Citat:
Ursprungligen postat av
JagHarIngaKompisar
Eller är det tvärtom. Att se honom är konsekvensen, döendet orsaken? "Ingen människa kan se mig och leva" går att tolka på båda sätten. Några teorier?
Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”
-- 2 Mos 33:18-23
Slutar man att existera helt och hållet, eller dör bara anden, kroppen eller själen? Är det egot som dör? Individualiteten? Den fria viljan?
Viljan att leva? Man kanske blir så besviken av att se honom
Eller så skrämd att man inte vågar leva längre.
Handlar det om att den gamla människan dör, och den nya skapelsen i Jesus börjar, vad det nu betyder? Född på nytt. Varför förnekade han Moses det?
Jag bör först nämna att jag är icke-troende och inte på något sätt kunnig när det gäller Bibeln.
I vilket fall framkastar jag tanken att det kanske inte ska ses som något väldigt konkret, typ som att Gud är någon slags Medusatyp som man inte rent konkret klarar av att se ansiktet på? Om man ser det som en direkt återgivelse av en händelse, så kan det väl mycket väl endast vara av skäl som Gud vet och kan förstå? Kanske menar han att man verkligen inte kan se Gud förrän man dör? Kanske ska man snarare se det som ett symboliskt narrativ? Som att man inte i förväg kan se Guds närvaro (se honom i ansiktet när han kommer), men man kan höra budet om honom och hans vilja (höra hans namn), samt man kan ofta se i efterhand var gud har dragit fram/verkat (d.v.s. se hans rygg)? Eller enklare uttryckt: man kan inte förutsäga framtiden (genom att veta allt, se Guds anlete o.s.v.), men däremot veta hur man bör agera i nutiden och se (och lära sig) av det förgångna, d.v.s. det som redan har passerat?
Men som sagt, jag är inte kunnig ifråga om Bibeln, den kristna/judiska tron, så jag spånar nu mest...