Citat:
Ursprungligen postat av
Knavius
Efter att ha fått tips från en användare på Flashback har jag nyligen läst boken "Tribe: On Homecoming and Belonging" där författaren Sebastian Junger tar upp PTSD och varför så många amerikanska soldater säger att de saknar Afghanistan. Junger menar att de egentligen saknar gemenskapen och brödraskapet de kände i fält och har svårt att återanpassa sig till det individualistiska amerikanska samhället. Han säger att han upplevde det själv efter att ha varit med som författare/journalist under längre tid i Afghanistan där han levde med soldaterna och fick vara med om strider.
Det närmsta jag kan tänka mig i Sverige är mindre byar på landet där alla känner varandra eller åtminstone känner igen varandra, deltar i gemensamma aktiviteter och ideellt hjälps åt att fixa det som behövs fixa. Det var iallafall så jag växte upp men efter att ha pratat med bekanta som bor kvar verkar föreningen mindre aktiv än någonsin och efter generationsskiftena känner de inte så många längre. Att någon skulle ställa upp och måla om en byggnad eller rensa sly finns inte.
Vad tror ni, är gemenskapen död i det moderna samhället?
Kan man skapa riktig gemenskap på något sätt?
Förts tror jag man måste bygga på någon myt eller mystik. I vissa kyrkor kan man finna det. Även protestanter känner gemenskap när de går ihop.
Citat:
Ursprungligen postat av
frasselito
Vi är sociala djur och har evolverats fram i ett kollektiv. Det är vår natur. Vi finner välmående och lycka i sociala interaktioner och kollektiv identitet.
Men evolutionen fortgår. Kanske blir vi mer individualistiska i framtiden. Eller så dör individualismen ut. Den som lever får se.
Varför vänta?
