Hur få dottern folkbokförd hos mig?

Hej
Efter en uppslitande separation efter 13 års förhållande, en process som tagit 2 år, är det dags för den slutliga diskussionen / konflikten kring var barnet ska folkbokfört.
Fakta är att efter uppbrott lämnade mitt ex vårt gemensamma boende och bosatte sig hos föräldrarna. Efter ett år köpte exet en BR. Han har varit fortsatt folkbokförd i gemensamma huset trots att han inte bott här. Han har knappt bott i sin BR, mestadels bott hos föräldrarna. Allt i samma stad.

Barnet har varit skriven här hela tiden, där jag bott på heltid.

Nu har jag köpt nytt boende och är på väg att flytta. Huset är sålt.
Antingen skickar jag in papper till Skattemyndigheten först, eller han.
Vad är mest taktiskt, för att få barnet att bli folkbokfört hos mig?
Skickar jag in, kan han neka. Skickar han in, kan jag neka. Vill inte göra det för utdraget.
Det faktum att han varit felaktigt folkbokförd i 2 år, spelar det in? Är det till min fördel att jag anmäler detta, innan jag ansöker?

Vänligen, Alberta

Barnet ska vara skriven där det spenderar mest tid, även om skillnaden är liten.

Om det inte finns någon skillnad ser jag inga stora för- eller nackdelar med vart barnet är skrivet om det inte längre har barnomsorg. Om man har barnomsorg brukar avgiften beräknas på hela hushållets inkomst, oavsett släktskap. Sålunda kommer avgiften bli högre om du har träffat en ny sambo som också tjänar pengar, då kan det vara bättre om barnet är skrivet hos den andra föräldern om den bor ensam.

Fråga inte här, du får antingen svar från något mongo som vet bäst och som har över 10.000 svar. Eller nån drogmissbrukare som tror att narkotika gör dej smartare.
Ring skatteverket o prata med om. Men du om båda är vårdnadshavare, så måste ni vara överens, annars gör Soc en utredning.

Se även https://www.skatteverket.se/privat/f...800010284.html

Så vilken av dessa kategorier hör du hemma i?

OnT: som sagt, Barnet ska vara bokfört där det spenderar mest tid.

Om du räknar med bråk vore det kanske vettigare att snacka med ditt ex för att åtminstonde ha en hum om hur han tänker.

Jag försöker i alla fall vara seriös, för det mesta.
Men jag gillar inte den drogliberalism som finns här. Jag tror inte att man blir smartare av narkotika, och på sikt är alla drogen nedbrytande.
Jag har ett brett allmänbildat kunnande.
Källkritik är viktigt. Onödigt skvaller är en styggelse. En Dom är visserligen lagligt styrkt, men den tar bara upp det som sades i domstolen. Det kan mycket väl finnas förklarande omständigheter som åklagaren väljer att inte lyfta fram, och som på så sätt bli onåbart för den tilltalade. Falsk tillgivelse är nästan omöjligt att bevisa. Vår rättspraxis utgår från att det som sägs av målsägare och vittnen är sant, i allmänhet räcker det för fällande dom, bara berättelsen är trovärdig.

Det bästa vore att ni i samförstånd kom överens om vart ungen ska folkbokföras.
Ni är två vuxna människor som har avlat barn. Ta lite ansvar, svälj stoltheten och lös problemet.

Japp. O här kommer det.
Hur ska man kunna ge råd utan att ha hela bilden klar?
Först o främst så bör du ha vittnen som sett att barnen bott hos dig medan han bott på annan ort.
Hur har ni löst underhållet under detta år?
Hur ser vårdnadsbiten ut?
Viktigast av allt. Har du ens frågat honom?

I bästa fall så löser ni det där utan problem som två vuxna människor som vill sina barns bästa. I värsta fall så kontaktar du en familjejurist då det där kan gå långt upp i familjerätten.
Men för era barns skull. Var ingen bitterfitta o smutskasta honom utan tänk på att barnen behöver två föräldrar.

Var bor barnet?

Fy fan vad kass du är som person. Du skiter i barnen, tänker bara på dig själv. Du och ditt ex kommer i andra hand, eran jävla uppgift är att tänka på barnens bästa. Kom fram till vad som de facto är bäst för barnen, inte för dig. Sen kommer du få ett bättre svar än vad någon i detta forum kan ge dig.

Det är starka ord. Jag älskar mitt barn över allt. Jag älskar också mitt ex. Det är inte jag som valt separation, det är inte jag som valt att vårt barn ska växa upp med separerade föräldrar. Jag gör allt för barnet, allt jag över huvudtaget kan. Jag gör allt jag kan för att sträcka ut handen till mitt ex, att stötta hen som förälder. Det är mitt ex som valt att ta allt den juridiska vägem, och jag har fått ta smäll efter smäll. Jag vill bara mitt barns bästa.

Jag är inte typen som klagar på separation eller liknande då det kan vara bättre för barnen.


Här visar du ju hur du tänker. Du ska inte tänka på hur du ska få dem folkbokförda hos dig. Du ska se vilka behov dina barn har och se till att de får dessa behov tillfredsställda. Det är din uppgift som förälder, inte att få dem folkbokförda på ett speciellt ställe.