Personalen ville inte göra hjärt-lungräddning – patienten avled.

Kan det vara så att en oerfaren och dåligt utbildad sommarvikarie fick panik och ringde 112 innan denne kallade på en senior kollega med lite mer balanserad syn på problemet och kännedom om 0HLR-beslut?

Vilket äldreboende var det. I Västernorrland använder man ofta personal med lönebidrag och usla språkkunskaper---i svenska då. Under sådana omständigheter kan allt hända. Nu har ju inte boendet svarat på kritiken vilket är dåligt. Personalen är kanske analfabeter?

Jag är vid 84 års ålder övertygad om att jag inte vill utsättas för hjärt–lungräddning och vid yngre ålder så dom borde få pris. Vem fan vill ligga på sjukhus och lida när man ska somna in. Alla ska vi dö och ålder är helt lagligt att dö av. Vem vill bli 101 år och ful som satan. Det går inte att runka då som för....

Många 101-åringar tycker att det är kul att leva. Sen är det inte du utan läkaren som bestämmer om du ska återupplivas. Sen kan du vi den åldern ha skaffat andra intressen än att runka till skrevande 19-åringar.

Chanserna för en 84-åring att överleva är förstås mindre, men bara förutsätta att det inte är någon mening är väldigt fel. Som så mycket annat är det individuellt.

Det är kul att leva om man kör ut en ljus framtid med god pension. Håller helt klart med dig.

Jag har varit på Sundsvalls sjukhus när en person dog och läkarna mm vägrade ge hjärtmassage. Personen var dessutom inte i pensionsålder. Det var jobbigt att se. Personen dog av hjärtstopp, "var som vanligt" tidigare på dagen.

Det är möjligt. Kan även vara så att inget 0-HLR beslut fanns och man vid tillfällets skede insåg att det borde ha funnits ett, varför inte HLR påbörjades. Ett etiskt övervägande som fick stå över lagstiftningen?

Jag tror många i tråden inte förstår hur skadligt det är att påbörja HLR på vissa patienter, särskilt äldre multisjuka med demens och hjärtsvikt. Det handlar om värdighet, att få insjunkna i ro i sitt rum, inte bli utsatt för ytterligare trauma och psykiskt lidande, även för nära anhöriga. Döden är faktiskt en naturlig väg vi alla ska vandra och en viktig del i läkekonsten är också att minska lidande.

Jag undrar också hur vanligt det är de som arbetar med dessa patienter har svårt att få en bra diskussion med anhöriga om detta. Jag minns ju när mamma fått en stroke på äldreboendet och inte längre var kontaktbar och inte kunde äta själv (hon var nästan 90 och hade viss demens även om hon kände igen mig före stroken men svårt att säga vad hon tog in efter) och läkaren förklarade att nu är det inte försvarbart med fler behandlingar utan hon får vätska och näring men inga insatser. Jag verkligen såg hur spänningen släppte hos läkaren när jag sa något om "livets gång" och hon insåg att jag förstod...

Omständigheterna är långtifrån klara i artikeln, det framgår inte om det var bestämt att patienten skulle ha hlr, det framgår inte varför man valde att inte göra hlr. Att man tillkallar ambulans är inte per automatik att man önskar återupplivningsinsatser (även om man kanske tycker att det borde vara så).

Jag häar varit i en liknande situation som du, fast min anhörig var lite yngre och helt klar. Där hade förstås läkaren redan förklarat situationen så någon spänning i luften fanns inte.

Sen är det inte alltid livet de månar om när de vill hålla liv i din gamla mamma. Eller snarare pappa oftare, eller oftast kanske make. De drar in en pension som ofta inte är oansenlig, och som direkt går till arvet.

Bristande professionalitet är det in så fall om de tillkalla ambulans helt i onödan.

Som någon påpekade kan det bero på oerfaren personal när ambulans tillkallas. Men det kan inte vara så ovanligt, och de fick kritik av ambulanspersonalen för att de inte satte in några insatser.

Om vi försöker bortse eventuella etiska och moraliska aspekter, och tänker enbart "tekniskt": Kan man inte (saknar kunskap) om HLR, kan man tillfoga patienten mer skada än nytta. Då är det tillrådligt att tillkalla ambulans med personal (som förhoppningsvis) vet vad de gör.

Gick en HLR-kurs å yrkets vägnar (nej, jag jobbar inte inom vården, fan tro't) och då var det en ambulanssjuksköterska som förevisade oss "hur man ska göra" med HLR. Det som kan vara mycket knepigt, dvs. farligt, är att ge hjärtmassage (förenklat "banka på bröstkorgen") om patienten faktiskt har puls, om än svag. Dessa "bankningar" kan få hjärtat att stanna, tvärt om än vad man vill alltså. Så är man inte "helt hundra", eller i alla fall 90% säker på hur man gör/vad man gör, så är det helt korrekt att invänta ambulansen.

Hon sa (ambulanssjuksköterskan alltså) sa att vid hjärtstopp med HLR överlever 20% av patienterna, så "verkningsgraden" av HLR (20%) är alltså lägre än den så kallade "placeboeffekten" som sägs vara 30% om patienterna får "sockerpiller" i stället för ett verkligt läkemedel.

-Att ambulanser i dagens Sverige tar timmar på sig att komma fram, är en helt annan femma..
Detta är verkligen en knepig fråga i tråden.