Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-07-05, 13:42
  #1
Medlem
McCarthy01s avatar
Många som är i missbruk utvecklar ju en s.k. missbrukarpersonlighet. Detta kanske är mer tydligt bland äldre än yngre missbrukare. Jag avser då främst att man skapar sig en identitet och en personlighet som missbrukare. Och kanske får man ett öknamn för att man är/ beter sig på ett visst sätt, man får en originalitet. Då jag själv i många år varit i de kretsarna och har sett en del gå från träsket till att bli nyktra och drogfria, lägger jag märke till att de som innan var ganska roliga, underhållande och filosofiska typer i sin tid i missbruk, köper ner sig och förvandlas till stelbenta svensson-typer som plötsligt inte vill veta av skuggan av sitt forna jag. Medans de var i missbruk kunde man föra långa, intressanta och givande diskussioner med dem och det skämtades friskt om allt möjligt, men så plötsligt har de blivit inrutade "Jaha"- och "Jasså?"-människor, som bara ägnar sig åt kallprat och verkar ha förlorat det personliga djup de hade innan.

Det är som att vissa tror att bara för att de blir nyktra och drogfria måste de bli som alla andra svenssons, dvs de som inte ens har levt en bråkdel av det hårda liv som missbrukaren ofta levt och inte kan relatera för fem öre till vad ett sådant liv innebär. Man vill platsa bland de svenssons som tidigare sett ner på missbrukaren och ansett honom/henne vara en samhällsparasit och en lat jävel.

Det är som om man inte längre ger något för de insikter och den utveckling man faktiskt genomgick mentalt under sina år i missbruk. Man går t.o.m. ofta tillbaka till någon man trott sig vara innan man hamnade i missbruk, men som man egentligen aldrig varit.

Säkert svårt för flera av er att förstå vad jag menar, men detta är ett "fenomen" jag grunnar på då och då. Själv har jag behållt den person jag var både innan och under missbruket och ser noll mening med att anpassa mig efter folk som vet så mycket mindre än jag och som inte har upplevt livet på samhällets baksida.

Någon som känner igen vad jag menar?
Citera
2018-07-05, 17:37
  #2
Medlem
ANewWayToSayHoorays avatar
Jag är fortfarande likadan förutom att jag kunde sitta så många fler timmar och connecta med en vän under en hel natt och ge och ta. Jag märkte som du säger att vissa vänner bara var öppna för såna långa givande diksussioner när dem var höga.

Jag tror att många använda drogerna som krycka för alla saker dem inte var bra på nyktra. Som att föra konversationer, vara en intressant rolig person m.m.
Citera
2018-07-05, 19:34
  #3
Medlem
Ja exakt krycka och för att få självförtroende osv. Har man använt sådan hjälp länge istället för att lära sig hur man kan vara det utan är det ju ännu svårare sen att klara sig utan den kryckan. Tror andelen som lyckas ta med sig det positiva och lämna det negativa bakom sig är relativt få. Har aldrig varit i missbrukarkretsar involverade tunga droger så jag kan inte relatera till det. Har många bekanta som bara kan umgås med varandra och ha kul med alkohol i kroppen, tragiskt tycker jag, tycker de flesta är mycket trevligare, intressantare och äkta när de är rena men det är som att något inte tillåter de själva att se detta. Umgänget startar liksom inte på riktigt innan alla supit till. Likadant med att åldras känner jag, många som var roliga och balla när de var unga, fortsatte vara det under några år av supande och rökande av cannabis osv. men sen efter det när de lägger ner och ska bli vuxna på riktigt går de in i någon slags ljummen medel svenne lunk runt 25-30 års åldern och blir gråa och tradiga.
Citera
2018-07-06, 11:19
  #4
Medlem
Att sluta vara missbrukare efter femton-tjugo års flitigt mischief lämnar en helt öde. Man har liksom flätats samman med sitt missbruk, det har blivit vem man är. Dessutom var man nog inte så givande att konversera med nykter när man missbrukade. Man behöver tid för att bygga en ny identitet, och den identiteten kommer förmodligen inte bli den mest sociala iom att man har med stor sannolikhet har lämnat sitt sociala nätverk av gamla kompisar bakom sig, och kanske har lite issues med att knyta nya sociala band.

När jag blev ren hade jag ingen identitet kvar (hade missbrukat på en nivå som var svår att göra i sociala sammanhang, var lite av en kamikazepilot), hade massor med hjärnspöken, och inga nyktra bekanta att umgås med. Dök in i den spännande världen av "specialintressen" (&#128528. Det var mitt sätt att bygga upp en ny identitet. Kanske inte den bästa metoden, men jag var liksom tvungen att försöka fylla mitt liv med någonting. Skaffade en jäklans massa reptiler och insekter (skorpioner, tusenfotingar, kackerlackor etc). Kom på att de var skoj att fotografera, och snart hade jag 40 kameror och ett mörkrum i badrummet. Eftersom man kunde bygga om och reparera sånt så köpte jag förstås en lödstation och en massa annan skit. Och det var ju kul så jag utbildade mig till elektriker. Tyvärr var det inte så lätt att få jobb med en 20-årig lucka i CV:t...
Nu har jag bestämt mig för att svetsa ihop möbler. Med lite smide och snickerier. Blivit att köpa lite grejer till det med 😶
Inte direkt haft medvind sen jag blev ren, och det har nog gjort mig en "smula" cynisk och bitter på samhället och alla du tror som ska ha det så jävla lätt för sig.

Kort sagt så händer det lätt att man blir lite annorlunda av att bli ren, då man inte riktigt följer strömmen för vare sig normala människor eller missbrukare. Jag personligen har kommit över barriären att kunna vara social nykter (har snarare mundiarré), och nu efter att ha varit nykter i nio år (med några smärre bakslag som jag dock tagit mig ur snabbt) så kan jag vara social utan att vara allt för enkelspårig.

Hamnade kanske lite ur kurs i det jag har skrivit, men men...
Citera
2018-07-06, 11:43
  #5
Medlem
Intressant tråd och bra inlägg! Väldigt relevant för mig. Jag har inte umgåtts med missbrukare utan alltid hållt det för mig själv. Tyckte att det var rätt endimensionellt att umgås med andra knarkare.

Jag kan se att nån som tokpundat och gjort knarkandet till sin identitet, i ett nyktert liv måste starta om och kanske inte har lust och råd att inte vara den superuppdryrda ”svennen”. Dessutom kanske det känns spännande och kul att smaka på det livet.

Jag har själv förstås massa spärrar som löstes upp när jag använde men har också haft långa perioder med väldigt lite missbruk. Ändå har jag i min nynykterhet varit rädd för att jag ska tappa dom roliga sidorna och bli för ”allvarlig”. Men det är saker, som jag ser det, man i högsta grad kan öva på, att kunna släppa loss utan nåt i kroppen. Men det kommer inte bli helt lätt inser jag.
Citera
2018-07-07, 16:39
  #6
Medlem
För att nykterister är kroniskt trista människor, tror jag.
Citera
2018-07-08, 11:10
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kanylballe
För att nykterister är kroniskt trista människor, tror jag.
Jag har svårt att se de som tidigare liv badat i såsen eller tokpundat som ”nykterister”. Nykterist är för mig nån som av helt andra skäl avstår från sprit.

Jag tycker nig att de flesta som har eller har haft missbruksproblematik ofta är rätt kul människor.
Citera
2018-07-08, 21:30
  #8
Medlem
langaocbs avatar
Är du kvar i missbruk? För då förstår jag vad du menar.
När jag snackar med gamla aktiva kompisar eller de som för tillfället är drogfria på ren viljestyrka, blir det en jävla massa jaha och jaså. Jag har liksom ändrat perspektiv på typ allting och vet inte vilken ände jag ska börja dra i när de säger (i mitt tycke) skeva saker.
Citera
2018-07-10, 07:44
  #9
Medlem
BettyBamBams avatar
Jag upplever att de som inte slutar missbruka (blandmissbrukare vars drogande blivit en del av deras livsstil) till slut blir omöjliga att umgås med. Egoistiska, noll konsekvenstänk och antisocialt beteende som drabbar deras omgivning.

De som haft missbruksproblem men tar tag i sina liv tycker jag ofta har en mer ödmjuk inställning till omvärlden och sina medmänniskor än "vanligt folk".
__________________
Senast redigerad av BettyBamBam 2018-07-10 kl. 07:49.
Citera
2018-07-12, 00:00
  #10
Medlem
BrainDisorders avatar
Jag upplevde det som en krock mellan två personligheter (eller fler)
Att vara en okänslig dekadent person med ett snabbt förfallande moraliskt ansvar emot mig själv och andra var ibland fördelaktigt då jag inbillade mig att jag faktiskt var en sådan person, att jag förtjänade att ha det så. Men djupt inne så visste jag att det är inte såhär jag är, det är inte såhär jag vill att andra människor skall se mig och det är definitivt inte såhär jag blev uppfostrad.

Jag tror att om man moraliskt kan försvara allting man gör, om man nu tänker i saker som sträcker sig utanför samhällets normer, så kan man också fortsätta med sådana saker utan att ständigt behöva brottas med sitt egna samvete. Jag tänkte bl.a många gånger att det var bättre att jag använde vissa droger för det var mindre skadligt än alkohol som jag också använde mig mycket utav, att ingen skulle tala om för mig vad jag skall göra och icke göra osv. Men skulle polisen knacka på en natt och göra husrannsakan och ge mig böter och dra in körkort och hela fadderullan så insåg jag att jag inte skulle tycka det var värt det, inte för fem öre.

Det är fruktansvärt energikrävande att diskutera med sig själv och hela tiden göra tvärtemot vad man själv egentligen vill, bara för att man inte har ork eller kraft att avstå. Då blev det tillslut mycket enklare att faktiskt bara lägga ned allting och hålla det så. Iochmed det så försvann också en del utav vad som kommit att bli ens personlighet. Den lite galna, oberäkneliga och kanske roliga för en del, obehaglig för andra. Jag vet själv att jag inte vill bli den personen igen och försöker hela tiden göra allting för att inte hamna där igen, för inget utav det jag var var särskilt attraktivt eller smickrande på något sätt alls.

Att bli tråkig(are) och grå är någonting jag gärna tar i utbyte emot att gå en för tidig död till mötes.
Citera
2018-07-12, 00:08
  #11
Medlem
GanjaThorulfs avatar
Vi tycker inte om att umgås med folk som fortfarande är aktiva och om svensson livet var en mardröm i det aktiva så ter sig det rätt lockande som drogfri, att vara en produktiv samhällsmedborgare istället för parasit
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback