Citat:
Ursprungligen postat av
Utflyttad
Jag uttryckte mig oklart, sorry.
Hur skall partierna välja, en parlamentariker som företräder en politik som är extremt, son representerar en minoritet men som har erfarenhet av utskottsarbetet, eller en som representerar en bred valmanskår, som är synnerligen kunnig inom sakområdet men som saknar erfarenhet i utskottsarbetet?
Jag är självklart medveten om att det inte är allmänna val till utskotten.
Jag är inte medveten om något parti som "väljer" sina representanter till utskotten (skall vara ärlig och erkänna att jag är en smula osäker på MP) utan det är riksdagsgruppens ledning som utser dem. De måste placera ut samtliga ledamöter på något utskott (flera sitter i två) då riksdagens praktiska arbete utförs där. Vissa utskott har större "tyngd" dvs de bereder politiska frågor som får stort genomslag i media (budget, försvar, utbildning, välfärd) och andra fungerar, brutalt uttryckt, mer som elefantkyrkogård (trafik, civil, kultur). Enkelt uttryckt hamnar ledamöter som de inte riktigt vet var de skall placera, eller som är helt nya i riksdagen i de senare utskotten. Men även där går det att göra sig ett namn. Dåvarande vänsterpartisten, numera miljöpartisten och utskottsordförande Karin Svensson Smith, hade ett gott renommé redan på (v) tiden, hon var respekterad även bland borgerliga ledamöter och det ligger säkerligen till grund för att hon gavs posten som ordförande. Hon satt tolv år som ledamot i utskottet (på vänstertiden) och lärde sig därigenom hur utskottsarbetet utförs (därav behovet av OJT).
Magdalena Anderssons poäng, åtminstone såsom jag tolkade den, var att ingen SD ledamot har motsvarande politisk erfarenhet. Benämningen hon gav det var att "de saknar kompetens", folk vill då genast tolka det som att hon idiotförklarar SD ledamöter (det skall inte bortses från att det kan ha varit en av hennes avsikter), men vad hon reellt säger är att de har otillräcklig erfarenhet i utskottsarbete och har därmed inte arbetat upp nödvändig kompetens för "att leda och fördela utskottsarbetet", det har inget att göra med hur insatta de är i olika sakfrågor. Bara i hur utskottsarbetet drivs för att propositioner och motioner samlas till gemensam beredning i tid för framläggandet på riksdagens bord. Det finns absolut inget kontroversiellt i det påståendet (som hon kunde varit tydligare med) då det inte på något sätt är avgränsat till SD, det gäller samtliga partiers nyvalda ledamöter. Ungefär 20 % (om jag minns siffrorna rätt) av ledamöterna avgår från riksdagen vid allmänt val, många frivilligt andra utröstade för att väljarna har andra prioriteringar än tidigare.
Om SD fortsätter framåt i den takt som opinionssiffrorna visar kommer det sannolikt innebära att snarare 30 - 35 % av ledamöterna byts ut mot nya oerfarna politiker (oerfarna i riksdagens arbetsformer, inte i att agitera) och SD hamnar i en position där de andra partierna inte gärna kan neka SD ledamöter att ta framträdande platser i utskotten, skulle de göra det framstod de som direkta mobbare och förlorar därmed moralisk auktoritet, inte minst i frågor om mobbing. Att SD kommer att få tillsätta både ordföranden och vice-ordföranden i flera utskott måste därför anses ha hög sannolikhet. Av den anledningen blir det viktigt att de höjer sin kunskapsnivå i hur utskottsarbete leds och sköts. Dessutom blir det
politiskt viktigt att de tänker sig för vilka utskott de tar de viktiga platserna.
Låt oss leka med tanken att det blir någon form av allianskombination där SD kvarstår som oppositionsparti. Skulle en SD ledamot då vara ordförande i finansutskottet skulle hen i realiteten i kammaren vara tvungen att tala för regeringens budgetproposition såsom den gått igenom i utskottet eftersom det är utskottet som lägger fram beslutsunderlaget på riksdagens bord. Skall man då opponera mot budgeten är det kanske inte så smart att vara den som först skall lägga fram den. Att bilda opinion är en sak, att leda det politiska arbetet genom de procedurfällor som existerar i det praktiska arbetet med att driva politik är en helt annan. Där har SD ännu inte bevisat någon förmåga, mest för att de satts åt sidan av de andra partierna. Om de inte inser det kan uppvaknandet i oktober bli brutalt.