Hur gick det till när Åkesson blev partiledare?

Jag har fått höra emellanåt att Åkesson ersatte Mikael Jansson "under kuppliknande förhållanden". Jag var själv inte insatt i politik när det skedde 2005, så jag undrar om någon som engagerat sig för SD genom åren kan vittna om hur det gick till? Var det kupplikt, eller är det mest överdrifter? Hur var stämningen i partiet när han tog över? Hur såg man på Jansson? Fanns det något särskilt med honom man ogillade, och varför föredrog man i sådana fall Åkesson?

Sverigedemokraterna styrdes på 1990-talet av Stockholmsfalangen, då partiet till viss del radikaliserades och skinheadkulturen tog sig in i partiets demonstrationer och annat. Detta ville man rensa upp bland och få bort. Då tog Mikael Jansson och Göteborg/väst-falangen över och införde förbud mot subkulturella inslag som dessa. Andra ville gå längre och göra mer och såg ännu större möjligheter och visioner för Sverigedemokraterna, som hade rätt politik. Men kunde vässa sin partiledning och bredda sin politik ytterligare.

År 2005 hade Jimmie Åkesson lett ungdomsförbundet framgångsrikt en tid och var en mycket populär person med kretsen runt sig, han hade starka förutsättningar att bli partiledare genom att vara talför och hade talang för att leda och sammanföra olika viljor. Man ställde upp och utmanade Mikael Jansson om partiledarposten och vann. Skånefalangen, Blekingefalangen och Smålandsfalangen styr än idag Sverigedemokraterna och är överlägset mest framgångsrika av dessa falanger då man tagit partiet in i riksdagen, fått partiet att bli ett normalt parti, gjort partiet stort över hela väljarkollektivet, fått in 30.000 medlemmar, gjort partiet till landets tredje största och just nu kanske landets allra största parti.

Läs Jimmy Windeskogs bok, där går han igenom det mesta om hur det gick till när "de fyras gäng" tog makten i partiet.

Partier och partipolitik --> Politiker
/Moderator

"Jo, därom kan jag ge besked,
Om herrn så vill, ty jag var med."

8711 ger en snedvriden bild av vad som hände den där gången, men jag tycker att han kan vara ursäktad eftersom han helt uppenbart har hört storyn från andra och inte har egna erfarenheter från det där. Trots att det har gått 13 år sedan dess så minns alla fortfarande vem som var på vilken sida i skeendet, så jag förmodar att jag får vara lite försiktig i redogörelsen.

Först och främst: det är meningslöst att tala om Stockholms/Västfalanger före 2003 eller så. Före det såg inte schatteringarna alls ut så. Dessutom är det fel att beskriva det som att Jansson hörde till någon Göteborgsfalang. Han bodde i Örebro då och var DO där. SD-Väst leddes av helt andra personer.

Som jag minns det var det nån gång kring 2003 som motsättningarna började skärpas. Vi som styrde partiet då (jag satt själv i partistyrelsen på den tiden) hade svetsats samman av den hårda striden mot Tor Paulssons nätverk (det som senare blev Nationaldemokraterna) vilket kulminerade i deras avsättning och uteslutning på det uppslitande riksårsmötet 2001. Efter det tog valrörelsen 2002 vid, följd av kampanjen kring folkomröstningen om euron 2003. Där någonstans började det skära sig. En nyckelfigur i de tidiga intrigerna var partistyrelseledamoten Tommy Funebo, som hade varit valorganisatör i partiets tjänst (en sorts valombudsman kan man säga). Funis är jurist och läser säkert det här inlägget och därför tänker jag vara försiktig med att säga något ofördelaktigt om honom. Då stämmer han mig säkert för förtal. Jag stannar därför vid att säga att Funis agerande i samband med valet och även annars föranledde en hel del kritik och han ansågs vara en kontroversiell person internt. Till slut, efter mycket velande, lyckades kritikerna samla ihop en knapp majoritet i PS (och jag var en i den majoriteten) för att utesluta honom rakt av - ett radikalt grepp eftersom Funis alltså själv satt i partistyrelsen. När han insåg att hans tid var ute så valde Funebo att ta med sig en stor mängd internt material, inklusive bandinspelningar från PS-möten och vandelsförsäkringar från alla våra kandidater i valet 2002, och gå till Expo med det.

Varför är det här intressant då? Jo, linjerna i partiledningen följde i hög grad samma mönster som de sedan skulle göra i partiledarstriden. De som ville sparka Funebo ville ha kvar Jansson och de som ville ha kvar Funebo ville byta ut Jansson.

Jag tror att jag stannar där för tillfället.

Ja låt oss lära av Funebos misstag. Vill man gå i säng med Expo gäller samma strategi som när man vill gå i säng med vem som helst. Inte allt på en gång och inte bara bekräfta hela tiden. Ett mer diskret vänsterprasslande med Expo skulle däremot kunna bli som mer en passionerat äventyr tillsammans.

I vilket fall som helst har Jimmie i dag varit partiledare i 15 år, och han är därmed mer erfaren än nån annan partiboss.

https://samtiden.nu/2020/05/15-ar-med-jimmie-akesson

Inför sista valet fick vi klara bevisa på vilket parti som fick flest röster. SD, samtidigt en vink om varför dom fick flest röster. Svenskarna hade fått nog av "Svartskalledaltet" När Löfven med urusla röstsiffror ser detta, raggar han runt bland 4 procentspartierna i hela 9 månader innan han med löfte om ministerposter och andra snofsiga lockbeten får ett av dom som aldrig annars skulle samarbeta med sossarna att liera sig med Löfven som nu tillsammans fick fler röster än SD. Mygel på högsta nivå.
Ett bevis på att man omedelbart måste förbjuda partier att gå ihop med andra för att snygga till valsiffrorna. Hade man fortsatt använt gamla valsystemet där det parti med flest röster vann, då hade SD blivit vinnarna.