Hur öppen kan man vara med sin psykolog om kriminella handlingar?

Som rubriken lyder, vart går gränsen?
Saker man gjort i det förflutna och tankar man haft.
Vilken typ utav brott kan rapporteras och vilken typ utav tankar kan rapporteras?

Tror jag har sadistiska drag så jag har ibland tankar kring våld m.m.
Sen har jag även begått en del brott som inte handlar om att skada människor som jag skulle vilja berätta om, utan att hamna i problem med lagen.

Jag är ganska säker på att jag har antisocial personlighetsstörning eller borderline, men jag är oftast en empatisk person och känner ofta ånger så jag är inte psykopat.
Dock har jag många beteenden som hänger ihop med psykopati så som behov av risk, beroende beteende, narcissism, sadism, bryta mot regler, m.m.

Förhållandevis säker på att psykologer och kuratorer har anmälningsplik rörande vissa områden, exempelvis om du berättar att du planerar att skada någon.

Däremot tror jag det är helt rätt för dig att söka hjälp och prata om detta, det är väl i teorin inte svårare än att fråga psykologen i samband med mötet?

Ett annat alternativ är att prata med en präst (de flesta församlingar har mottagning för människor som mår dåligt). Präster har, till skillnad från psykologer, absolut tystnadsplikt.

Det beror ju lite på varför TS träffar en psykolog. Det kan möjligtvis vara ett problem (fast jag vet inte om det är det) om det handlar om en psykolog i samband med en rättspsykiatrisk undersökning eller en psykolog som man måste träffa för att t.ex. erhålla en anställning.

Om det däremot handlar om att TS söker frivilligt hjälp för något, så skulle åtminstone jag lägga mig an på att berätta så ärligt och öppet som det bara går. Vad är poängen med att söka hjälp för något, för att sedan hålla hemligt saker som eventuellt är viktiga och har betydelse? Vad är annars poängen med att gå och träffa psykologen?

Exakt!

Jag söker frivilligt för att förbättra mitt mående.

Psykologen kanske inte säger nått om du snattat en chokladkaka värd 10kr från ica. Men säger du att du ska tex slå någon så kommer psykologen kanske säga nått. Så tror jag det är iallafall.

Om du erkänner brott som kan ge mer än 2 års fängelse gäller inte tystnadsplikten.

Inte heller gäller tystnadsplikten om du erkänner brott mot barn eller om du erkänner att du planerar att skada någon efter terapin.

Tror det är brott som har ett års fängelse eller mer i straffskalan som de bör anmäla. Det kan bli en bedömning utifrån hur trolig din historia är, hur länge sedan det var osv, men risken finns verkligen.

ALLA brott mot barn kommer att anmälas. Detta oavsett om du var förövare, vittne eller om du som yngre var brottsoffret. I sista fallet KAN det vara förhandlingsbart men...

De flesta psykologer har lite olika inställning. Jag föreslår att du tar upp det generellt och frågar ärligt. "Du, jag har gjort en del brottsligt i mitt liv och jag vill veta hur öppen jag borde vara kring detta. Jag har inget emot att berätta sanningen för dig, men jag vill ju verkligen inte att det skall resultera i att du behöver kontakta polisen. Hur gör vi detta bäst?" Psykologer med nåt i huvudet står fast vid överenskommelser så du borde kunna lita på vad nu personen sätter upp för riktlinjer.

Jag kan tänka mig att de gör skillnad mellan att fantisera om våld och känna aggression mot folk, och att berätta att du har tänkt ut våldsdåd som du vill utföra mot en specifik person. Det är ju psykologers jobb att hjälpa människor reda ut sin ilska, så de kommer nog inte vägra behandla dig om du berättar att du är aggressiv.

Att vara sluten som en bok när man pratar med psykologer eller med folk som bara är allmänt intresserade av psykologi. Den största förolämpning jag någonsin fått var när någon frågade mig om jag var PSYKOLOG. Först blev jag såååå skitsur men sen har jag börjat se det som mycket härdande och som varningstecken på hur man kan uppfattas om man klär ner sig för mycket på någon tillställning eller inte uppför sig korrekt.

Kan hända men jag tror det finns andra yrkeskategorier som är bättre på att hjälpa till med humörsvängningar. Psykologer är för mesiga om man har t ex aggressionsproblem eller värdelös impulskontroll.

Fast målet är väl att du ska lära dig att gå ur din bråkstakementalitet?

Ja det är det jag vill ja. Behöver hjälp. Blev kriminell i unga år. Graffiti, dataintrång, droger.