Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Och att pikar höjda över huvudena på de främsta soldaterna skulle skydda mot pilar är i så fall endast från pilar som kommer i en hög vinkel ovanifrån. Om fienden däremot har skärmytslare som t ex har kastspjut som de kastar på relativt nära håll, eller skjuter med bågar på kort håll, så har de i främsta linjen väldigt litet skydd mot det.
Enligt de antika källorna verkar de höjda pikarna faktiskt ha varit ett bra skydd mot kastvapen. Mot kastvapen med flackare bana hade man dels
pikarna på trekvart och dels sköldar som gav ett visst skydd. Ett spjut eller en pil som träffar pikarna kan ju byta riktning och förlora kraft även om det inte stoppas helt.
Citat:
Att rusa ut för att möta dessa gör att man riskerar att bryta formationen.
Sant, och därför var falangen beroende av lätta trupper och kavalleri som skyddade den.
Lätta trupper och bågskyttar hade dock mycket begränsade framgångar mot tungt infanteri under antiken. Det krävdes speciella omständigheter, som vid Carrhae där perserna hade ett kameltåg som förde fram nya pilar. De persiska bågskyttarna hade ingen framgång alls mot den makedonska falangen trots att de använda kraftfulla kompositbågar.
Citat:
Så de romerska legionärerna med stora sköldar och kastspjut kan göra rätt mycket skada redan innan formationerna möts, genom att deras kastspjut har längre räckvidd än en pik, om än att det är ett engångsvapen.
Vid Pydna och Kynos Kefalai verkar legionärernas vapen inte alls ha räckt för att stoppa falangen på plan mark, utan de blev tvärtom tillbakapressade tills ojämn terräng öppnade luckor i falangen som de kunde utnyttja för närstrid.
Citat:
Ursprungligen postat av
LX
Ja, det verkar rimligt att även om pikstöten är kraftfullare så borde de stora sköldarna kunna hålla tillbaka ett bra tag i alla fall, samtidigt som det regnar tunga kastspjut ovanifrån. Vilket skapar öppningar? Den romerska skölden var i och för sig av trä och borde kunna hackas sönder på några timmar?
Baserat på de antika källorna säger ska vi nog akta oss för att överdriva kastspjutens effektivitet. Exakt hur och i vilken omfattning kastvapen användes av romarna
debatteras flitigt, men uppgifter om att de skulle räcka för att knäcka en motståndare saknas. De var utan tvekan användbara för att ge ”eldunderstöd” vid anfall, men räckte knappast för att stoppa en falang (eller annat tungt infanteri) på egen hand.
Citat:
Makedoniska falanger bar dock medelstora (brons?) sköldar trots att de hanterade pikarna med två händer. De kunde förstås också släppa sina pikar och slåss med sina svärd.
Svärden krympte i takt med att pikarna blev större. Den täta formationen och den relativt lilla skölden var också nackdelar i närstrid med exempelvis legionärer.
Citat:
Ursprungligen postat av
--..--
En aspekt jag funderade lite just med romarna är att de riggade upp allt möjligt, ballistor och antikt artilleri av varierande slag mot vilket man kanske inte vill ha väldigt täta formationer som rör sig långsamt. De satte även upp sina fort och manipulerade terrängen. Cesar var väl känd för att man byggt upp ett fullkomligt gigantiskt fästningssystem i trä, vilket iofs var under en belägring.
Sånt förekom, men inte när legionen fortfarande var en värnpliktsarmé. Den professionella romerska armén var däremot mästare på fältbefästningar och besegrade ofta motståndare på det sättet.
Citat:
Ursprungligen postat av
--..--
Angående kastspjuten. Borde inte en falang kunna kontra det bara genom att ha egna kastspjut också?
Sånt sköttes av hjälptrupper. En pikenerare kan inte kasta spjut (eller nåt annat) utan att släppa piken.
Citat:
Ursprungligen postat av
climasol
Jo det har stor betydelse. Kastmaskiner och kanoner måste vara väldigt effektiva mot just falanger och om du slår ut några gubbar så blir det problem att hålla formationen. Fria soldater till fots eller häst kan tämligen enkelt undvika en flygande sten, men står du tätt packad i en fyrkant kan det vara mer eller mindre omöjligt att komma undan om det börjar regna projektiler.
Bombardemang med tungt artilleri funkar kanske i teorin och på film, men det är inget som stöds i de antika källorna. Förmodligen var de tunga vapnen helt enkelt för få och för klumpiga (de var normalt avsedda för belägringar) för att kunna användas i stor skala på slagfältet.
Vi ska inte heller överdriva falangens klumpighet. Både makedonska och schweiziska pikfalanger kunde anfalla med en hastighet som noterades av samtida ögonvittnen och inte sällan överrumplade motståndaren.
En annan sak som måste tas med är den psykologiska effekten av en framryckande mur av spjut. Låt mig avsluta med ett
ögonvittne, den romerske generalen Aemilius Paulus som mötte falangen in strid vid Pydna:
Citat:
The battle being begun, Aemilius came in and found that the foremost of the Macedonians had already fixed the ends of their spears into the shields of his Romans, so that it was impossible to come near them with their swords. When he saw this, and observed that the rest of the Macedonians took the targets that hung on their left shoulders, and brought them round before them, and all at once stooped their pikes against their enemies' shields, and considered the great strength of this wall of shields, and the formidable appearance of a front thus bristling with arms, he was seized with amazement and alarm; nothing he had ever seen before had been equal to it; and in aftertimes he frequently used to speak both of the sight and of his own sensations.
