Citat:
Eftersom -a är grundformen och kan användas om båda könen är det inte fel att säga den gamla mannen. Betydligt värre är det, som man stöter på lite då och då nuförtiden, att -e används för femininum. Motsvarigheten blir då den gamle kvinnan. Just det exemplet har jag inte sett, men väl andra, där skribenten borde ha vetat bättre. Kanske är det som Ylva Byrman skriver i länken att e-böjningen känns mer ålderdomlig och därmed högtidligare. Precis som när en del yngre idag niar, i tron att detta är artigare.
Det är sällan obligatoriskt att sexusböja. A-formen är grundformen som alltid används om kvinnor och ting, och den kan också användas om män. Det är inte fel att säga ”den söta pojken” eller ”den trevliga mannen”.
http://blog.svd.se/sprak/2012/03/26/...n-sota-pojken/
Det är sällan obligatoriskt att sexusböja. A-formen är grundformen som alltid används om kvinnor och ting, och den kan också användas om män. Det är inte fel att säga ”den söta pojken” eller ”den trevliga mannen”.
http://blog.svd.se/sprak/2012/03/26/...n-sota-pojken/
Det är ju givetvis inte ett språkfel som gör att man som syndare sätts i elektriska stolen av Texas guvernör, som inte ger någon nåd.. -Så illa menar jag inte att felet är. (Om ni misstolkat mina ord så illa)..
I diminutiv, kan man använda femininum, exempelvis "den lilla pojken, för att understryka att man syftar på en synnerligen liten och kraftlös pojke, ungefär som en liten tös, alltså en pojke som skiljer sig skarpt i diminutiv på alla plan jämfört med en "vanlig pojke", där man hellre skriver "den lille pojken. Kan säga rakt upp och ner som såhär: Skriver man fel genus i tyska eller franska (exempelvis) får man lägre betyg i skolan, i svenska språket är det "slarvsylta" som vanligt...
