Är 18-25-årig man det sämsta man kan vara i Sverige?

Man bor antingen hemma eller i en liten lägenhet i en stad vilket gör att man måste vara en del av den onaturliga, smått feminina stadskulturen. Man är förvirrad över framtiden då man inte skapat sig en riktig identitet än, de flesta har inte hunnit spara ihop pengar och det är hög konkurrens om kvinnor.

Jag försöker se det med självdistans men tror helt ärligt att det stämmer. Många jag pratat med säger att livet blev mer stabilt när de passerade ~25 och att just efter gymnasiet var en förvirrande period.

Du glömde skriva vit i din rubrik

Jag ser inte hur icke-vita män skulle ha det bättre.

Menar att vita har det nog sämre

Dom kan ju trösta sig med bidragsförsörjning.

Japp, det är det absolut sämsta man kan vara. Hemlös hund är bättre!
Frågan är bara? -hur långt är ett snöre?

Så, packa din väska och bara dra iväg å gör nåt!

Det kan väl vem som helst göra och det är knappast en hälsosam livsstil att vara ett soc-fall.

Absolut inte hälsosamt & det skulle överhuvudtaget inte vara möjligt i ett sunt samhälle.

Jag har mål i livet och det kostar pengar att ta sig dit man vill vara. Jag kan inte bara släppa allt och "dra iväg".

För att återknyta till trådstarten. Att passera 25 är sunt, det är då man helt slutar att bry sig om vad andra tycker.

Men premissen att en "18-25-årig man det sämsta man kan vara i Sverige" stämmer inte. Det politiska klimatet har länge dikterat att det absolut sämsta man kan vara i Sverige är en "medelålders vit man", vilket jag antar är en svensk man mellan 35 & 60. Med mycket pengar & stor kuk. Detta är tokfeministernas hatobjekt nummer ett.

Jag frågar inte efter vilken åldersgrupp tokfeminister hatar mest.

I trådstarten stipulerar du att det är mellan 18-25 som är "sämst". Detta stämmer inte. I den åldern kommer man nästan undan med vad fan som helst. Ingen håller barn ansvariga för något.