Lyckliga förhållanden?

Tittar man på Instagram, Facebook m.m. så verkar alla vara så lyckliga i sina förhållanden och ha det så fint och mysigt...till att veckan efter ha separerat och flyttat isär.
Folk verkar vara otrogna till höger och vänster och efter ett par öl eller drinkar gnälla det gärna på partnern.
Min teori är att de flesta par egentligen inte är speciellt lyckliga och att detta hänger ihop med att vi egentligen inte bara ska ha en (1) partner utan flera olika.
Hur många här på FB som är i ett förhållande och lever ett sunt och "normalt" liv kan med handen på hjärtat säga att de är lyckliga i sitt förhållande?

Det är upp och ned, men i det stora hela skulle jag säga att jag är lycklig. Man måste ge varann lite space bara.

Men alla dessa människor som lägger upp bilder och skit på facebook och insta om hur lyckliga de är och hur perfekt liv de har, är fan psykopater.
Jag menar är man lycklig, på riktigt, har man inget behov av att visa upp det och sitta och vältra sig i falska likes och kommentarer.

De som gör det är personer som gjort allt de tror man ska göra för att vara lycklig (villa, volvo, semester, perfekta middagar, studsmatta i trädgården, osv osv.) men behöver spegla sig i andras ögon och få deras "godkännande" eller bekräftelse på att de är det. Lyckliga alltså. Och då är man väl inte lycklig?
Om man behöver andra att bekräfta ens lycka?

Det är bara folks narcissism som göds i dagens digitala samhälle där alla lever genom sina sociala medier. Som man säger 'en stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem', men om man bara visar sin stora kuk för alla utomstående så verkar hemmet ganska rikt.

Jag är gift sedan en bra bit över tio år tillbaka och jag skulle ljuga om jag sade att vi inte har gått igenom vissa tuffa perioder men jag är inte bara lycklig utan är min hustru evigt tacksam för de uppoffringar hon har gjort för mig och vår familj. Jag kommer stå vid hennes sida tills den dag Gud kallar mig hem.

För mig är inte ett äktenskap enkom baserat på kärlek utan även ett förbund, ett heligt sådant. Kärleken kan svalna under vissa epoker men den respekt och vördnad jag känner inför den kvinna som jag delar värderingar- och tro med, den kvinna som kämpar för att vi skall vara enade och ha ett bra liv samt uppfostrar vårt barn efter bästa förmåga gör att kärleken växer sig starkare hela tiden.

Sedan tror jag att det skulle vara nyttigt för många att sluta använda sig av sociala medier, det finns otaliga studier som påvisat att de har en negativ inverkan på mångas mentala välbefinnande då de ständigt matas med chimärer från andra människors "utopiska" livssituationer.

Mina amatör observationer vittnar om att ju mer kärleksfullt det verkar utåt, desto mer skakigt är det inåt. Lyckligast är nog de som lever i ro med varandra.


Sen finns ju de som tjatar, gnatar och skäller oavbrutet, varelse det är bland folk eller inte. Och där behövs ju ingen djupare analys.

felpost

Folk på sociala medier ljuger fan mer än politikerna. Lita inte på nått du ser.

Jag är lycklig i mitt förhållande.
Kan bero på en kombination av att jag är äldre med vuxna barn där jag inte är med deras mor.

Sociala medier är skit o förstör förhållanden. Inte att de förstör som TS vinklar det utan att alla jävlar ska jämföra.
Jag själv träffade min exfru innan internet ens fanns. Detta skedde mitt under min småkriminella festarperiod i mitt liv. Dvs, på tok för ung för det som sedan skedde.
Som 25åring satt jag som gift tvåbarnsfarsa i en villa. Alla krav på fasaden var idiotiska. Inte så att jag hade dem utan det hade hon.
Nej, det funkade inte o till slut så lämnade jag.

Men åldern o erfarenheten har fått mig att förstå.
I dag bor jag med en fantastisk kvinna i en hyreslägenhet i ett WT-område som är totalt berikat.
Inte nog med det så är jag kroniskt sjuk.
Men först nu har jag lärt mig att jag inte behöver allt för att vara lycklig. Faktum är att det är just kravlösheten som gör mig lycklig.

Håller med. Men utan prövningarna hade du inte vetat att hon var villig att stötta dig. Samma sak för mig, varit gift lika ungefär länge som du. Blev allvarligt sjuk för ett par år sen, frun steppade upp. Allt vardagsgnäll åkte ut genom fönstret och det blev fokus på att lösa situationen.

Rätt. Knulla runt och sånt går bort. Vill man göra det, skilsmässa på ett ordnat sätt först. Det är ändå ett löfte man har avgett. Så länge man är gift är man lojal, och förväntar sig exakt samma sak i retur.

Sen är man inte längre tokförälskad efter 10-12 års äktenskap men det finns många andra saker som binder en samman.

En fråga - hur har du kommit fram till din etisk/moraliska hållning? Jag tycker bara det är rätt, helt enkelt, men har du någon religion eller filosofiskt system du följer?

Jag skulle kunna vara gift med en och samma man resten av mitt liv om han var lika insiktsfull, tacksam och klarsynt som du är. Din fru är en tursam en. Allt gott till er.

Sun Ruler beskriver det riktigt bra.

Jag är gift sen +20år tillbaka och tillhör samma klick dvs lycklig. Finns ett par saker som är viktiga för att få det att fungera.
1) Finns inget som heter givande och tagande. Med rätt person så ger du just därför att du kan och vill. Just bara finns där för varandra och det med glädje.
2) Respekten för den andre och hennes (i mitt fall) åsikter. Man lär sig något nytt varje dag. Alla mynt har två sidor.
3) Skratt. Man måste kunna skratta åt sig själv men också åt div konstiga situationer som alltid kommer att komma upp i en familj och ett äktenskap. Så kort sagt - se till att ha roligt tillsammans.
4) Gå inte till sängs arga på varandra.
5) Likes på sociala medier handlar om självbekräftelse och har inget med äktenskapet att göra. Jag har för övrigt ingen facebook, instagram osv.
6) Använd aldrig ordet självuppoffrande. Ett annat ord för debit och kredit vilket inte hör hemma i ett äktenskap.
7) Gör saker tillsammans.
8) Sist men inte minst. Var alltid ärlig.

Rätt roligt att vakna varje morgon och vara lika förälskad som för +20 år sedan.

Egentligen inget svårt.

Och imorgon kan du vakna upp och frun vill skiljas, och du har inte en aning om varför, eller att hon ens var missnöjd och har varit det i 15-20 års tid.

Såna är vi människor.