Är vi psykologiskt fortfarande jägare-samlare?

Mycket har ju förändrats på väldigt kort tid och vi antar ofta att vi också förändrats och att saker som urbanismen, individualismen osv. är värt att sträva efter. Är det verkligen så?

Det vi är evolutionärt och hur vi levt i 99% av vår existens borde vara viktigt om vi ska lista ut hur man ska leva idag. Enkelt förklarat; det som gjorde en jägare-samlare i en stam om några hundra medlemmar lycklig borde väl också göra oss lyckliga?

Det jag lärt mig hittills av att titta på vår historia är vikten av stamlivet(gemenskap), självständighet(känna sig nödvändig) och kosten(Primitiv kost)

Jo, du har rätt på sätt och vis, men samtidigt var omställningen till jordbrukarlivet den förmodligen mest drastiska förändringen av levnadssätt som vi genomgått som art, och det har nog satt sina spår. I en annan tråd har jag filosoferat kring detta och om kvarvarande jägar/samlarbeteenden finns kvar hos vissa folkgrupper (ex. resandefolket) vilket till del kan förklara deras problem.
(FB) Om samlare och bönder

Människan är inte biologiskt anpassad för att leva i dagens samhälle nej.

Tror också att du har rätt i att "det som gjorde en jägare-samlare i en stam om några hundra medlemmar lycklig borde väl också göra oss lyckliga?" Dock kan det vara svårt att tillämpa idag. Dessa människor hade inte lika stressiga 'arbeten' som i dagens samhälle. Mindre socialt påtryck .De levde konstant ute i naturen. Åt bra mat utan kemikalier, socker och tillsatsämnen. De hade inga snabba dopaminkickar som idag. dvs de levde utan datorer, telefoner och tv etc.

Vi har accepterat fördelarna med att bosätta oss fast men fortfarande har vi ju ett behov av att upptäcka och resa vilket är en stor del av vår kultur. Jag ser många idag som vill flytta och se någonting nytt men hålls kvar då det innebär att de måste lämna sin trygghet(stammen).


Jag tror de också hade väldigt hårt socialt påtryck men lättare att acceptera det. Idag kan det t.ex. vara någon främling som säger åt dig hur du ska leva och det känns alienerande.

Det faktum att vi blev bönder ändade mycket i vårt beteende - arbetlusten och strävan efter egendom tillhör de sakerna.

Jag har läst nånstans att om man åkte tidsmaskin 100000 år tillbaka i tiden och hämtade hem ett spädbarn och satte det på dagis och sedemera skola skulle man inte kunna se nån skillnad alls mellan hen och ett samtidskids. Så, JA, vi är fortfarande psykologiskt jägare/samlare. Det är förmodligen därför vi lider av så många socio/psykologiska sjukdomar typ ångest, depression och annat.

Vissa aspekter av vårt samhälle är nog väldigt "icke-mänskliga", men det är ju också människor som format det för att människans begär i så stor utstäckning som möjligt ska mättas.

Ett problem är dock att människans behov till stor del är egoistiska, i kombination med att ett fåtal människor har mycket mer makt.

Då kommer samhället i första hand utformas för att dämpa mätta deras begär. De som kan mår nog skitbra av att inte behöva slita annat än för att nå drinken på stranden.

Och vi har det faktiskt ganska bra i Sverige. Så de flesta här kan faktiskt prova på det livet ett antal veckor varje år.

Tyvärr så kan ju inte alla det, samhället är inte utformat för alla. Men vi har det ganska gött Hade gärna fått lite mer fritid, men det hade ju varenda människa sagt. Vad vi menar med det är väl bara att vi inte vill lägga energi och tid på att dämpa våra begär. Och det resulterar i vårt samhälle.

Alltså, vissa hade nog mått bättre på stenåldern. Men det blir nog färre och färre ju närmare toppen man tittar.

Sen så kanske många hade velat prova deten om de kunde vända tillbaka det om de inte trivdes! Men det känns inte riktigt som samma sak.