Ursprungligen postat av
Zabriskie.Point
Ja, jag arbetar inom Hemtjänsten, inte alls som läkare men även vi tar en jävla smäll. Arbetsvillkoren har alltid varit under all kritik på hemtjänsten. Jag arbetade första gången inom hemtjänsten 2012, de besök som DÅ (2012) var planerade på 20 minuter är idag planerade på hälften. Då, 2012, planerade man fortfarande besöken utifrån att det var en (ofta) ensam äldre person som faktiskt såg fram emot att hemtjänsten skulle komma. Koka lite kaffe, sitta med och titta på TV, eller bara prata lite gamla minnen... Idag är det inte alls såhär längre. Och det absolut värsta är att cheferna åker ju på alla möjliga "utbildningar" (propagandamöten). Jag har aldrig varit på något sådant själv, men jag har två"mycket goda (och förståndiga vänner som är chefer över olika områdesgrupper inom hemtjänsten, inom kommunen då, inget privatägt) det pratas tydligen mycket om helt ovidkommande saker. Som varför tillslagen och budgeteringen hela tiden blir mindre och mindre.
"Vi lär oss och blir effektivare" är en klassiker. Ofta följt utav "och det är ER kunskap som vi använder oss av! Det är er förtjänst att vi kan ta emot så många människor som flyr krig, elände, diktatur och förtryck" (stryker chefernas egon). Det är lite som sektmöten (detta har ingen av de två överstående sagt rakt ut, men utifrån deras berättelser så skulle nog varje tänkande människa dra den parallellen). De samlas ett par gånger per år, ser till att cementera den statligt framtagna värdegrunds-kompatibla världsbilden. Cheferna blir statens små apostlar.
Kanske jag överdriver, kanske jag missuppfattat. Men samtidigt så är detta mitt dagliga arbete. Och det finns ingen tid över till medmänskligheten längre, det sociala och det som många av våra äldre såg fram emot, att få möta en människa. Istället är det 7 minuter, du ska stämpla in med mobilen för att planerarna exakt ska kunna följa din arbetsgång, under dessa 7 minuter ska du hjälpa vårdtagaren, kunden, brukaren (de gillar att slänga in nya namn på saker för att millimetervis vrida sanningen åt det håll staten beordrat) att ta på stödstrumpor, torka denne mellan skinkorna, på med en blöja och få fram en kopp kaffe.
2012 drack de flesta vanligt bryggkaffe. Nu dricker i princip alla frystorkat snabbkaffe. Kvaliten tas sakta men säkert ifrån dom... Vad händer med relationen mellan de förut så goda vännerna vårdbiträdena, undersköterskorna , sjuksystrarna och vårdtagarna? Jo, den blir ju såklart ansträngd. De arbetande blir irriterade för att det tar sådan tid, att det tar längre tid än planerat, att de äldre är för slöa. Vårdtagarna blir irriterade över att allt går så snabbt, de får i princip stå redo med torrkaffet i ena näven och medicinerna i den andra, in flyger ett vårdbiträde och innan tanten fattar vem det är har hon käften full med mediciner, en vattenkokare som tjuter och en irriterad och svettig undersköterska med "Örebro Kommun" tryckt över bröstet som stampar otåligt i marken och nästan trycker ner de stora alvedontabletterna i halsen på den spröda tanten.
Varje dag är det ett helvete att få ihop schemat för planerarna, minst en i en grupp om 5 sjukskriver sig, det är snarare regel än undantag. Då får de ringa runt till avstängda mobiler och det hela slutar ofta med att de övriga fyra tillsammans med planeraren själv får dela upp den ökade arbetsbördan...
Det är fullkomligt bedrövligt. Ni som stretar på år efter år på hemtjänsten ska fan ha rejäl jävla kudos! Jag stannar bara över sommaren och vet knappt om jag kommer orka det..
Jag brukar faktiskt skita fullständigt i vad schemat säger, märker jag att någon av vårdtagarna vill prata lite extra, vill kanske ha det renbäddat en gång extra i månaden så gör jag oftast det och sen fyller jag i övertid på tidsrapporteringen istället. Ibland protesterar cheferna, men oftast inte. Jag har dock inte sagt varför jag gör såhär, utan brukar säga att "det tog så lång tid där pga... *random rövarhistoria*" men framåt slutet av sommaren så ska jag berätta hur jag tänker.
Att bli äldre ska vara ett privilegium, något som faktiskt för med sig vissa fördelar och inte som nu enbart bestå i ångest och höjda blodtrycksmediciner... Våra äldre är ett tacksamt byte för resurssänkningar också, vilket gör mig ännu mer ledsen. De kan inte alls försvara sig på samma sätt, ibland kan deras klagomål till och med bli bortförklarade med att "nä men han är så snurrig" eller "ja, hon börjar bli dement" etc..
Nu får jag nog ta och hejda mig, men jag tycker som sagt att detta är bedrövligt. Såhär ska det inte alls vara! Vi kommer alla bli gamla en dag, och även om man inte varit antingen politiker eller chef eller lottomiljonär så förtjänar man faktiskt att få känna sig trygg i den utsatthet som det kan innebära att bli gammal, skröplig och beroende av andra.
