Största partiet i regering; oftast största ministerposterna. Varför?

Ta t.ex. alliansregeringarna när de styrde. Hur kommer det sig att största partiet, som t.ex. moderaterna, krävde att de skulle ha de största ministerposterna stats, finans, utrikes, justitie och försvarsminister?

Jag kan ändå förstå att största partiet i en regering ska också ha premiär/statsministerposten. Men är det inte lite overkill att även kräva ministerposterna i finans, utrikes, justitie och försvar? Vad är egentligen så exklusivt med dessa fyra ministerposter? Och varför är det så avgörande att man just är minister inom dessa kategorier än om t.ex. kristdemokraterna skulle ha en finansministerpost?

Har det någon gång hänt att även "lillebror" i en regering fått smaka på de största ministerposterna?

Därför de är de viktigaste, jämför dem med landsbygds-, kultur- och digitaliseringsminister.

I Sverige verkar det historiskt ha varit så att största partiet tar de största ministerposterna, säkert för att de är så mycket större i slutändan. Moderaterna ensamma är ju liksom lika stora som centern + liberalerna + KD, och S är ofantligt mycket större än MP.

Utomlands är det dock inte så. T.ex. Finland. Just nu har finska centern statsministerposten, samlingspartiet finansministerposten, och sannfinländarna utrikesministerposten. Men där är också partierna mer jämnstora.

Ja men inte fan är det så att moderaterna får bestämma mer om utrikespolitiken bara för att utrikesministern är från moderaterna? Det är väl fortfarande så att hela regeringen ska samsas om saken?

Är det bara en statusmarkör att egna partiet innehar de flashigaste ministerposterna?

Ministrar är ju chefer över sina departement.

Jo. Men det betyder fortfarande inte att t.ex. moderaterna kan köra över alla andra allianspartier inom t.ex. utrikespolitiken?

Jag har inte full koll på hur mycket formell makt ministrarna har, men skulle tro att det är ganska mycket en prestigesak. Ministrarna är ju de som syns i media.

Misstänker också att det mer bara är en prestigesak än att det skulle finnas någon egentlig makt bara för man har en ministerpost.

För att undvika att inrikespolitiska förvecklingar direkt påverkar utrikes relationer, underlättar det att utrikesministerposten och försvarsministerposten går till statsministerns parti. I övrigt föredrar partierna ministerposter som passar deras profilfrågor inför väljarna. C vill hellre ha näringsministerposten än finansministerposten, för de vill profilera sig inför småföretagare snarare än storfinansen. KD vill hellre ha social- eller äldreministerposten än justitieministerposten av motsvarande anledning, och L vill helst ha utbildningsministerposten för att de traditionellt varit stora bland lärarkåren.
Nej, statsministern bestämmer precis allt i regeringen ensam, eftersom han godtyckligt till- och avsätter ministrar så länge riksdagismajoriteten inte aktivt väljer att byta ut statsministern p.g.a. det. Regeringen håller inga egna omröstningar, regeringen ÄR statsministern. Det är därför vi inte har något "ministerstyre" i Sverige, de är bara med för syns skull och som sambandspersoner mellan sina riksdagispartier och statsministern för att se till att man inte av misstag får riksdagismajoriteten att utse en annan statsminister.
Ja, om du formulerar det så. MPs väljare skulle bli besvikna ifall MP satt i en regering utan att ha miljöministerposten.