Hur kan de olika partierna göra återvandringspolitiken till sin?

I valrörelsen 2018 har återvandring äntligen lyfts i den offentliga debatten.

Det var SD som tog upp begreppet, möjligen beroende på att man kände till att Alternativ för Sverige planerade att lansera återvandring som sin profilfråga. I alla händelser har vi plötsligt två politiska aktörer som talar om det enda som garanterat kommer lösa migrationens avigsidor - migration i motsatt riktning. Någon enstaka borgerlig ledare har handlat om att inte på förhand förkasta tanken.

Den här tråden ska handla om hur dessa och övriga partier positionerar sig i återvandringsfrågan. Min tes har ju länge varit att återvandring är en kommande tvärpolitisk konsensus och att det inte finns anledning för miljövännen, marknadsliberalen eller omfördelningssocialisten att släppa återvandringen till nationalister eller populister - tvärtom behöver de bara renodla de egna ideologiska premisserna för att själva tala för den med övertygelse.

Miljöpartisten måste acceptera att en migration mot polcirkeln är oerhört skadlig för den globala biotopen. Marknadsliberalen måste förstå att det är en vanvettigt dålig kapitalism att hjälpa människor där det är som allra dyrast - i Sverige. Omfördelningssocialisten och feministen kan inte förneka att det är ett relativt resursstarkt kollektiv och övervägande män som får en extrem lejonpart av de summor som omfördelas från svenska skattebetalare - de verkliga barfotabarnen, de gamla och kvinnorna får bara en skärv.

Bortom dessa principer finns också mer cyniska aspekter på att appropriera återvandringen - inget annat medel tycks finnas för att hejda SD:s tillväxt. Och att administrera en omfördelning av många tiotals miljarder från bistånds- och integrationsbudgetar till ett återvandringsindustriellt komplex ger både personlig och ideologisk ambition större möjligheter än ett tröstlöst motande av SD och "integrationsutmaningar".

För att illustrera hur otroligt okontroversiell denna nya tvärpolitiska konsensus kommer bli, har jag och andra tidigare använt Skönhetssalongen i Puntland som exempel, ett Sida-projekt som sjösattes för att uppmuntra somaliska entreprenörer att starta verksamheter i sitt hemland - men bara igår kom ett exempel på något liknande, från MP:s Lövin:


Det uttalade syftet är förstås inte återvandring av den somaliska diasporan, men det kunde lika gärna vara det: Skapa ekonomiska möjligheter i hemlandet och behovet att leva i svenskt utanförskap försvinner.

SD, AfS och MP: tre olika positioner som explicit eller implicit närmar sig återvandringspolitik som retorik och möjlig praktik.

Finns fler exempel? Hur kommer en liberal återvandringspolitik utformas och säljas in? En socialdemokratisk? Vilken är den återvandringspolitiska skillnaden mellan SD och AfS? Vilka fallgroppar och möjligheter finns för respektive partier?

Vad får dig att tro att de ens skulle vara intresserade?

Exakt min tanke. Varför skulle agendan plötsligt överges? Skulle våra politiker göra det så kommer EU hitta på något jävulskap som hindrar detta. Det tror jag och min konspiratoriska personlighet

Det kommer, tro mig.


Detta är alltså SD:s position i återvandringsfrågan för tillfället. En intention, men inget fokus. Ett embryo, möjligen?

jag tror nog att det skulle vara på deras agenda nu eftersom valet är om 2 månader.

Kan haveriet med "gymnasielagen" vara en öppning?
http://www.friatider.se/100-procent-...ma-att-utvisas

Jag menar inte att det kommer bli en valfråga 2018, utan att det kommer bli en tvärpolitisk fråga kommande mandatperioder. Detta är fortfarande nytänkande som inte ens SD gjort annat än att snudda vid - samtidigt som det ju redan idag finns återvandringsbidrag och tankar på "hjälp i närområdet" som i efterhand kommer tas till intäkt för att "Vi har ju ALLTID propagerat för att människor ska kunna återvända!"

Poängen är alltså att det faktiskt finns en lösning på Sveriges enorma problem som skapats av migration - mer migration, i motsatt riktning. I takt med att resurserna i Sverige tryter KOMMER det bli nödvändigt att tänka kostnadseffektivt och samtidigt långsiktigt hållbart.

Ett skiftat fokus till möjligheterna att mjuklanda dessa i Afghanistan, skulle åtminstone kunna bli ett fikonlöv om den politiska viljan att utvisa finns. Och jämförelsen mellan vad detta specifika antal män skulle kosta i Sverige, ger ju möjligheten att konkret ställa ett "gott" mot ett annat.

Till att börja med kommer återvandringen handla om att spela med husets pengar och växla in delar av de 50 miljarder i bistånd som det tydligen är svårt att göra av med på ett bra sätt, för att hitta goda berättelser. T ex var det en mycket driven afghan med PUT i Sverige som återvände till Afghanistan och basade för ett pojkhem. Han borde göras till rikskändis och överösas med pengar för att starta "franchises" på sin verksamhet.

Kan man bara befästa bilden av att det går för den enskilda individen att återvandra med hjälp av resurser som dessutom främjar hemlandet, så kommer en positiv spriral att inträffa med ständigt fler projekt och fler framgångssagor.

Vilket samtidigt kommer göra att acceptansen för utanförskap och misslyckade integrationssatsningar i Sverige minskar.

En minarkist kan anse att det är stater som drivit migrationen, först genom att förstöra ursprungsländerna, sen genom smugglingsaktioner i medelhavet och därefter genom att ösa bidrag över dem som tagit sig till värdstaten. För att minska staters inflytande över var människor bor krävs då att migrationen görs ogjord innan de statliga styrmedlen avvecklas.

Det är inte realistiskt att den görs ogjord i sin helhet. Det finns inget enkelt ctrl+Z, utan varje människoöde är lite smått halvunikt. Så t ex finns det män som flyttat till Sverige med familjen för att hustrun ville ha trygghet och hade hört att Sverige var en bra stat. Väl här tog hon ut skilsmässa direkt och flyttade ihop med en ny älskare. Vem ska återvandra och hur?

Repatrieringen verkar ha stort stöd bland ungdomar, av vilka de flesta drabbats av utträngningseffekter eller känner flera personer som har gjort det. Bland personer som är 45+ och som bara känner någon enstaka drabbad, vilken de kan bortförklara som loser, upplever jag att det fortfarande finns ett mycket starkt motstånd som grundar sig i ignorans snarare än i en photoshoppad självbild av att vara den gode riddaren i svensk politik. Ignorans ska inte underskattas. I dess renaste form kan den begå folkmord.


Jag upplever att socialister realiserat en u-sväng genom att starta det nya partiet Alternativ För Sverige (AfS), som väldigt okrystat skulle kunna utläsas som Alternativ för Socialdemokrater.

Jag tror också att yngre människor av flera anledningar kommer vara snabbare att köpa konceptet. Man är kanske själv mer utsatt, men också mindre låst i tanken. Däremot tror jag att motståndet bland äldre kommer visa sig ihåligt, bara saken förs fram på rätt sätt.

Hur menar du att AfS är socialdemokratiskt i sin återvandringspolitik? Jag har visserligen uppfattat det som att man inte har en särskilt sofistikerad politik formulerad, utan mer en tydlig intention om att många måste återvandra.

Det menar jag inte.

Jag menar att de liknar den gamla gråa socialdemokratin på övriga punkter. De vill bl a förstatliga skola och sjukvård, göra tandvården kostnadsfri och höja garantipensionen, enligt vad man kan läsa på deras hemsida. Det innebär att den S-väljare som vill ha återvandring istället för invandring har ett relativt enkelt byte att göra.

Om den politiska viljan finns ja. Den finns hos AfS och NMR. Utanför dessa partier så finns ingen sådan vilja. Och ja, dessa berättelser men för vem? De flesta bryr sig inte om dessa människor, de som verkligen bryr sig är försvinnande få - de som "bryr sig" gör det uteslutande i rent eget intresse, för att framstå som goda eller för att få sex. Så det är i så fall ett rent skådespel som krävs då?