Nu levande människor har oftast runda hjärnor, medan tidiga Homo sapiens för mer än hundra tusen år sedan samt neandertalare hade avlånga hjärnor. Det påstås att detta skulle vara en anpassning till större sociala nätverk, men då helt moderna människohjärnor förbrukar mycket av vissa essentiella näringsämnen medan neandertalarna kunde överleva på ensidiga dieter som hade gett en modern människa dödliga bristsjukdomar (neandertalare i Belgien som endast åt kött från landdjur, neandertalare i Spanien som var helt veganska med det begränsade urval av växter som fanns då i Europa) var den ändringen av hjärnans struktur ett minus i det sociala nätverkandet och inte ett plus för det. De som inte får cravings för specifika sällsynta sorters mat kan bilda större grupper genom att slippa konkurrens om den sällsynta maten inom gruppen, särskilt före jordbruket. Apor klarar sitt sociala spel även om större delen av hjärnan inklusive hela neocortex avlägsnas kirurgiskt, vissa insekter har nätverk i sina samhällen där varje individ har sin plats. Påståendet att särskilt avancerade hjärnor skulle ha selekterats av sociala nätverk håller ej.
Verktyg av material från annan ort kan förklaras med migrerande stammar som tar sina verktyg med sig, utan större nätverk. Det är inte säkert att runda hjärnor gav någon fördel framför avlånga hjärnor i oskadat skick, utan det är möjligt att runda hjärnor gav större motståndskraft mot hjärnskador. I en avlång hjärna är det större risk att en skada kapar av så mycket av förbindelserna över långa avstånd i hjärnan att emergenta funktioner som är beroende av att hela hjärnan är ihopkopplad går permanent förlorade, medan samma skada i en rund hjärna lättare kan kopplas runt av andra förbindelser. Det började att dyka upp individer klart över Homo erectus hjärnstorlek för runt en halv miljon år sedan, då uppfanns även nya sorters redskap. Om dessa individer ibland hade en fördel om de slapp hjärnskador men deras intelligens var sårbar förklarar det varför större hjärnor samexisterade med mindre hjärnor i samma populationer länge. Hjärnskador kunde lätt orsakas av infektionssjukdomar som satte sig på hjärnan innan modern hygien fanns. När stora hjärnor hade spridit sig till större delen av populationen och det uteslutande var miljöskador och inte genetisk influx som slog ut intelligensen förutsäger denna teori att resiliensens evolution bör ha börjat.
Den förmåga som dök upp hos vissa individer för en halv miljon år sedan och blev mer motståndskraftig mot hjärnskador för mellan hundratusen och fyrtiotusen år sedan var knappast språk, bland annat då grammatiskt språk och historieberättande dyker upp långt innan barnen når en vuxenlik konnektivitetsnivå i hjärnan. Språket kan inte ha varit det senaste steget i mänsklighetens evolution, (FB) Språk över 2 miljoner år gammalt? Sårbara observationskulturer . Kan den moderna förmågan ha varit att skilja mellan förutsägelse och empiri så att kritiskt tänkande som effektivt kunde falsifiera hypoteser möjliggjordes? Har våra apsläktingar en primitiv förmåga att bilda mentala framtidsvisioner men begränsas till dålig framförhållning av att deras oförmåga till rigorös falsifiering gör att de behåller dåliga hypoteser? Hade tidiga Homo-arter språk och berättelser men aplikt dålig framförhållning varefter falsifieringsförmågan höjde människor till bättre framförhållning genom att filtrera fram hypoteser och teorier som gjorde fler korrekta förutsägelser?
Det påstås ibland att när språk möjliggjorde berättelser skulle selektionen för individuell intelligens upphöra, men endast lyssnandet på berättelser möjliggör ingen distinktion mellan användbar kunskap och nonsens. Därmed fanns det gott om utrymme för selektion för individernas förmåga till kritiskt tänkande i populationer där fullt grammatiskt språk och historieberättande fanns. Grammatiskt språk som räcker för att berätta historier dyker upp vid omkring sex års ålder, därefter sker inte mycket annat än inlärning under ett antal år och hjärnans fortsatta myelinisering som förbättrar kopplingarna visar sig inte i någon mental förbättring förrän i tonåren. En konnektivitetsökning som motsvarar några av de åren kan ha selekterats som en reservkapacitet för de tidiga Homo-arterna att behålla grammatik i händelse av hjärnskador, men ej hela vägen då senare delen av "pausen" ger mer ökning av den funktionella accessen i hjärnan. Under pausens senare del når hjärnans myelinisering corpus callosum (förbindelsen mellan hjärnhalvorna) som helt saknar myelin vid 10 års ålder och är fullt myeliniserad vid 14. Pausens existens kan förklaras om tänkande är emergent och nya sorters tänkande uppstår när den allmänna precision av distinktioner som redan av Pavlov visades ge de betingade reflexerna mindre felmarginal ju större hjärna ett djur har når kritiska trösklar där nya abstraktioner kan uppstå.
Kan hybridisering mellan olika urmänniskopopulationer ha kombinerat mutationer som olika grenar av släktet Homo utvecklat som reserv för att behålla språket? Om släktet Homos gemensamma ursprung precis klarade tröskeln för grammatiskt språk på en hjärnkapacitet som liknade nedre delen av Homo habilis variation eller de mycket mer sentida Homo naledi och utvecklade lite reservkapacitet oberoende av varandra genom mutationer i olika gener på Homo erectus-stadiet, kan då några av individerna i en senare hybridpopulation ha kombinerat flera plusvarianter och nått tröskeln för falsifiering av hypoteser? Kan en sådan selektion för kritiskt tänkande som gynnade de första som nådde tröskeln ha fortsatt att gynna de som behöll förmågan på ett mer tåligt sätt genom att utveckla runda hjärnor senare?
Teorin att afrikaners stora genetiska variation har uråldriga rötter förutsade upptäckten att vissa mörkhyade afrikaner utan europeiskt påbrå (inklusive de sydsudaneser som har världens mörkaste hud) har de genvarianter som ger européer ljus hud och tidigare påstods ha uppstått i Europa men att andra gener hos dessa afrikaner ger dem deras mörka hud. Genetiska analyser visar att det finns minst sex olika gener som ger afrikaner från olika delar av Afrika mörk hud och i samtliga är det mörkhudsvarianten som är mest unikt mänsklig och ljushudsvarianten som är mest schimpanslik. Européer har mest genetiskt schimpanslik hud, under pälsen är schimpansernas hud ljus. Denna oberoende utveckling av mörk hud hos olika afrikaner falsifierar hypotesen att alla moderna människor härstammar från savannanpassade maratonlöpare som sprang och svettades utan päls i solstekta Östafrika. Hade det gemensamma ursprunget päls eller levde i en tät och skuggig djungel? Att Afrika bidrog mest till mänsklighetens evolution sägs ibland "bevisa" att det var något speciellt med miljön där som selekterade för mänskliga drag och att evolutionen därför skulle vara koncentrerad till en del av Afrika, men varför anta det när Afrika hade större delen av den kontinuerliga beboeligheten för urmänniskor under pleistocen? Neandertalarna drabbades svårt av flaskhalsar under istiderna (de flesta dog) och de områden i Indien, Sydarabien och Sydostasien som inte frös var mycket mindre än Afrika. I Amerika var svansapor de enda primaterna under större delen av tiden, i Australien fanns inga primater. Är inte den enklaste förklaringen till mänsklighetens huvudsakligen afrikanska evolution att Afrika hade fler urmänniskor som kunde utvecklas? Att mänskligheten utvecklades i en mängd olika miljöer i olika delar av Afrika?
När det finns en reservkapacitet över den senaste tröskeln men ingen ny tröskel uppnåtts är evolutionen motspänstig mot ytterligare gradvis ökning, men om destabilisering genom exempelvis hybridisering får några individer över en ny tröskel kan en gradvis evolution av reservkapacitet över denna nya tröskel börja. Om hjärnskador gjorde att många av de långhjärnade människorna med stora hjärnor aldrig nådde tröskeln för falsifiering medan andra endast klarade tröskeln en kort tid, var det mycket osannolikt att flera falsifierare träffades. Kan det förklara varför inget jordbruk uppfanns under någon av mellanistiderna med klimat som fysiskt lämpade sig för jordbruk? Att det visserligen gick att berätta historier om planeringen för de icke falsifierande men att icke-falsifierarna ej kunde skilja dessa berättelser från andra berättelser om planer som inte fungerade?
Teorin förutsäger att människor med avlånga hjärnor ofta bör ha drabbats av något som liknade utvecklingsstörning nästan till modern tid men att uppfinnandet av modern hygien bör ha medfört att så inte längre är fallet. Då människor med avlånga hjärnor har skalldrag som nackknölar som gör att de kan kännas igen och särbehandlas bör dessa strax efter hygienens förbättring ha behandlats som idioter av samhället men varit intelligenta. Om intelligensen finns där visar den sig i en eller annan form i de mest olikartade miljöer, men den som behandlas som en idiot av samhället och utesluts ur fullvärdigt medlemskap i social gemenskap kan inte utöva det samhället betraktar som "normalt" socialt beteende oavsett individens förmåga. När social interaktion inte kan utövas av en individ i isolering, varför betrakta social interaktion som en mental förmåga hos individen? Om dessa personer oundvikligen visade sin intelligens på ett eller annat sätt men aldrig fick möjlighet att bete sig "socialt normalt" på grund av samhällets självuppfyllande profetior, visst är det en logisk förutsägelse att den officiella beskrivningen bör ha skiftat till att betrakta sådana människor som intelligenta men socialt odugliga? Så kallade "autister" sägs ha en hjärnutveckling av avlång typ, enligt minihjärnor i labb med neandertalliknande förflyttning av hjärnceller som foster, och oftast ha nackknölar som förhistoriska människor. Kan kulturell särbehandling av människor med en viss ärftlig skallform ha lett till uppkomsten av en myt om en specialiserad social mekanism i hjärnan även om det inte finns någon?
Verktyg av material från annan ort kan förklaras med migrerande stammar som tar sina verktyg med sig, utan större nätverk. Det är inte säkert att runda hjärnor gav någon fördel framför avlånga hjärnor i oskadat skick, utan det är möjligt att runda hjärnor gav större motståndskraft mot hjärnskador. I en avlång hjärna är det större risk att en skada kapar av så mycket av förbindelserna över långa avstånd i hjärnan att emergenta funktioner som är beroende av att hela hjärnan är ihopkopplad går permanent förlorade, medan samma skada i en rund hjärna lättare kan kopplas runt av andra förbindelser. Det började att dyka upp individer klart över Homo erectus hjärnstorlek för runt en halv miljon år sedan, då uppfanns även nya sorters redskap. Om dessa individer ibland hade en fördel om de slapp hjärnskador men deras intelligens var sårbar förklarar det varför större hjärnor samexisterade med mindre hjärnor i samma populationer länge. Hjärnskador kunde lätt orsakas av infektionssjukdomar som satte sig på hjärnan innan modern hygien fanns. När stora hjärnor hade spridit sig till större delen av populationen och det uteslutande var miljöskador och inte genetisk influx som slog ut intelligensen förutsäger denna teori att resiliensens evolution bör ha börjat.
Den förmåga som dök upp hos vissa individer för en halv miljon år sedan och blev mer motståndskraftig mot hjärnskador för mellan hundratusen och fyrtiotusen år sedan var knappast språk, bland annat då grammatiskt språk och historieberättande dyker upp långt innan barnen når en vuxenlik konnektivitetsnivå i hjärnan. Språket kan inte ha varit det senaste steget i mänsklighetens evolution, (FB) Språk över 2 miljoner år gammalt? Sårbara observationskulturer . Kan den moderna förmågan ha varit att skilja mellan förutsägelse och empiri så att kritiskt tänkande som effektivt kunde falsifiera hypoteser möjliggjordes? Har våra apsläktingar en primitiv förmåga att bilda mentala framtidsvisioner men begränsas till dålig framförhållning av att deras oförmåga till rigorös falsifiering gör att de behåller dåliga hypoteser? Hade tidiga Homo-arter språk och berättelser men aplikt dålig framförhållning varefter falsifieringsförmågan höjde människor till bättre framförhållning genom att filtrera fram hypoteser och teorier som gjorde fler korrekta förutsägelser?
Det påstås ibland att när språk möjliggjorde berättelser skulle selektionen för individuell intelligens upphöra, men endast lyssnandet på berättelser möjliggör ingen distinktion mellan användbar kunskap och nonsens. Därmed fanns det gott om utrymme för selektion för individernas förmåga till kritiskt tänkande i populationer där fullt grammatiskt språk och historieberättande fanns. Grammatiskt språk som räcker för att berätta historier dyker upp vid omkring sex års ålder, därefter sker inte mycket annat än inlärning under ett antal år och hjärnans fortsatta myelinisering som förbättrar kopplingarna visar sig inte i någon mental förbättring förrän i tonåren. En konnektivitetsökning som motsvarar några av de åren kan ha selekterats som en reservkapacitet för de tidiga Homo-arterna att behålla grammatik i händelse av hjärnskador, men ej hela vägen då senare delen av "pausen" ger mer ökning av den funktionella accessen i hjärnan. Under pausens senare del når hjärnans myelinisering corpus callosum (förbindelsen mellan hjärnhalvorna) som helt saknar myelin vid 10 års ålder och är fullt myeliniserad vid 14. Pausens existens kan förklaras om tänkande är emergent och nya sorters tänkande uppstår när den allmänna precision av distinktioner som redan av Pavlov visades ge de betingade reflexerna mindre felmarginal ju större hjärna ett djur har når kritiska trösklar där nya abstraktioner kan uppstå.
Kan hybridisering mellan olika urmänniskopopulationer ha kombinerat mutationer som olika grenar av släktet Homo utvecklat som reserv för att behålla språket? Om släktet Homos gemensamma ursprung precis klarade tröskeln för grammatiskt språk på en hjärnkapacitet som liknade nedre delen av Homo habilis variation eller de mycket mer sentida Homo naledi och utvecklade lite reservkapacitet oberoende av varandra genom mutationer i olika gener på Homo erectus-stadiet, kan då några av individerna i en senare hybridpopulation ha kombinerat flera plusvarianter och nått tröskeln för falsifiering av hypoteser? Kan en sådan selektion för kritiskt tänkande som gynnade de första som nådde tröskeln ha fortsatt att gynna de som behöll förmågan på ett mer tåligt sätt genom att utveckla runda hjärnor senare?
Teorin att afrikaners stora genetiska variation har uråldriga rötter förutsade upptäckten att vissa mörkhyade afrikaner utan europeiskt påbrå (inklusive de sydsudaneser som har världens mörkaste hud) har de genvarianter som ger européer ljus hud och tidigare påstods ha uppstått i Europa men att andra gener hos dessa afrikaner ger dem deras mörka hud. Genetiska analyser visar att det finns minst sex olika gener som ger afrikaner från olika delar av Afrika mörk hud och i samtliga är det mörkhudsvarianten som är mest unikt mänsklig och ljushudsvarianten som är mest schimpanslik. Européer har mest genetiskt schimpanslik hud, under pälsen är schimpansernas hud ljus. Denna oberoende utveckling av mörk hud hos olika afrikaner falsifierar hypotesen att alla moderna människor härstammar från savannanpassade maratonlöpare som sprang och svettades utan päls i solstekta Östafrika. Hade det gemensamma ursprunget päls eller levde i en tät och skuggig djungel? Att Afrika bidrog mest till mänsklighetens evolution sägs ibland "bevisa" att det var något speciellt med miljön där som selekterade för mänskliga drag och att evolutionen därför skulle vara koncentrerad till en del av Afrika, men varför anta det när Afrika hade större delen av den kontinuerliga beboeligheten för urmänniskor under pleistocen? Neandertalarna drabbades svårt av flaskhalsar under istiderna (de flesta dog) och de områden i Indien, Sydarabien och Sydostasien som inte frös var mycket mindre än Afrika. I Amerika var svansapor de enda primaterna under större delen av tiden, i Australien fanns inga primater. Är inte den enklaste förklaringen till mänsklighetens huvudsakligen afrikanska evolution att Afrika hade fler urmänniskor som kunde utvecklas? Att mänskligheten utvecklades i en mängd olika miljöer i olika delar av Afrika?
När det finns en reservkapacitet över den senaste tröskeln men ingen ny tröskel uppnåtts är evolutionen motspänstig mot ytterligare gradvis ökning, men om destabilisering genom exempelvis hybridisering får några individer över en ny tröskel kan en gradvis evolution av reservkapacitet över denna nya tröskel börja. Om hjärnskador gjorde att många av de långhjärnade människorna med stora hjärnor aldrig nådde tröskeln för falsifiering medan andra endast klarade tröskeln en kort tid, var det mycket osannolikt att flera falsifierare träffades. Kan det förklara varför inget jordbruk uppfanns under någon av mellanistiderna med klimat som fysiskt lämpade sig för jordbruk? Att det visserligen gick att berätta historier om planeringen för de icke falsifierande men att icke-falsifierarna ej kunde skilja dessa berättelser från andra berättelser om planer som inte fungerade?
Teorin förutsäger att människor med avlånga hjärnor ofta bör ha drabbats av något som liknade utvecklingsstörning nästan till modern tid men att uppfinnandet av modern hygien bör ha medfört att så inte längre är fallet. Då människor med avlånga hjärnor har skalldrag som nackknölar som gör att de kan kännas igen och särbehandlas bör dessa strax efter hygienens förbättring ha behandlats som idioter av samhället men varit intelligenta. Om intelligensen finns där visar den sig i en eller annan form i de mest olikartade miljöer, men den som behandlas som en idiot av samhället och utesluts ur fullvärdigt medlemskap i social gemenskap kan inte utöva det samhället betraktar som "normalt" socialt beteende oavsett individens förmåga. När social interaktion inte kan utövas av en individ i isolering, varför betrakta social interaktion som en mental förmåga hos individen? Om dessa personer oundvikligen visade sin intelligens på ett eller annat sätt men aldrig fick möjlighet att bete sig "socialt normalt" på grund av samhällets självuppfyllande profetior, visst är det en logisk förutsägelse att den officiella beskrivningen bör ha skiftat till att betrakta sådana människor som intelligenta men socialt odugliga? Så kallade "autister" sägs ha en hjärnutveckling av avlång typ, enligt minihjärnor i labb med neandertalliknande förflyttning av hjärnceller som foster, och oftast ha nackknölar som förhistoriska människor. Kan kulturell särbehandling av människor med en viss ärftlig skallform ha lett till uppkomsten av en myt om en specialiserad social mekanism i hjärnan även om det inte finns någon?
