Nationalekonomins vetenskaplighet och samhällsnytta

Ibland hör man att nationalekonomer inte har någon vidare koll på det dom studerar, nämligen samhällsekonomin. Ens modeller har ingen verklighetsförankring.

Ekonomi är hushållandet av resurser.
Nationalekonomer håller på med godtyckliga resurser i form av pengar.

Vem sköter egentligen hushållandet av jordens fysiska resurser samt miljön när dagens ekonomer väljer att hålla på med tankeverksamheten finansiell ekonomi istället för verkligheten?

Vilken samhällsnytta har egentligen denna vetenskapsdisciplin när man inte ens hushåller med faktiska resurser eller har någon kunskap om det man påstår sig studera?

Vad bidrar nationalekonomer till samhället egentligen?

Ekonomi är ingen riktig vetenskap.

Vad är en riktig vetenskap och varför är ekonomin inte det?

Ha ha 😂

Bra fråga. Är själv inte nationalekonom men har några universitetspoäng i ämnet. Min största kritik mot nationalekonomin är att de studerar samhället och utifrån de studierna skapar man modeller som dock är så förenklade att de nästan inte har någon relevans. Dessa modeller applicerar man sedan på verkligheten och har synpunkter på vad som är "rätt" väg och rätt beslut för våra politiker. Under min tid som studerande fick jag även uppfattningen att det är få yrkeskårer som är så oense som nationalekonomerna. Jag menar nu verkligen helt oense.

Jag ser fram emot att någon kan försvara denna yrkesgrupp.

// CC

Det finns en massa subområden inom ekonomi som man kan kalla vetenskap. Mikroekonomin är hyfsat relevant. Beteendestudier i ekonomi är helt relevanta.

Nationalekonomins mer teoretiska delar har ett förfärande dåligt track record när det gäller att generera hypoteser av typen "om det här händer så blir detta resultatet" eller "om vi gör det här så kommer resultatet att bli detta".

Vid i princip varje finansiell kris så har nationalekonomerna i det längst stått och sagt att "det är ingen fara, modellen visar att det kommer stabilisera sig av sig självt".

När det istället kraschat totalt så har man aldrig på djupet omprövat principerna för modellering. Istället har man i efterhand letat "stokastiska variabler man missat att observera". Det har varit "dot.com" och "sub prime" osv.

Man har skruvat lite på de ekonometriska rattarna och tänkt att "nu skall modellen fungera klanderfritt".

Det de flesta med naturvetenskaplig bakgrund står som frågetecken inför är hur i helvete man kan tro att man kan förvänta sig att aktörer och variabler är oberoende och skall kunna adderas till normalfördelningar och reduceras till enkla ekvationer och kurvor.

Aktörerna och variablerna i ekonomin är ju inte oberoende. Den enes utgift är den andres inkomst. Preferenserna är inte lika mellan alla så det spelar roll vem som sitter på hundralappen. Framtida preferenser är okända eftersom aktörernas sådana ändras över tid.

Att man i början av förra seklet försökte den reduktionistiska vägen är förståeligt. Man hade inte de matematiska verktygen i form av komplexitetsteori och inte den nödvändiga beräkningskapaciteten för att kunna göra mer verklighetstrogna simuleringar av emergenta och icke-ergodiska system.

Idag har man sådana men nationalekonomerna sitter fast i sin reduktionistiska tradition.

De producerar eleganta ekvationer och gör tvärsäkra förutsägelser men de har väldigt lite med verkligheten att göra.

Hear, hear!

Nassim Nicholas Taleb går igenom denna frågeställning på ett elegant och ögonöppnande sätt.

Förövrigt instämmer jag att ekonomin är en riktigt konstig disciplin, modellerna appliceras till människor, men där man utgår ifrån att de är rationella.

Behavioural economics visar att människor inte alltid agerar i sitt egen-intresse, vilket gör att teorierna failar.

Vad gäller vetenskap eller inte borde Wikipedia duga för den frågan.

Vetenskap är produktionen av ny kunskap med systematiska metoder. Vetenskapliga metoder innefattar

* empiri (experiment, observation, mätning och datainsamling i syfte att pröva hypoteser, teorier, modeller och lagar) och
* deduktion (formulering av nya hypoteser och prediktioner genom logisk slutledning, matematisk härledning av samband och teoretiskt modellbygge).

Och vad jag kan se så uppfyller nationalekonomi ovanstående.

Vidare står det:

Exempel på naturvetenskapliga områden är fysik, kemi, geologi och biologi, medan exempel på samhällsvetenskapliga områden är psykologi, ekonomi, sociologi och antropologi. Idag ses bägge två som vetenskapliga områden.

Så nog är det en vetenskap.

Nationalekonomin brottas med några problem som många andra slipper.
Dels är det så politiskt laddat. Det gör att resultaten blandas upp med politiskt tyckande. Och viss resultat ignoreras pga politik.
Gunnar Adler-Karlsson fick i stort sett arbetsförbud i Sverige för att han avslöjade för mycket i sin avhandling. Sådant kan göra att forskningsledare har en tendens att bara godkänna arbete som levererar enligt makten. Sociologi har hämmats mycket av detta. Den rådande paradigmen på 70/80/90-talen byggde på referenser som inte gav något stöd för gällande föreställningar.

Även livsmedelforskningen har dragits med sådan problem. Mycket som tas för givet saknar propert stöd i mätdata. (Finns en 600 sidor tjock bok skriven av en amerikans vetenskapsjournalist som gått igenom de forskningsresultat som "livsmedelsverken" stödjer sig på. Ytterst lite av rekommendationerna hade någon grund).

Nationalekonomin står sig nog ganska väl i sällskapet.

Svänger vi tillbaka till politiken så handlar en stor del av nationalekonomin om att staten skall styra och ställa. Och så funderar man över hur. Denna forskning blir då bara relevant i vissa politiska scenarion. Notera att det är fortfarande vetenskap iom att ny kunskap produceras. Däremot har folk olika uppfattning om hur relevant den är. Detta gäller fysik också för den delen. Så det är inget unikt för nationalekonomi.

Ekonomisk pseudovetenskap faller vanligtvis på reproducerbarheten.