Gynnar djurrätt läkemedelsbolagens utsugning?

Djurförsöksetiska prövningskrav medför att det krävs en institutionell procedur för att lagligt genomföra djurförsök. Dessa institutionella procedurkrav medför att vanliga sjuka människor som vill testa helt oprövade botemedel mot sin sjukdom och små startups i praktiken inte har en chans att genomföra djurförsök lagligt, medan det inte är några problem för de stora etablerade läkemedelsföretagen att få tillstånd att testa nya mediciner i den mån de vill lansera nya. Detta med nylansering hör ihop med att läkemedelsindustrin har ett incitament att sälja mindre effektiva behandlingar som måste användas under lång tid och att sjukdomen riskerar att komma tillbaka (tänk på cancer) för att sälja mer än de hade fått sålt om det var en snabb och permanent bot.

Betyder det här att djurrättsaktivister, oavsett om det är avsiktligt eller inte, gynnar de stora läkemedelsbolagens oligopol, höga priser och brist på effektivare läkemedel? Har läkemedelsindustrin kanske till och med rent ekonomiska incitament att stödja djurrättsaktivism?

Nej, läkemedelsindustrin skickar helt enkelt beställningen på sin säkerhetsfarmakologi till ett toxlabb någonstans bortom ära och redlighet. Där det inte finns några djurförsöksetiska prövningar eller någon insyn eller kontroll.

Att det uteslutande är stora företag som har råd att göra så medför ändå att läkemedelsbolagen tjänar på att djurrätten lägger hinder i vägen för privatpersoner och småföretag.

Nej, det har inte påverkat ett dugg. Det enda det påverkat är att delar av djurtestningen är utlejd på laboratorier bortom all insyn och kontroll.

Att ta fram ett nytt läkemedel kostar 6-12 miljarder. Oavsett om det är ett litet företag eller stort är det samma tester som måste göras. En privatperson är förstås helt uteslutet. Det är ungefär som om en person skulle ta fram en ny bilmodell på egen hand.

Djurtesterna är bara en liten del av det hela. Det är massor av andra undersökningar som ska göras. Man lägger flera tiotals miljoner på labbtester och datorsimuleringar innan man ens gör första testerna i djur. Inte ens ett stort företag gör allting själva utan köper delar av processen av externa aktörer.

Djurtesterna i sig är en komplicerad historia som grovt kan indelas i effektstudier och säkerhetsfarmakologi.

I stort sett kan man säga att kommersiell storskalig säkerhetsfarmakologi redan lämnat landet. Det däremot kan du tacka miljöpartiet och djurrättsaktivisterna för.

Personer som testar helt oprövade kemikalier på sig själva för att de är dödssjuka och inget har att förlora bryr sig knappast om att vänta på att studier ska visa att medlet är effektivt, de dör ju ändå om de inte gör något. Däremot kan de nog vilja testa det på ett djur för att se om de dör fortare av det och i så fall bör testa en annan kemikalie istället.

Genom att sådana självtestare kan dela sina resultat på internet kan många desperata ge en sammantagen informell studie som visar effekt. Denna konkurrens tjänar läkemedelsbolagen på att eliminera genom djurrätt.

Psykiatrin har kopplingar till läkemedelsindustrin. Är det därför psykiatrin har skapat en självmotsägande profilering som påstår att empati med djur skulle vara nödvändigt men inte tillräckligt för empati med människor trots att de samtidigt påstår att empati genom evolutionen utvidgades från nära släkt till mer avlägsen släkt? (FB) Djurplågeri evolutionärt felkopplat till våld?

Att de första lagarna där djurägare kunde dömas för att plåga sina egna djur (till skillnad från äldre lagar mot att skada andras djur som har funnits i en eller annan form i tusentals år) tillkom kort efter de första läkemedelspatenten på 1840-talet kan förklaras om trådstartens teori stämmer.