Citat:
Ursprungligen postat av
Smultronettt
Är du osäker som person? Ångest över saker?
Alltså till och från. Nu har problemen blivit väldigt jobbiga. Jag och min flickvän har sen i somras gått isär, jag har blivit av med alla mina vänner och känner mig inte alls förstådd av omvärlden. Jag gör en bipolär utredning men jag har svårt att tro att de skulle vara det eftersom att jag inte får perioder där jag inte sover. Och om det är så är det nån dag. Och tankarna dyker bara upp i situationer där jag är med någon. Ofta någon som jag betraktar som viktig i mitt liv.
Men jag är nog rätt osäker. Eller jag är på osäker. Jag har svårt att gå ute på stan i nya städer eller hamna runt en massa människor för det känns som alla tycker eller tänker något om mig. En spårvagnstur kan kännas som att ställa sig på en scen. Därför är jag väldigt bekväm med att vara i den lilla staden jag bor i då man har koll på människorna. Men ändå så mår jag väldigt dåligt. Jag bor ensam i en lägenhet och känner mig så sjukt ensam, vilket jag även är. Eftersom alla mina vänner dragit sig ifrån mig även min flickvän. Detta pågrund av att jag är extremt impulsiv vilket är något som styr mitt liv mestadels. Jag slösar pengar även fast jag inte har möjligheten till det. Gör impulsiva val som ofta leder till negativa konsekvenser. Och detta är gång på gång även fast jag borde ha facit på hur man inte misslyckas sedan rätt många år tillbaka. Dessa tankar som jag beskrev är inte ocd eftersom att de är mer psykotiska och paranoida tankar. En oro som byggs upp vilket gör att jag inte kan släppa tanken, och ja så är det med ocd också men detta är oron för vad jag är rädd för. Alltså att jag trodde att min tjej gjorde saker som skulle resultera i att jag blev lämnad. Jag tror inte jag är bipolär heller. Isåfall måste det vara rapidcycling eftersom jag skiftar så oerhört snabbt och ofta. Detta kan vara under en dag. Euofori i duschen och ångest, stress, panikkänslor och vad som känns som ren depression en halvtimme senare när jag gjort mig iordning. De känns som att folk inte har rätt uppfattning om vem jag är eller varför jag är den jag är. Eller varför jag tar mina beslut på de viset jag gör.
Jag lever i mina känslor. Mina känslor lever igenom mig. Hela mitt liv är baserat på mina känslor. Och jag har länge undrat hur fan kan människor gå runt och tänka såhär men ändå vara lugna. Eller inte agera utåt osv. Men jag tror att de är så enkelt som att alla människor inte fungerar som jag. Eller att det man kallar ”normalt” inte stämmer in riktigt på mig.
Som jag upplevde att jag hörde att täcket lät. Det var som psykotiska tankar blev blandade med paranoida tankar.
Hade detta kunnat vara Borderline? Just pågrund av kombinationen med de psykotiska/paranoida tankarna som idag är rätt sällsynta. Just pågrund av att dom är i kombination av det skiftande känslolivet. Jag självdiagnoserar mig inte utan försöker mer få en bild utav alla symptomen för att faktiskt kunna göra något åt saken. Och att gå till läkaren och säga att jag känner såhär. Har hittills lett till en hel del felaktiga slutsatser. Därför kommer jag hellre dit och säger att detta är något jag kan relatera till. Kan du berätta om detta? Kan det vara såhär?
En bipolär utredning tar en del tid. Det har den redan gjort. Började den i mars 2020 och nu på måndag ska jag prata med dom igen. För som sagt. Mitt liv påverkas alldeles för mycket av detta för att kunna ”låta vara” eller bara leva med.
Tack! För att du tog din tid att läsa. Vad du väljer att göra nu är ju upp till dig. Och Nu försvann halva texten när jag skulle publicera den. Får skriva om den. Men får se om någon läser detta först
Om någon relaterar eller vad som helst bara fortsätt på tråden. Det skadar absolut inte och gör mer nytta än vad man tror.
Och till er som redan svarat, jätte tacksam!
Har bara levt i en annan värld ett tag och inte varit riktigt ”här” därav har jag inte fortsatt.
