Citat:
Ursprungligen postat av
Lofn
Solen är uppenbart en andra generationens stjärna och det finns mängder grundämne som bildats i en supernova. Men var är det svarta hål som torde bildats när solens föregångare exploderade? Eller har inte andra generationens en enskild föregångare? Bildas inte alltid svarta hål trots att stjärnan blir en supernova?
Till att börja med så är det inte alla supernovor som slutar som svarta hål, det beror helt på storleken på stjärnan.
Det galaktiska moln som solsystemet och våra grannstjärnor skapades ur kan mycket väl ha varit tusentals eller tiotusentals ljusår brett och i detta moln kan hundratals supernovor smällt av under de sju miljarder år som förlöpte innan solen formades. Dessa neutronstjärnor (det som i de flesta fall blir kvar efter en supernova) skulle idag lysa så svagt att de skulle vara väldigt svåra att upptäcka.
Sedan får du tänka på att hela vår galax, var och är en enda stor stjärnkammare. Under de minst tretton miljarder år som vintergatan funnits så har det skett otaliga sammanstötningar med andra mindre galaxer, stjärnor har rusat omkring, materia har slungats omkring osv osv. Under tiden som vår galax funnits så har miljontals supernovor smällt av och deras fusionsrester har spritts i galaxen. Bara under de knappt fem miljarder åren som vårt solsystem har funnits så har vi ju gjort 20 rotationer runt galaxens centrum. Så den ursoppan som solsystemet föddes av skapades inte av en närliggande stjärna utan av tusentals, kanske miljontals supernovor under flera miljarder års tid.
Om 4 miljarder år kommer ju hela vår galax att krocka med vår granngalax Andromeda, vilket kommer skapa en helt ny supergalax och under kollisionen kommer miljontals nya stjärnor att bildas då gasmoln trycks ihop. Kanske kommer intelligent liv skapas på en planet runt en av dessa nya stjärnor och om tio miljarder år kanske de undrar precis samma sak, var är vår modersupernova?
Men om vi leker med tanken och vi ponerar att det istället är EN supernova som gav allt material till solsystemet och denna blev ett svart hål så är ju saken den att svarta hål inte kan observeras direkt, utan endast indirekt (ex genom att gas eller stjärnor roterar kraftigt runt dem och därför sänder ut kraftig strålning) så vi har väl helt enkelt inte hittat det.
Det
närmaste svarta hålet som vi upptäckt ligger ca 3 500 ljusår bort, så kanske är det vår "urmoder", eller åtminstone så har det bidragit med lite av materialet. Troligtvis är det dock en stjärna som bränt av efter solsystemets födelse...
Men den supernova som gav solsystemet dess material kan ju lika gärna varit en stjärna som rusade igenom galaxen, brände av sin salva och sedan fortsatte vidare. Så kanske befinner den sig nu på andra sidan galaxen eller ute i interstellära rymden.
Det finns för övrigt gott om upptäckta neutronstjärnor i vårt grannskap som kan vara källan till en del av vårt solsystems material. Den allra närmsta
neutronstjärnan man hittat ligger blott 350 ljusår bort.
Sammanfattningen är att det är inte EN supernova som gav solsystemet alla dess byggstenar tyngre än väte, helium och lithium utan massor av supernovor under flera miljarder års tid.
Dock kan det mycket väl ha varit EN supernova som gav den avgörande pushen till att vårt galaktiska moln bärjade dra ihop sig och forma vårt solsystem.
