att alla människor förtjänar lika mycket enbart för att de är människor?

Kant menade att människan har ett inneboende värde och vad han menade med det var att människan ska behandlas som ett mål i sig och inte som ett medel för andra mål. Men den politiska varianten av allas lika värde tycks gå ut på att enbart för att man är människa så har man rätt att kräva saker från andra, vad det än är; man har rätt att kräva respekt, kärlek, acceptans, ekonomiskt stöd, medborgarskap, e.t.c, bara för att man är människa.

I den definitionen spelar det ingen roll hur man beter sig, vad man har för ambitioner i livet, hur man planerar sin framtid eller vad man än gör så har man ändå rätt att få saker. Ifall detta är vad som avses så spårar jag det till socialismen och deras utopiska vision, en värld där vem som helst kan vara vad som helst och få vad de vill.

Historiskt vad som hänt med samhällen som implementerat en sådan policy är att de hamnar i krig eller går under. Det börjar med att politiker börjar lova gratis saker till befolkningen och det slutar med att staten går bankrutt och vad som då sker är att staten tvingas till krig mot andra stater för att fylla kassan igen.

Kopplingen till Lucifer är just högmodet eller hybris, att människor tror att de inte längre är underställda verklighetens villkor och att de kan göra som de vill utan att det skulle krävas något tillbaka.