Hur hanteras självmordsbenägna?

Ännu en anledning är att jag inte vill att någon nära ska hitta mitt lik, så jag skulle nog på något vis vilja att ambulans/polis kom innan och tog mig till sjukhus så de som känner mig slipper den synen.

När jag hade en period där jag ville ta livet av mig så flydde jag från sjukhuset så fort jag vaknade upp. Jag ville inte ha hjälp. Jag hade haft 4 dödliga överdoser på en vecka.. alla fyra gånger stack jag fort som fan när jag vaknade upp.

Då förstår jag hur du tänker. Men det finns säkert personer i din närhet som skulle må dåligt. Dessutom har även poliser och vårdpersonal känslor. Men att försöka ge dig skuldkänslor är inte vad jag vill. Nyfiken på om du fått vård tidigare?

Och ännu är du vid liv, det är ju positivt! Hoppas du tagit dig ur det

Ja man klarade sig som tur var men man fick ju hjärnskador och skit på köpet. Har tagit mig ur det värsta nu och jag får inga självmordsimpulser längre när det måste ta stopp direkt.

Hade kontakt med bup sen jag var 13 år, har gått på antidepp och försökt mig på (snarare blivit påtvingad) olika samtalsterapeuter, men nej aldrig vård som psyket eller så.

Värt att testa.

Värt att testa psyket? Eller självmord?

Psyk...

Nej, det tror jag inte. Är inte ute efter hjälp.

Exakt vad är du ute efter? Endast döden? Tänk om du skulle få träffa en smart psykiatriker istället.

Jag är ute efter döden, eller snarare bortom livet. Har svårt att sätta ord på hur jag ser livet men hittade en otroligt bra beskrivning i en annan tråd;


”Allting är bara en samling partiklar och verkligheten i sig är absurd.

Känslor som uppstår, så som smärta, ångest eller glädje, är bara något som uppstår vid tillräckligt komplicerade kemiska reaktioner och elektriska impulser som får oss att uppleva att vi har ett "jag" och självmedvetande. Bortanför det är det egentligen ingen skillnad från de elementarpartiklar som utgör en människa och de i ett stoftmoln 24 ljusår bort i rymdens vakuum. Liv i sig har inget inneboende värde eller någon egentlig betydelse.

Därför har jag utvecklat en väldigt likgiltig syn på livet. Det gör ingen skillnad om jag är vid "liv" eller inte. Verkligheten existerar inte utanför mitt huvud. Det som fanns innan "mig" eller det som kommer efter spelar ingen roll.”