Vad gör man - misstänker Borderline [/Mod]

Allting känns surt som vanligt. För några dagar sedan blev jag nekad plats på psyk med motiveringen att jag "inte mår tillräckligt dåligt just nu och vi har inga lediga platser på grund av semestertider".

Jag fick panik kanske lite, visste inte hur jag skulle reagera men gick bara därifrån med en känsla av obehag. Blev erbjuden Lergigan men ville inte ha det heller. Ingen frågan hur mådde du för några timmar sen eller hur tror du det känns om några timmar haha.

Har diagnoser Aspergers, ADHD samt bipolär. Men jag misstänker starkt även Borderline!!!
Men kontakten på psyk har aldrig ens tänkt tanken!

Jagkänner mig helt förstörd över denna misstanke som psyk ej verkar har ägnat en tanke åt.

Känner mig mycket personlighetsförändrad nu jämfört med barndom och tonår. Något några fåtal gamla kompisar har unisont påtalat.

Hur löser jag detta har ingren bra kontakt längre på psykiatrin...

Tror nog Borderline kan maskeras lite av aspergern?

Främsta saken som talar för Borderline är humörsvängningar och en kraftig känsla av att ja inte vet vem jag är eftersom det ändras under dagen o beroende på vem jag umgås med. Ensamheten triggar kraftig ångest nästan på beställning. Det enda som talar emot är att jag ej har nåt direkt självskadebeteende och bara någon gång i vekcan får vredesutbrott (men det kan ju även bero på att jag bygger upp ilska som till sist exploderar). Tidigare har folk åsikten att mina vredesutbrott beror på ADHD eftersom dom är ganska kortvariga men utan att fatta att jag varit arg i en timme innan också men hållit det helt inom mig!!

Så vad fan ska jag göra.

För att få diagnosen Borderline (eller som det egentligen heter, emotionell instabil personlighetsstörning) måste man uppfylla 5 kriterier av 9 av en lista på symtom. Det är möjligt att du uppfyller tex 4 stycken, men då får du inte heller en borderline-diagnos även om det är väldigt nära.

Alla diagnoser du skriver att du har kan förväxlas med borderline. Vad du bör göra är helt enkelt ordentligt prata med en läkare om dina misstankar, varför du tror du kan ha borderline osv.

Mår du akut dåligt är det psykakuten som gäller.

Rubrik preciserad.
/Moderator

Det låter som att du har en skock idioter till läkare.
Låg sannolikhet att du har allt det där.

Borderline förväxlas oftast med PTSD om du har varit i miljöer där du utsatt för traumatisering.
Tuff uppväxt etc.

Vanliga diagnoser de ställer på en och samma person.

Differentialdiagnoser. Det betyder att du kan ha symptom på en diagnos men falla inom en annan, eftersom de kan vara mycket lika.

Varför vill du ha diagnosen borderline? Du har redan tillräckligt med diagnoser för att få den hjälp du behöver. Risken är istället med borderlinediagnos att läkare blir skeptiska till att ta dig som patient då dom har fördomar om att man kommer utebli från läkarbesök, motsätta sig behandling och att det inte finns någon hjälp att ge.

Asperger + ADHD + Bipolär låter som en rimlig kombination. Det är vanligt att man har iaf två av dessa i kombination.

Se där ja!

Kul med någon som känner till begreppet differential-diagnos!
Sen måste man göra en differential-diagnos av differential-diagnosen.

Alla som sett Dr House borde veta vad det är.

Har "bara" haft två läkare. Den första pratade om gränspsykoser. Att jag var nära en psykos men inte föll inom området. Han behandlade mig med antipsykotiska preparat vilket visade sig vara ett strot misstag med tanke på att han förväxlade det med Aspergers som jag fick senare år...

Sen träffade jag ny läkare ett år sen som fastslog Aspergers och ADHD med tillägg av Bipolär utan utredning. Han menar att min depressionsprofil var karaktärsdrag för Bipoläf samt att jag uppvisat hypomana perioder tidigare på mottagningen. Han tycker nag har för stor misstro till honom ibland men det är väl normalt efter tidigare bemötande av läkaren som tjatade mig på antipsykotiska...

Ni som skrivr om differentialdiagnoser har hört om det och tänkt tanken så klart. Nu har jag inte läst på om ADHD eller Bipolär bara Aspergers lite. Så visst kan ja vara fel ute så klart.

Jag gjorde ett Borderline test som hävdar att jag kan ha det och borde söka utredning. Samma med Aspergers testet som jag gjorde på utredningen som antydde Aspergers.

Kanske ska jag bara släppa tanken och acceptera att jag inte har Borderline och leva med mina problem som inte kan behandlas utifrån Aspergers, ADHD eller Bipolär. Typ att jag aldrig kommer få några nära vänner. Eftersom jag har haft vänner som har lämnat mig när vi umgåtts mer efter nån vecka. Dom gillar hur social jag är i vissa sammanhang och tillfällen men sen från ingenstans vill jag bara vara ifred och inte prata alls. Har i princip slängt ut frolk från lägenheten efter att vi haft jättetrevligt . Fattar inte hur jag kan göra såna misstag om och om igen.

Okej Men det finns saker som inte kan åtgärdas om det vore så. Tror helt uppriktigt att mitt liv skulle bli mycket bättre om jag fick borderline. Familj och vänner skulle kanske förstå bättre varför jag är som jag är. Jag kanske skulle fått hjälp med mitt känsloliv, ångesten, ensamheten och självskade/självmordstankarna!

Men det är ju inte givetvis att jag har borderline förrän dom får säga sitt till. Men jag skulle verkligen inte bli förvånad utifrån min problembild.

Om du känner att det är viktigt så är det viktigt och jag är ingen expert på något sätt.

Men vården ska vara individanpassad och dom problem du har ska du få hjälp med oavsett diagnos. Asperger ger rätt till LSS, ADHD ger rätt till ADHD-medicin, Bipolär ger rätt till Bipolär medicin. Det finns så vitt jag vet inga rättigheter eller mediciner kopplat till just Borderline som du inte kan få genom dom andra diagnoserna. Men det är ju möjligt att det kommer i framtiden. Det senaste jag läst om borderlinebehandling är att forskarna är inne på spåret att bordeline också är en neuropsykiatrisk diagnos med defekt i samma system i hjärnan som för ADHD som kan behandlas med samma medicin som för ADHD. Men det är en bit kvar på den forskningen och i slutändan kan dom mycket väl kasta den teorin i soptunnan.

Terapi och övriga rättigheter bedöms på individuellt plan vad som kommer hjälpa just dig. Det är inte säkert att du får vilken hjälp som helst som är kopplat till en diagnos utan det beror på dina problem, man har inte alla problem inom en diagnos per automatik och behandlingen av ett problem kan krocka med ett annat problem. Samt att man kan ha problem utanför sin diagnos men inte tillräckligt mycket för att få ytterligare en diagnos eller få diagnos utbytt.

Det kan däremot vara ett problem om du har en diagnos som du inte borde ha. Samt val av terapiform vid eventuell terapi kan bero på diagnos.

Men om du får terapi tycker jag, eftersom du har en sån komplex problembild, du borde få förutsättningslös terapi av steg 2 terapeut (eller steget över, mentor). Där terapeuten själv ihop med sin egen mentor kan bedöma hur terapin ska utformas. Ja det är också viktigt att terapeuten har en egen mentor, alla anser inte att det behövs. Det kostar ju pengar för terapeuten att ha det. Då blir eventuella diagnoser helt ointressant för terapeuten, hen kommer gå på sin egen väg beroende på dina problem istället för din diagnos om det är en bra terapeut.

Steg 1 terapi däremot kommer beställas med förutbestämd form och underform och terapeuten har inte i närheten av samma kompetens. Hen kommer bara gå efter en inlärd mall.

För mig själv beställde läkaren psykodynamisk terapi av steg 2 terapeut och så fick jag välja terapeut själv (privat betald av landstinget) eller kunde prova ut olika terapeuter designerade av läkaren. När jag väl hittade min terapeut bestämde sig hen för att behandla mig med kognitiv terapi istället för den beställda för det skulle vara bättre för mig, hen var också helt ointresserad av vad läkaren försökte berätta om mig. Det var också ett väldigt lyckat beslut av terapeuten och hens mentor.

Det är lätt att blanda ihop differentialdiagnoser för läkaren. Så det är bra att du är kritisk. Det borde vara ett helt team av läkare och spykologer inblandade i din differentialdiagnostik. Din första diagnos med psykosnära men inte helt psykos är ju typisk för borderline. Det verkar konstigt att dom anser det varit ett misstag att sätta dig på neuroleptika pga asperger eftersom man kan få neuroleptika för det samt bipolär också. Det är allt för vanligt att läkare sätter diagnoser allt för lättvidningt eller att när hen börjar misstänka en viss diagnos letar efter symptom för just den diagnosen och blir blind för andra differentialdiagnoser. Det är nnu svårare för dig själv att urskilja nyanserna mellan olika differentialdiagnoser.

Om du har borderline utöver dom tre andra diagnoserna börjar det bli på tok för mycket diagnoser med likartade problem. Det är lite på gränsen redan med tre likartade diagnoser så jag förstår det ifrågasättandet en annan skribent i tråden har. Framför allt att ha både borderline och asperger låter konstigt i mina lekmanna-öron. Borderline + ADHD + Bipolär låter inte helt orimligt, eller Asperger + ADHD + Bipolär, eller kombination av två av dom. Men en kombination av asperger + borderline har jag aldrig läst eller hört om förut. Dom symptom du tar upp att läkaren stödjer sig på gällande bipolär låter mycket rimligt för diagnosen men det kan också vara ADHD med affektiv dysfunktion istället för ADHD + bipolär.

Och glöm för all del inte bort att det finns somatiska sjukdomar eller brister som kan orsaka vissa av problemen, samt missbruk kan störa väldigt kraftigt. Då kan det mycket lätt bli helt fel diagnos.

Jag hoppas det går bra för dig och att du inte tar mina inlägg på för stort allvar. Kärlek!