Är det moraliskt rätt att övertala religiösa människor att deras tro är falsk?

Att religion och religiösa människor begår hemska aktioner i sin Guds eller sina Gudars namn är ingen nyhet. I en tid av upplysning som denna, där vetenskap och logik bör framhållas mer än vad den gör, är det tydligt att religion inte nödvändigtvis bidrar med något gott i världen (även om den till viss del kan lugna existentialism hos en del människor). Därför ser jag det som en moralisk plikt att förkunna för religiösa människor att deras tro inte är rätt, under rätt omständigheter givetvis. Om diskussionen kommer på tal med en religiös människa tassar jag därmed inte som katten runt het gröt - jag kan gå ganska hårt in på vilka faror det finns med religion, varför religion är skadligt för världen och att den tron skapar lidande och falskhet till världen. Richard Dawkins är ett exempel på en bildad vetenskapsman som kritiserats för att för hårt attackera religion och religiösa människor. Jag har länge tyckt att Dawkins retorik inte är för hård - den är nödvändig för att fler människor ska kunna leva ett liv i en vidare sanning och inte förblindade av en lögn som bringar både dem och andra olycka. Jag tror att sanningen kring livet och dess ursprung, det vill säga att själen är en illusion och att medvetandet inte fortsätter efter döden - kan ge människor ro att leva sina liv till sin maximala potential i nuet och ge kärlek och empati till de människor som finns här och nu istället för att göra saker för att få ett bra efterliv (vilket exempelvis både IS-terrorister och Svenska Kyrkans präster förutsätter, om än med olika metoder).

En del i min familj är djupt religiösa och jag har haft många diskussioner angående detta med dem. En familjemedlem har uppenbarligen börjat svänga över på mitt håll som ett resultat av dessa diskussioner (personen är i 60-årsåldern). Däremot är jag rädd för att åkalla en existentiell kris genom dessa diskussioner. Kan det vara så att jag genom att övertala en del människor att Gud inte kan existera, att jag åsamkar en existentiell kris hos dem? Försätter jag dem i ett läge som är sämre än innan? För i sådana fall tappar hela diskussionen min poäng - jag vill bringa ljus, inte mörker, med sådana diskussioner. Därav min frågeställning;

Är det moraliskt rätt att övertala religiösa människor att deras tro är falsk? Kan det bringa olycka för religiösa människor att inse att deras livsåskådning är baserad på en lögn, och är det då moraliskt bättre att låta dem tro vad de tror på?

De får ju tro på vad de vill givetvis. Och man kan alltid diskutera religionen med de som tror på den, men absolut aldrig tala illa om religionen på det sättet att säga att dennes religion är falsk eller någonting annat. Alla har ju faktiskt rätt att tro på vad de vill.

Det är en tuff fråga. Har väl egentligen inga problem om deras religion inte skadar dem själva eller skadar andra (stor del av religionen gör det ju dock). Samtidigt som du säger kan man kanske skada någon genom övertyga dom att deras tro är falsk, det är väl inte omöjligt antar jag.

Brukar ha lite som regel att är du inte pissnödig med din tro så kommer jag inte vara så pissnödig och berätta hur dumt det är. Alltså ex. viftar du inte med din bibel i näsan på mig så kommer jag inte slå dig i huvudet med Darwin ex.

Fast det är ingen rättighet att inte bli ifrågasatt. Jag tycker tvärt om att det är en moralisk skyldighet att säga att en religion är falsk. På samma sätt är det en moralisk skyldighet att ifrågasätta nazister om de förnekar Förintelsen.

Nyttan med att kunna tänka är att låta felaktiga teorier dö i sitt ställe och inte dö med dem. Därmed är kritiskt tänkande bra, om evolutionen hade selekterat för att "må bra" genom att tro på myter så hade den genererat en näringssnål avsaknad av mekanismer för att förstå kritiken, inte dyra försvarsmekanismer som kände sig kränkta av eller bortförklarade kritiken. Detta förklaras mer i tråden (FB) Selekterar miljöförändring mot myter och för vetenskap? . Så kritisera på bara, det är helt rätt att kritisera allt som motsägs av bevis och avfärda allt som är immuniserat mot kritik och icke falsifierbart.

Att anta att personer som förnekar förintelsen skulle vara nazister är, eftersom det är ett antagande om motiv, lika skadligt som nazismen själv. Att nämna de empiriska bevisen för att förintelsen faktiskt har skett är dock helt korrekt. På samma sätt är det fel att anta att människor skulle vara predisponerade för religiös tro, men rätt att kritisera religiösa läror. Se (FB) Rationaliseringsmyten, psykologins totalitära premiss . Genom att kritisera allt går det att komma fram till sanning.

Bibeln? Hur ofta stöter du på dessa. Nu är det koranen som gäller. Vågar du trotsa dem med logik och rationalism.

Det är absolut ingen sport att tjafsa med kristustyper, nä gå all in och argumentera i moskén istället!

I Sverige är islam ett större problem än kristendomen, men i USA är kristendomen precis lika våldsam som islam.

Din text är bara patetisk för en människa som vet att Gud finns och att ateister lever i en illusion. Det är snarare så att man behöver sätta ateister på plats med deras sjuka världsbild att det inte finns någon skapare. Idioter är vad dem är. Men jag dömer dem inte, det gör Gud

Tack för alla svar. Det känns dock som att vi här, inklusive jag förstås, gör ett stort misstag när vi buntar ihop alla religiösa som likställda.

Tänk Hassan, 34, IS-terrorist. Han hatar alla som inte är muslimer och är övertygad om att Allah kommer ge honom ett evigt liv i paradiset om han dödar de otrogna. Hassan behöver givetvis förstå att hans religion, tro, är helt falsk och bidrar inte med något mer än lidande och död i verkligheten och det paradis Allah talar om existerar inte lika lite som Allah själv. Inte ens Hassan existerar på riktigt, för hans "själ" är en illusion.

Tänk däremot Britta, 54, uppväxt kristet. Hon går regelbundet till kyrkan och finner där sin gemenskap med övriga tanter i hennes ålder. De skrattar och dricker kaffe, samtalas och umgås. Britta donerar ofta sina pengar till de mer behövande och hjälper gärna till som volontär åt stadens hemlösa. Hon vill, precis som Jesus, föregå med gott exempel och ge av sig själv till sin omvärld.

Att det är moraliskt rätt att övertala Hassan är en självklarhet. Men är det lika rätt att övertala Britta? Varför, varför inte?

Jaha.. Bor du i USA?

Bara för att man inte erkänner någon religion innebär det inte att man avsäger existensen av en skapare. Du uttrycker idioti och att Gud kommer döma andra människor vilket tyder på att du själv är förgiftad av bitterhet gentemot omvärlden, baserad på någon form av religion (låt mig gissa, kristendomen?) Hur gör du ett gott avtryck för din omvärld genom din religion? Jag skulle kunna dra många argument varför din tro tyvärr är falsk, men just det tillhör inte denna tråden. Denna tråden är till för att diskutera huruvida det är moraliskt rätt att övertala sådana som dig att er världsåskådning tyvärr inte stämmer.

I realiteten stöter jag på dem väldigt sällan... bibelviftarna alltså.

Islam är någon form av dödskult så det är väl klart att jag inte skulle se det som något omoraliskt att få dessa att sluta tro.