Olycklig kärlek deluxe, kämpa eller inte?

Hej flashbackare!

Jag ska nu försöka förklara min livskris på bästa möjliga sätt. Min livskris handlar om en tidigare relation som gick från att vara helt underbar till att vara förödande. Detta är en love story som väcker mycket känslor inom mig, men jag känner att vid detta stadie måste allt bara komma ut.

Det var en helt vanlig sommardag för 4/5 år sen, jag skulle åka kommunalt från farsan som bor norr om stan (stockholm) till morsan som bor söder om stan. När jag väl är påväg till busshållplatsen så får jag syn på en tjej, vi kan kalla henne för L. Jag som var 15 för tillfället hade aldrig i mitt tidigare skede betuttat mig i någon form av tjej, detta då jag fann tjejer och relationer som slöseri med tid. Men när jag väl fick syn på denna tjej så föll allt samman, jag kunde inte begripa hur hon kunde vara så vacker. Allt med hennes utseende stämde överens med det idealet jag hade för en drömtjej, hon var mer eller mindre pricken över i:et.

Som 15 åring var jag ganska mobbad, jag hade aldrig haft en riktig flickvän och större delen av min fritid gick ut på att spela datorspel. Jag saknade total socialkompetens (detta för att jag var rädd för att uppfattas som konstig) och min största förebild var min 1 år äldre kusin som visste hur man handskades med tjejer. Jag kommer ihåg att jag desperat gick till honom och frågade om hjälp över hur jag ska kunna få tjejer med det utseendet som L. Min kusin som var mycket tuffare var rak på sak och sa ’’du måste gå ner i vikt, skaffa ett självförtroende och sist men inte minst en personlighet’’. Jag ägnade därför hela sommaren på att försöka gå ner i vikt. Ett år senare hade jag gått ner 9 kg i fett, börjat satsa på kampsport och biffat till mig ordentligt. Under det året hade jag inskaffat mig en skön personlighet, börjat hänga med de tuffa i skolan och festat en del. Jag började nu få tjejer på löpande band och livet flöt på till fullo.

När jag gick första ring så fick jag syn på L helt random på instagram, detta efter att inte ha sett henne på drygt ett och ett halvt år. Precis som som då blev jag FÖRÄLSKAD i hennes utseende, jag som hade förvandlats från en tönt till en känslokall casanova blev fortfarande lika chockad och till mig som den dagen jag såg henne för första gången. Jag började följa henne på instagram, hon följde tillbaka. Jag addade henne sedan på snapchat och vi började skriva. Men sedan från ingenstans så tog det stopp och vi slutade snacka. Jag försökte under upprepande tillfällen att återuppta kontaken men inget funkade. Ett år senare ser jag L på tinder, självklart swiepar jag höger och BOM, vi får en matchning. Vi börjar skriva igen men konversationen dör snabbt ut som förr, och jag förstod ju varför. Varför skulle en tjej med det utseendet som henne vilja vara med en helt ’’okey’’ snygg kille som mig?

Ett halvår/år senare lägger jag ut en bild på min story där jag skriver ’’fest finns i nacka, skriv om ni vill komma’’ och GISSA vem som skriver då, jo L frågar om hon får komma. Jag och L börjar sedan snacka på festen och baaaam vi ligger. Efter det beslutade vi att börja träffas och hålla på. L var ganska svartsjuk av sig, något som jag började blir mer uppenbart desto mer tiden gick. En dag säger jag till L att jag ska träffa en tjejkompis, och hon beslutar då att hon ska till en fest. Jag får sedan ett samtal mitt i natten där hon gråter och säger att hon har legat med en annan kille, men nu ångrar sig som fan. Jag som var och är störtkär i L börjar gråta i luren och säger till henne att vi inte kan träffas mer.

L kämpar sedan i en vecka där hon varje dag skriver biblar till mig om hur mycket jag betyder för henne. Efter en vecka börjar jag få massa jobbiga samtal där hon säger saker som att ’’livet har ingen mening längre’’, ’’jag kommer aldrig sluta kämpa’’ ’’du betyder allt för mig’’. Jag förlåter henne tillslut och vi beslutar oss att kort därefter bli tillsammans.

Under den tiden jag och L var tillsammans så hade jag den absoluta bästa perioden i mitt liv. Både jag och hon som har det ganska bra ställt åt ute på alla möjliga fina restauranger, reste runt och bara helt enkelt levde life. Anledningen till att jag och L klickade så bra var pågrund av anledningen till att vi båda var så trasiga, vilket ledde till att vi kompletterade varandra. Båda hade varit riktiga fuckbois/fuckgirls, båda var rebeller mot sina föräldrar och båda gjorde massa dumheter som att festa konstant osv. Jag som är äldre än L kom till instinkten att detta var ett beteende som snabbt var tvunget att förändras, jag gjorde så att vi båda slutade röka, festa (ofta) och spendera tid med familjen.

Eftersom att L hade varit otrogen hade jag ganska svårt att lita på henne, men detta förändrades med tiden. Jag insåg att desto mer tiden gick så älskade jag L mer och mer. Jag beslutade att detta var kvinnan som jag skulle gifta mig med, att detta var kvinnan som skulle få bära mitt/mina barn. Jag prioriterade henne därför framför allt och alla, jag spenderade tusentalskronor på att köpa dyra smycken åt henne och gjorde allt och lite till för att se lyckan i hennes ögon. Det fina med L var att hon inte alls var en materiallist, hon BRYDDE sig inte så mycket om smyckena, självklart blev hon glad men that´s it. Det enda hon brydde sig om var att se mig lycklig.

Förra sommaren började jag från ingenstans tappa mitt skägg, något som resultera i att jag åkte till läkaren och blev diagnosticerad med alopecia. Doktorn sa att allt hår kanske försvinner och att det är något som jag helt enkelt får leva med då det inte finns ett botemedel. Jag fick genast panik, inte över att förlora allt hår utan att min flickvän inte längre skulle vilja ha mig. Flashbackare, jag gick med ångest i ett halvår just gällande detta och när jag väl fick modet att säga detta till min flickvän så grät hon och sa ’’idiot, jag älskar dig, jag kommer aldrig lämna dig, fattar du inte det?’’. Vid fortsatte vara tillsammans och peppar peppar så tappade jag inte mer hår, tvärtom alla kalafläckar började försvinna.

Allt tog en vändning på nyår, L och jag var hemma hos några kompisar och söp. Efter ett tag så ser jag att hon med teckenspråk ger signaler till sina tjejkompisar att hon vill ta ladd, något som jag ABSOLUT har nolltolerans för. Vi börjar därför bråka och hon säger att hon skoja, något som jag då inte trodde på då jag visste att hon hade tagit det förr. Hon försöker krama mig och jag avlägsnar henne sedan från mig då jag var väldigt besviken, något som gör henne mer krossad och hela nyåret fuckas.

Perioden därefter blir allt mer och mer knas. Min barndomsväns hjärta slutar slå så då läggs han in på sjukhus. Väl därinne sövs han ner och får en apparat in opererad som som ska tillfälligt funka som ett hjärta tills läkarna har hittat en lämpligt hjärta. Läkarna sa att min vän inte hade oddsen på sin sida, och OM läkarna lyckas mot all förmodan fixa ett nytt hjärta till honom så är risken ändå så stor att han är så hjärnskadad att han inte kommer vara sig lik. Under tiden min barndomsvän låg sövd så var jag vid hans sida varje dag efter jobbet, något som gjorde att jag inte kunde fokusera på L. L berättade att hon ville till hennes bästa kompis födelsedagsfest, något som jag inte hade något emot. Eftersom att jag var helt knäckt över situationen med min kompis så var jag mig inte lik. Så när flickvän ringer mitt i natten och säger att några killar ska sova över så får jag panik, jag börjar tänka katastrof tankar och jag och min tjej börjar bråka. Jag åker till festen klockan 1/2 på natten och mötts av en tomblick av min flickvän, jag frågar genast L vad som har hänt och om någon av killarna hade sagt/gjort något mot henne. Hon svarar inte vilket får mig att tro att hon har druckit lite för mycket. Jag börjar insistera och nästa tvinga henne att följa med mig hem, detta för att jag var orolig att någon kille skulle utnyttja henne vid det tillståndet. När hon sen säger ifrån blir jag förbannad och säger något som jag ångar än idag ’’du som vill stanna kvar här kan ju ändå då passa på att ligga med de här killarna’’, sedan drar jag därifrån. Min bästavän som hade följt med mig till festen stanna kvar och försökte snacka med L, men till ingen nytta. Efter 30/40 min får jag en panikattack och beslutar att åka tillbaka till L, när jag väl kört tillbaka till festen så ser jag henne glad dansandes vid hennes andra kompisar. När jag väl försöker komma in står hennes kompisar ivägen och börjar skrika på mig, tillslut blir jag så arg att jag börjar skrika tillbaka och sliter upp dörren. När jag väl kommer in säger hennes bästa vän ’’hon ville aldrig ha dig här’’, jag försöker då prata med min vackra flickvän men då kollar hon bort och gör mig till åtlöje framför alla hennes kompisar. Hon får mig att se svag ut och börjar säga saker som att ’’du är ett manipulerande svin’’, ’’vårt förhållande suger’’ , ’’hatar dig’’. Jag möter henne ilskna blick drar sen därifrån.

Dagen efter ringer hon och ber om ursäkt för allt, hon gråter som fan och samma procedur som hände innan vårt förhållande återupprepades. Efter många om och men förlät jag henne tillslut, detta för att hon kämpande och visade på att hon verkligen ångrade sina handlingar. Men ni måste ändå förstå flashbackare att något sådant är svårt att släppa, tankar kom och gick gällande varför hon hade betett sig på det viset, om jag var tillräcklig eller om hon bara såg mig som en trygghet. Jag kunde inte FÖRSTÅ varför hon var så äcklig mot mig, speciellt när hon hade vetskapen om hur jag mådde över min bästa kompis. Det enda jag ville var att hon och jag skulle spendera tid tillsammans, för att då var vi som starkast. Jag kan inte minnas hur många gånger hon tackade mig för att jag fick henne att ändrats, men nu plötsligt var jag det som var boven. Jag som ville henne det bästa av alla världar uppfattades som boven.

Efter cirka två veckor beslutar jag att ringa henne och göra slut, jag vågade inte träffa henne, jag visste att jag inte skulle klara av att se de vackra stora blåa ögonen helt fyllda av tårar. Jag gjorde inte slut för att jag ville såra henne eller hade slutat älska henne, jag gjorde slut för att jag var osäker på mig själv. Jag ville inte vara känslomässigt kall mot henne, jag var tvungen. Jag var tvungen att fokusera på min bästa vän, något som hon inte hade någon förståelse för. Även fast jag var besluten på att det var slut mellan oss så kämpade hon, något som jag än idag har respekt för.

Efter cirka två veckor av lidande beslutade jag mig för att skriva tillbaka och vilja träffa henne igen. Jag insåg att vi som par har gått igenom så himla mycket, och att det är synd att kasta detta underbara. Jag insåg att vi var starkare tillsammans. Men när jag väl försökte få henne tillbaka så hade hennes känslor stängt av, hon kände ingenting, inget som jag sa spelade någon som helst roll, jag var som död för henne.

Jag vet inte hur många biblar jag har skrivit, jag vet inte hur många röstsamtal jag har spelat in, jag vet inte hur många nätter jag lidit mig igenom, det enda jag vet är att utan henne så finns det inget jag.

Hon reste till Alperna cirka 2/3 veckor efter att vi hade gjort slut, så jag beslutade att köpa en stor nallebjörn, med massa rosor och hennes favorit choklad (nougat marabou) åt henne. Jag tajmade några timmar innan hennes flyg skulle landa och la allt utanför hennes dörr. Jag fick inget sms eller något tack. Efter cirka en månad när vi äntligen skulle träffas och snacka så hade jag köpt en diamantring, jag såg den som en promisering som skulle symbolisera ett löfte, ett löfte att jag aldrig skulle lämna henne igen och att hon är och var kvinnan i mitt liv, sedan barnsben då jag såg henne förstå gången vid busshållplatsen. När jag väl förklarade situationen till henne så kollade hon på mig och sa att det var över, men att det kanske kommer bli vi i framtiden och att jag är den enda killen som hon kommer att vilja ha som kille i framtiden. När jag insåg att allt skulle skita sig så tog jag fram diamantringen, hon kollade på den snabbt och stängde locket. Hon sa något i stil med att jag ska glömma henne och att hon inte är kär i mig längre. När jag väl gick gråtandes därifrån så sprang hon och krama mig bakifrån, hon kysste sedan min panna och sa tack för allt.

Efter det skrev jag ett x-antal gånger men hon var fortfarande lika bestämd, tillslut så gav jag upp. Jag försökte då komma över henne igenom att börja hålla på med en annan brud samtidigt som jag intalade mig själv att allt var över, men varje gång jag var med denna brud så drömde jag mig bort till den tiden jag var med L. Detta resultera i att jag och den andra tjejen slutade träffas. Jag testade sen att ligga runt, något som har gjorde saknaden mycket värre.

Efter ungefär 3 månader ringde jag till L, hon svarade och började gråta så fort hon hörde min röst. Hon sa att hon hade saknat mig och att varje natt utan mig kändes tom. Jag beslutade att åka och träffa henne på en gång. När vi väl träffas så börjar vi hålla på och jag börjar återigen känna den här lyckliga energin, lyckan över att äntligen vara med den tjejen jag älskar mest på denna jord. Vi beslutar att börja träffas igen, och vi träffas dagen efter där allt är som normalt igen, men sen mot kvällen efter vi har kollat på en dokumentär vänder hon sig mot mig och säger ’’jag är inte kär i dig längre, har försökt känna men förlåt’’.

Anledningen till detta tror jag är pga att jag nyligen hade berättat för henne om tjejerna jag hade hållt på med för att glömma henne osv, jag tror att hon blev besviken på mig… På morgonen innan jag skulle börja röra mig hemåt så bönar och ber hon om att vi ska mysa osv, då ryter jag till och säger ’’du är inte min tjej’’ och kliver ut ur sovrummet med raska kliv. När jag väl kommit till vardagsrummet skriver jag en lapp där det löd ’’Jag kommer aldrig kunna se dig som en ’’kk’’, du betyder mycket mer än så. Ha ett fortsatt bra liv’’.

På natten får jag sen ett sms där hon skrev att hon vill försöka igen (?!). Jag kommer ihåg att jag blev så himla lycklig att jag skutta omkring som en idiot. Dagen efter sotade vi igen och EXAKT samma snack inträffade ’’jag fattar inte varför jag tog dig hit, men jag känner ingeting’’ och då började jag gråta som fan. Jag kunde och kan inte förstå hur en person som gett allt inte känner något nu alls. VI låg sen under kvällen och efter ligget började hon gråta och sa ’’jag fattar ingeting, jag vill ha dig men ändå inte’’ osv. Efter den natten mös vi igen på morgonen, vi hade lovat varandra att ses sen under eftermiddagen, men eftersom att jag var så sårad efter hela incidenten på nytt så insåg jag att hon försökte att tvinga fram känslor, något som bara skulle gör saken värre.

Vi hördes inte på ytterligare en månad, och för exakt en månad sen beslutade jag mig för att åka hem till henne helt random och låtsas som ingeting. Hon öppnar dörren och börjar skälla ut mig ’’fatta ATT JAG INTE ÄR KÄR I DIG LÄNGRE’’, ’’OM DU HAR PROBLEM ATT GLÖMMA MIG SÅ SKA DU SÖKA HJÄLP’’, ’’VÅRT FÖRHÅLLANDE VAR SKIT’’ OSV.. Hon frågade sen, ’’varför kämpar du’’? Jag svarade, ’’jag ger aldrig upp på någon som har funnits där och älskat mig’’ och sedan gick jag. Hon skrev dagen efter och bad om ursäkt för att hon lät och var dryg, jag läste men svarade aldrig på sms:et. Detta var en månad sen alltså.

Sååå flashbackare, HUUUR I HELA HIMMELRIKET SKA JAG BÄRA MIG ÅT???? Jag älskar denna brud med hela mitt hjärta. Jag ångrar alla bråk, dispyter, jag ångrar allt ont jag orsakat henne… Älskar hon mig fortfarande eller är jag helt borta ur bilden? Kommer jag någonsin kunna få henne tillbaka? Beter hon sig på detta vis för att hon är osäker på mig??? Ska jag ignorera henne och vänta på att hon ska komma tillbaka? ¨¨

Kan inte liksom förstå hur hon inte har uppskattat allt jag gjort för henne??

Om ni har lyckats ta er igenom denna tjocka bibel så får jag tacka för uppmärksamhet. Alla svar uppskattas, långa som korta, tack!

Hon har sårat dig två gånger och du kryper tillbaka som en hund en tredje gång.

Kör på - Vad kan gå fel?

Hej Zingo98

Min spontana tanke är att ni två inte är "vuxna" ännu. Inte illa ment men ingen av er visar på ett utvecklat bra relationsbeteende. Mitt råd är att ni var för sig hittar er själva. När ni har gjort det kan ni försöka igen och se om det funkar men just nu bör ni gå era egna vägar och mogna till lite. Kanske inte det du vill läsa men av din berättelse tror jag att ni snabbt skulle hamna i samma spår. Ni behöver bryta det och det kan ni sannolikt inte göra tillsammans.

// CC

Tredje gången gillt? lol

Håller med denna herre.

Jag förstår att det är svårt att släppa taget, men det är det enda du kan göra. Investera tid i dig själv, plikter, karriär, träning.

Hon lär komma tillbaka, som alla andra tjejer. Ta det lugnt då och låt henne kämpa lite. Ignorera inte men lek svår, tror du fattar.

Om hon inte kommer tillbaka kommer både du och hon hitta ny kärlek hursomhelst, så båda vinner till slut.


Men jag håller med dig, sådana kärlekar är svåra, men kan bli giftiga. Om du blir för mycket av en hund utnyttjar kvinnor det, den enkla sanningen.


Jag skulle rekommendera att du hittar en kille på youtube som heter coach corey wayne. Allt du behöver veta finns där.


Edit: cc75 har hunnit skriva, typ det det handlar om. Särskilt du har mycket att lära dig och mogna( utgå ALLTID att du kan utvecklas och bättras oavsett situation)

Edit 2: Och se till att du inte börjar dricka eller hålla på med andra droger nu!! Det är inte en bra utväg! Stor red flag att hon använder droger förresten!!!!

Svårt att släppa taget när någon har haft en så stor positiv inverkan på dig under en längre period. Men förstår absolut vad du menar

Uppskattar ärligheten min vän, tack så mycket!

Tack så mycket.. När tror du isåfall att hon kommer tillbaka? Inom snar framtid eller om ett bra tag? Vet att jag inte ska ''hunda'', har aldrig varit en sådan typ av person, har liksom för stor självrespekt för det. Men med just denna tjej så är det annorlunda. Har du själv erfarenhet av att ett ex har krypit tillbaka, hur var det?

Ja, har samma erfarenhet. Det kan vara bra ett tag men sen skiter sig och efter nån månad återupptar vi kontakten och påbörjar samma procedur. Tyvärr sitter det väldigt djupt i en och man tänker ofta på henne för att sedan tänka till och inse att det är bäst att låta det vara.

Nu har vi inte hörts eller setts på mer än ett år, vilket är bra. Dock är vi lite äldre än dig, men särskilt yngre kvinnor har en tendens att lyssna på 45 olika tjejkompisar och fatta beslut baserat på deras råd.
Till slut när de ligger där hemma i sängen och saknar en så messar de i sin tystnad den viktigaste killen i deras liv(i ditt fall du). I mitt fall har jag bestämt mig för att det är slut. För nån månad sen ordnade hon att hon i sitt arbete gav mig service(våra jobb krockar lite) men jag tittade rakt fram och gick förbi henne. Blir bäst så.

Men du måste förstå att detta är ett perfekt tillfälle att utvecklas och mogna. LÄGG NER TID PÅ DIG SJÄLV!! Det är den absolut bästa investeringen du kan göra.

Lyssna på Coach Corey Wayne på Youtube. Köp hans bok och läs den. Om du är skeptisk kan du börja med att kolla på hans klipp som heter 7 rules to get an ex back(nåt sånt)

Sen kan du lägga ner 20 timmar på att lyssna på Jordan Peterson på youtube också. Han går också igenom fall som ditt, där unga män blir förkrossade och vägrar sluta kämpa för att visa sig värdig sin älskling.


Som sagt, fokusera dig på dig själv, familj, vänner, intressen/sport, plikter och karriär.
Det är även det absolut bästa rådet du kan få OM DU VILL HA TILLBAKA HENNE.

Du behöver diatans från allt det här, först när du ser på dramat utifrån med distans och utan starka känslor fördtår du om det är värt att ta tillbaka henne. Med betoning på att ta tillbaka. Hon måste förtjäna att du ens vill ha tillbaka henne.

Men ta det lugnt grabben, sånt här går över. Skriv i Pm om du vill snacka mer, skriver knappt i trådar längre, men jag tog mig tiden att läsa igenom allt och försöka hjälpa dig.

Och en grej till:
Ingen här vet om eller när hon kommer tillbaka, tiden avgör det. Det enda du kan göra är att se till att du utvecklats så bra och mycket du kan.

Och ingen här kan svara på om det är värt att kämpa. Att kämpa för henne avgör du. Att kämpa för dig själv och ditt framtida jag, så att du kan få en ny och ännu bättre brud - eller om hon vill tillbaka och bättrat på sig - ska du självklart göra.

Uppskattar verkligen att du har tagit din tid att läsa detta och hjälpa mig, kommer definitivt pm:a. Tack återigen.