Hur orkar mobilsignalen gå upp till GPS-satelliterna?

Hur orkar mobilsignalen gå upp till GPS-satelliterna? Eller tänker jag fel här?

Ja, du tänker helt galet. "Mobilsignalen" går inte upp till satelliterna. "Mobilsignalen" går till master på jorden som sen vidarebefordrar ditt samtal.
GPS-mottagaren i telefonen mottar däremot signaler från sateliterna. De skickar alltså inte ut någon signal till rymden,

Tack. Jag insåg precis att jag tänkte åt helvete där.

Det gjorde du förvisso men det finns mobiltelefoner som går via satellit också, vanligast dessa: https://www.iridium.com/phones/

Dock har det inget med GPS att göra utan det är andra satelliter som går i låg omloppsbana. Du måste vara utomhus när du använder sådana telefoner, annars blir signalen för svag för att nå upp till satelliterna.

Du menar inte GPS funktionen på mobiltelefonerna då TS?

Det är riktigt, men som lekman kan man ändå bli förundrad över att satellittelefonerna har tillräckligt med saft i batterierna och fjång i sändaren för att nå satelliterna, även om de går i låg bana. Eller rättare sagt, hur känsliga antennerna på satelliterna är. Jag hade ansvar för min första "mobil" 1990, tror jag det var, och köpte min första egna runt 1995 och är fortfarande fascinerad över tekniken. Jag tycker fortfarande att det är smått otroligt att man kan sitta mitt ute i skogen vid en sjö och snacka i telefon. Släktingar i tonåren tycker att jag är dum i huvudet och bör lämnas till återvinning.

(Nej, jag ska inte nämna blyerts i denna tråd).

Jo, det gjorde jag och insåg snabbt mitt feltänk.
Men som skunkjobb och Carbuncle skriver om satellittelefonerna är det ändå fantastiskt att de kan ha styrka till att nå upp till satelliterna. Måsta vara rätt kraftig strålning i dem.

Neej. - Nu har du nog halkat tillbaka i feltänk igen...

Det är liksom det som är poängen med ALLT "trådlöst": Att du inte behöver tänka i termer av hög effekt för att en mottagare ska kunna avläsa signalen i förhållande till det omgivande bruset eller avståndet.

Det handlar mycket mer om att välja rätt frekvens/våglängd i förhållande till vad som behöver övervinnas eller passeras.

I radio-erans barnom och för det mesta fortfarande så har problemet oftare varit att horisonten ligger för nära - Hur f-n ska vi kunna nå fram med en smal signal som bara vill gå rakt fram.

Då har ju t.ex en utomhustelefon alltid fri sikt mot (någon) satellitbana, medan mark-till-mark-radio oftast behöver kunna passera lite grönsaker, personer och t.o.m husväggar redan på korta avstånd och förväntas ändå funka för det mesta.

Det som modernare teknik mest har hjälp "radioamatörerna" med, är att höja förväntan på mottagaren att verkligen lyssnar på EXAKT rätt frekvens, främst elektroniskt men även med antennutformning.

Därmed slipper man slösa på nödvändig uteffekt för att tillåta tillräcklig marginal.

En sak att tänka på är att det inte bara är fråga om hur mycket kräm sändaren pumpar ut i antennen, utan också hur känslig mottagaren är: med en känslig mottagare behöver sändaren inte mata ut lika mycket effekt i antennen för att signalen skall vara "begriplig" hos mottagaren ändå.

Ibland är en mottagares möjliga känslighet något man bör tänka på: jag har läst någonstans att UK fick reda på Katynmassakern (en mängd polacker avrättades av Sovjetunionen under ockupationen av Polen) medan tyskarna höll på att gräva upp liken eftersom deras radiomottagare kunde snappa upp radiotrafiken från Polen som var avsedd för Berlin. Trafiken var självklart kodad, men Bletchley Park hjälpte med det.