Tips på läsvärda vänsterskribenter för icke-vänstern?

Det kan i förstone låta som en oxymoron för alla oss som avskyr vänsterpropaganda. Icke desto mindre träffar man emellanåt på välskrivna och intellektuella alster även från det hållet.

Vad jag förstår möter t.ex Åsa Linderborg respekt från flera olika håll. En annan är Malcolm Kyeune med det överdimensionerade håret. Personligen är jag lite förtjust i Lars Åberg med hans utmärkta böcker om tillståndet i Malmö.

Att läsa svavelosande artiklar från exempelvis ”Proletären” kan också vara en uppfriskande omväxling till den lismande och förutsägbara PK-smörjan.

Någon som vill eller kan ge förslag på någon annan så kallad vänsterdebattör som ni själva läser med intresse?

Jan Guillou uttrycker sig väl tycker jag!

Men då tänker jag främst på hans skönlitterära alster(vet att han även skriver politiska artiklar, men dessa har jag inte så bra koll på.)

Men hans romaner, även om de är fiktiva, beskriver samhället på ett bra sätt och innehåller mkt samhällskritik(mot höger). Jag gillar särskilt hans senaste romansvit om 1900-talet(fiktiv berättelse, men ofta historiskt riktig). Tjuvarnas marknas(Bygger på sanna berättelser om den sk. Lidingöligan) är också bra.

En av mina favoriter är Anders Romelsjö som driver bloggen Jinge.se. Romelsjö är klassisk vänster som engagerar sig i ekonomiska orättvisor och USAs militära imperialism. Det är framförallt det senare ämnet som gör hans blogg läsvärd för mig.

Jag tänkte direkt på Åsa när jag såg rubriken. Mycket av det hon skriver är den vanliga vänstersmörjan, men ibland kommer det guldkorn där hon ifrågasätter globalisterna, antidemokraterna och censuren.

Han lever inte längre, vilket är synd; han var en av få socialdemokrater jag verkligen högaktade, men journalisten Anders Isaksson skrev en bok kallad "Den politiska adeln" som är en oerhört hård vidräkning med vad han ansåg att hans socialdemokrater blivit. Rekommenderas.


Stig-Björn Ljunggren är statsvetare och ända intill idag något av en maoist; senast jag träffade honom kallade han fortfarande Myrdal för "mästaren" t ex. En del är en gimmick, men han talar mycket om sd, inte så att han stödjer dem, men han ser var vänstern tappade det enkla folket, d v s när vänstern blev en universitetsföreteelse. Mycket skarpsynt man även om jag verkligen inte gillar hans politiska position.

På amerikansk botten finns en motsvarande (dock ingen marxist/leninist/maoist/taoist/bilist/vafansomhelstist) som heter Thomas Frank, han är s k amerikansk vänster, men djupt kritisk till vad demokraterna blivit. "What's the matter with Kansas", "Pity the Billionaire", "Listen Liberal: or whatever happened to the Party of the People" är några av hans intressantaste böcker; sök honom på YouTube så hittar du en mängd bra föreläsningar. Hans analys är klockren, kunde vara från ett Trump-kontor, men han är frustrerad och arg över att "hans" amerikanska vänster övergivit arbetarklassen, och istället blivit urban, universitetsutbildad, identitetspolitisk, lattedrickande och hbtqpkdiehgfpsoftsrsbnfigbvdsdeshrnuhj-certifierad. Kunde varit en svensk analys i vissa delar.

Lovar att återkomma om jag kommer på fler, och nej, ämnet är INTE en oxymoron, jag dissekerar detta mest hela tiden; som konservativ svensk anser jag det som händer nu vara oerhört intressant; alla hittillsvarande positioner verkar göra folk förvirrade...

Jag måste erkänna att jag ofta tycker Göran Greider är helt läsvärd, och ibland riktigt tankeväckande. Visst, hans register har stora luckor. Jag skakar på huvudet åt hans om djup okunskap vittnande dravel om moskébyggena i Borlänge och annorstädes - effektivt sågade av Mohammed Omar här - och jag gäspar uttråkat åt hans dillerier om hur "vänsterpolitik" och "klasskamp" skulle knäcka SD - han låter i sådana sammanhang lika omöjlig som Linus i Snobben, som aldrig slutar tro på The Great Pumpkin / Pumpagubben.

Men när Greider börjar skildra folkhemmets svunna glansdagar och arbetarrörelsens kraft, som i Ingen kommer undan Olof Palme eller Det måste finnas en väg ut ur det här samhället fängslar han mig ohjälpligt. Även hans tankar kring miljö-, lantbruks- och försörjningsfrågor är fina.
'

Även Isakssons fyrabandsbiografi om Per Albin Hansson är ett mästerverk.

Åsa Linderborg var den första jag kom att tänka på också när jag såg rubriken. Inte lika sekteristisk som sina åsiktsfränder utan kan faktiskt ta några kliv bak och argumentera hyfsat hederligt och se en större bild.

Vet inte om man kan kalla Malcolm Kyeyune vänsterskribent, för han är totalt olik någon nu levande vänsterskribent jag läst. Mer åt gammelkomunisthållet och starkt emot identitetspolitik.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Malcom_Kyeyune

Anders Lindberg har djup samhällsinsikt och övertygande argument. En stjärna bland vänsterns pennor. En fröjd att läsa.

Tänkte också rekommendera Malcolm Kyeyune. Mycket läsvärd. Har kommit på mig med att läsa igenom hans ofta ganska långa texter på b la Kvartal, och upptäckt att jag sitter och nickar gillande åt det han skriver.

Jag tror att den gemensamma nämnaren för de namn som kommer dyka upp i den här tråden är att de är äkta vänster, och inte henvänster.

Sossarna Johan Westerholm och Widar Andersson samt den S-märkte Stig-Björn Ljunggren.
Ann Charlott Altstadt verkar också vettig.

PS: Debatten för några veckor sedan i SVT (?) mellan Widar A och Veronika Palm var trevlig att se.

Widar sade till Veronika att hon blandar ihop folkets bästa med hennes bästa

Har läst en del av hans alster i GP och faktiskt inte insett att han var vänster ö h t

Göran Greider har jag inte läst men han är underhållande i paneler och debatter och har en del vettiga åsikter.

Anders Lindberg som någon nämnde kräks jag på.