Citat:
Ursprungligen postat av
Denom
Hur kan en handling någonsin vara fel om den är oundvikligen genomförbar utan att allt den grundar sig i skulle vara minst lika fel, och då är väl allting fel?
Var går gränsen mellan det specifika som utgör felet i detalj och det sammantagna felaktiga i så fall?
Är allting fel helt enkelt för att något annat vore inkonsekvent att påstå?
Menar du ungefär så här:
"Om det är fel att en människa mördar en annan människa, är inte alla orsaker till att mördaren mördade då också fel? Och att Universum skapades är ju en av orsakerna till att mördaren mördade. Annars hade ju mördaren INTE funnits och därmed INTE kunnat mörda. Och är det därför fel att Universum skapades?"
Om det är så du menar, då tänker jag att huruvida en handling eller "ett skeende" är rätt eller fel, det beror på vem du frågar, och på vad den personen du frågar vill ska ske.
"Rätt" i det här sammanhanget, det är lika med "det som någon vill pga att det får hen att må bra/njuta". Och "fel" i det här sammanhanget, det är lika med "det som någon vill pga att det får hen att må dåligt/lida". Och det man "vill ska ske", det är förstås saker som får en att må bra, alltså "rätt" saker.
Och om du då frågar en mördad människas familj, om det var fel att deras anhörige blev mördad, då kommer de troligen svara ungefär "ja, det var fel". Detta eftersom de troligen ville att deras anhörige skulle fortsätta leva, och mådde bra av att hen levde. Men de kan förstås svara vad som helst, eller iallafall vilja vad som helst.
Men om du istället frågar mördaren, om det var fel att hen mördade, då kommer hen kanske svara ungefär "nej, det var rätt". Detta eftersom hen kanske ville att den mördade människan skulle dö, och mådde bra av att den dog. Men även mördaren kan förstås svara vad som helst , eller iallafall vilja vad som helst.
Och sen om du frågar båda, om det var fel att Universum skapades, då kommer de båda troligen svara "nej, det var rätt". Detta eftersom hela deras existens (iallafall den fysiska), är beroende av att Universum skapades. Men även här kan de förstås svara vad som helst, eller iallafall vilja vad som helst.
Men "rätt" behöver INTE NÖDVÄNDIGTVIS betyda "det som någon vill pga att det får hen att må bra/njuta". Och "fel" behöver INTE NÖDVÄNDIGTVIS betyda "det som någon vill pga att det får hen att må dåligt/lida". "Rätt" kan istället betyda "det som är sant", och fel kan betyda "det som är falskt". Och därför borde man kanske sluta använda orden "rätt" och "fel", och istället använda orden "bra", "dåligt", "sant och "falskt".
Ordet "bra" betyder då "det som någon vill pga att det får hen att må bra/njuta". Och ordet "dåligt" betyder då "det som någon vill pga att det får hen att må dåligt/lida".
Vad ordet "sant" och ordet "falskt" då betyder, det beror på.
Om du frågar någon vad hen anser är "sant" i en viss fråga, då kommer hen INTE NÖDVÄNDIGTVIS svara det som FAKTISKT ÄR SANT. Utan hen kommer då svara det som hen TROR eller VET är FAKTISKT SANT. Iallafall om hen AVSER att säga det som är FAKTISKT SANT. Och att TRO eller VETA något, det innebär att man KÄNNER, mer (vet) eller mindre (tror), vad som är FAKTISKT SANT.
Vad som FAKTISKT ÄR SANT, det kan vara väldigt svårt att både TRO och VETA. Och även om man TROR eller VET att något är FAKTISKT SANT, så innebär det INTE NÖDVÄNDIGTVIS att det FAKTISKT ÄR SANT. Vad man TROR eller VET, det är ju som sagt något man KÄNNER. Och vad man KÄNNER är antingen ett resultat av "logiska slutsatser", "övernaturlig påverkan", eller "fel i hjärnan".
Och INGEN av dessa tre ovanstående saker är 100% pålitliga. Du kan, rent teoretiskt, ha dragit fel logisk slutsats; eller ha blivit påverkad av någon/något övernaturligt som INTE vill att du ska veta vad som är FAKTISKT SANT; eller ha ett fel i hjärnan, som får dig att känna att något är FAKTISKT SANT, trots att det INTE är FAKTISKT SANT. Du KAN alltså VETA vad som FAKTISKT ÄR SANT, men det är INTE samma sak som att det du VET, att det FAKTISKT ÄR SANT.
Så vad som FAKTISKT ÄR SANT, det är alltså inget som vi människor bör slå fast någonsin. Orden "veta/vetskap" eller "fakta", bör INTE ens finnas med i vårat vokabulär. Vi bör aldrig vara 100% säkra på någonting, utan alltid ha en viss osäkerhet. Och därför bör vi istället säga tex att vi "tror" någonting mer eller mindre starkt, eller att vi har mer eller mindre starka "teorier" om någonting.
Men det finns alltså en FAKTISK SANNING om allt. Och den FAKTISKA SANNINGEN om en viss sak, den KAN förstås FAKTISKT stämma överens med vad vi TROR eller vad vi VET om den saken.
Det finns dock undantag när det gäller att vi aldrig bör vara 100% säkra på någonting. Att vi överhuvudtaget KÄNNER, det är ett bevis på att vi existerar. Så om vi känner något, och kan tänka, då bör vi också vara 100% säkra på att vi existerar. Eller?
Men hur som helst så bör vi i de flesta fall INTE vara 100% säkra på någonting. Och därför bör vi alltid vara försiktiga när vi tar beslut, och rådfråga så många som möjligt INNAN vi tar beslut.
Sen vill jag återgå till det här med "bra" och "dåligt". Det är förstås något som varje individ vet själv vad den tycker är "bra" och "dåligt", alltså vad den NJUTER respektive LIDER av. Men vad som FAKTISKT ÄR NJUTNING, och vad som FAKTISKT ÄR LIDANDE, det går INTE att ändra på. NJUTNING är alltid NJUTNING, och LIDANDE är alltid LIDANDE. Och både NJUTNING och LIDANDE är känslor/upplevelser.
Så när man vet vad man tycker är "bra" eller "dåligt", då utgår man från vad man känner/upplever vid tanken på ett visst bestämt sammanhang. Och det man känner/upplever vid tanken på ett visst bestämt sammanhang, det kan man INTE ändra på. Eller?
