Skulle du polisanmäla en familjemedlem om du fick anonyma hotbrev?

Tror du inte att TS syftar på hot om våld i sitt scenario då?

Själv så kan jag komma på många typer av icke-våldsamma brott där jag tveklöst hade polisanmält en släkting.

Hade gärningsmannen t.ex. bedragit eller stulit betydande summor från mig så ser jag inte varför jag ska vara snäll mot släktingen? Det var väl liksom inte så snällt av släktingen att begå brottet mot mig?

Men visst hade jag gett släktingen en enda chans att presentera en jävligt bra förklaring för sitt beteende. Annars skulle åtgärden resulterat i minst en polisanmälan, det är för mig en självklarhet.

Nu är jag kanske extrem men ”hot om våld” och riktig våld är enligt mig inte alls samma sak. Låt oss säga att släktingen stulit en jävla massa pengar ja då skulle jag också kanske ha anmält, om det verkligen inte gick att lösa. Men en familj ska alltid stötta varandra. Varför hotade personen exempelvis? Kan jag göra något åt problemet?

Detta är dock helt individuellt beroende på vad man har för relation/ hur man ser på familjen.

Tja, hot kan precis som våld se olika ut. Hade väl haft lättare att acceptera ett desperat spontant hot i fyllestundens hetta. Upprepade mordhot levererade via brev eller nattliga samtal hade jag nog haft svårare att tolerera.

Att snacka först skulle jag absolut gjort, men får jag inte en jävligt bra förklaring så blir det polisanmälan.

Jag ser det inte riktigt som en fråga om hur mycket familjen betyder för en om det är det du syftar på. Det kan i mer extrema fall t.ex. vara för att skydda andra familjemedlemmar också.

Det känns så individualistiskt på något sätt att anmäla sin egen familjemedlem. Varför hotar personen varje dag och ringer varje natt? Jag menar att familjen tillsammans, som ett kollektiv, kan lösa det genom att hjälpa den uppenbarligen psykiskt sjuka släktingen istället för att stämpla denne hos polisen. Men allt handlar om situationen, personen kanske behöver prata med någon professionell. Man kanske kan prata med någon tillsammans.

Mjo, kanske hade jag gjort det också i många lägen ändå. Det är svårt att ge specifika lösningar på så ospecifika scenarion ja.

Jag skulle nog ha lite högre benägenhet än dig att polisanmäla, men hade nog kört den typen av lösning du beskriver i fler scenarion än vad jag först tänkte att jag skulle köra.

Är din familjemedlem väldigt ung så ska du ta ett allvarligt snack med personen

Är din familjemedlem äldre däremot, så är din familjemedlem en jävla soy boy och förtjänar varje örfil som kommer

Nu är ju inte alla födda och uppväxta i Bullerbyn, så släktband betyder inte alltid så mycket. Min halvbror snodde pengar av mig och fick mig nästan vräkt, dessutom stal han pengarna till min sons dagisavgift. Hade jag några betänkligheter mot att anmäla honom? Sällan.

Tyvärr kunde polisen inte göra mycket, men det spelade inte så stor roll. För mig kändes det viktigt att visa honom att hans beteende inte skulle gå förbi ostraffat.

Somliga tycker det är hemskt att anmäla sin familjemedlem, men jag tycker det är ett konstigt resonemang, ett där offret blir skuldbelagt och inte förövaren. Som i mitt fall; folk tyckte jag var taskig som polisanmälde min egen bror. Men han då? Som snodde hyres- och dagispengar från sin syster som var ensamstående mor utan arbete? Var inte det taskigt?

Håller faktiskt med dig till 100% och i den situationen hade jag tveklöst också polisanmält.