I fallet Batman har jag funderat på varför ingen följer pengarna. Hans teknik kräver enorma slantar att utveckla, alltså är det rimligt att utgå från att han är förmögen eller har en förmögen sponsor. Genast blir antalet potentiella personer som kan vara Batman ganska få. Lägg på geografin (Gotham), man, vit, ålder - och Bruce Wayne hamnar högt på listan av misstänkta.
Men man ska väl inte ifrågasätta för mycket, det är eller var främst tänkt för barn när det uppfanns.
Han kanske har pengar nog att sopa igen sina spår samtidigt som han samarbetar (oftast) med delar av poliskåren. Sen är Bruce Wayne en odåga till playboy också..
Att gå in i en annan roll än den vanliga är något som pågått sen stenåldern. Jägare spökade ut sig till djur eller till buskar, gräs osv. Skotska krigare målade sig blå i ansiktet och keltiska stammar doppade håret i kalk, så att det stod rakt ut som spikar.
Man upptäckte tidigt att man kunde komma in i en annan anda och göra andra saker om man bytte kläder, hårstil eller sitt utseende med färg i ansiktet.
Det är inte att undra på att det även i litteraturen förekom figurer som ändrade sitt utseende i syfte att ändra sitt beteende, som exempelvis baronessan Orczys fiktive Röda Nejlikan.
Vad gäller just Stålmannen är det värt att notera att dennes skapare var judar och att en dubbel identitet och en dubbel natur var det mest normala i världen för dem. Judar har ett judiskt namn som består av ett förnamn och därefter en uppräkning av far, farfar, farfars far. Ungefär Schlomo, el Benjamin, el David, el Yakub. Det judiska namnet förs in i deras födelse-, giftemål- och dödsrullar. Det står med hebreiska bokstäver på deras gravstenar. Sen har de att "vanligt" namn, som tex Erland Josephson, som de använder till vardags.
Som med andra minoriteter har de en kultur bland sina egna och en annan kultur bland den övriga majoritetsbefolkningen.
Clark Kent är den judiske grabben som samtidigt är en helylleamerikan, en alldaglig lagom stilig man med ett vardagligt liv. Sen har vi den judiska versionen av samme person. En hjälte som alla älskar och beundrar. Vilket i sin tur är en typisk judisk patologi. George Costanza är ett annat typiskt exempel på samma fenomen. Han har iofs ett italienskt efternamn, men han kunde inte bli mer judisk om han så ansträngde sig.
Det är i princip det här jag vill komma fram till. Don Diego ser ut som "vem som helst" på gatan vid första anblick. För att kunna identifiera honom krävs det i princip att man känner Don Diego mycket väl och har öga mot öga konversationer på regelbunden basis samt att man har lika ingående konversationer med Zorro.
En man på gatan som ser Zorro när han gör sina "stunts" kommer bara se "spanjor, medellängd, medelvikt, mustach" och det är allt.
Edit:
Tyckte dock mycket bättre om den gamla serien från 57 med Guy Williams i huvudrollen. Jag växte visserligen upp med Zorro från 90-talet men jag hade även serierna och de var ju baserade på 57-serien.
Edit:
Tyckte dock mycket bättre om den gamla serien från 57 med Guy Williams i huvudrollen. Jag växte visserligen upp med Zorro från 90-talet men jag hade även serierna och de var ju baserade på 57-serien.
Tack för tipset om 1957 års serie. Jag är liksom du också uppväxt med 90-talets (med dess utmärkta intro) version. Men jag skall nu göra ett försök på föräldragenerationens Zorro
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!