Citat:
Ursprungligen postat av
Mustellaminuta
`
Vissa av sakerna du skriver om är LITE
intressanta, men passionen saknas.
Måste det vara så himla passionerat då? Vad är det för fel med att lite småmysigt pyssla med ens intressen, samt ha lätt för att växla med olika saker, istället för att man måste vara manisk ifråga om en sak?
Jag kan erkänna att jag som ung lite grann påverkades av den ständiga reklamen för passion från kvinnor och populärkultur. Ja, någon gång ibland kunde jag lite halvt spela mer passionerad än jag faktiskt var när jag t.ex. låg med kvinnor. Lite grann för att inte göra någon besviken, antar jag... Jag kan vara kåt, förälskad eller allmänt kelig, men det är ju inte riktigt samma sak. Men jag har Aspergers och är generellt inte maniskt passionerad och dramatisk av mig, utan är snarare mer den introverta, reflekterande och utforskande typen. Det är snarare nyfikenhet än passion som krävs för det.
Notera att jag även ser fram emot saker, även om jag inte är passionerad.
Sedan bör man inte glömma att vissas påstående om deras "passion" och att de "brinner" för något kan också vara lite halvt skryt och ett försök att utmåla sig som goda, duktiga, intressanta o.s.v., alternativt handlar om att sälja in sig (t.ex. för arbetgivare inom en bransch). De flesta människor jag känner sysslar med det de gör för att det ger pengar, social status och är ändå mer uthärdligt än andra saker. Väldigt få brinner för varken sitt jobb eller ens för det mesta annat i sina liv. Ge dem ett par hundra miljoner kronor och de skulle lämna allt det bakom sig.