Citat:
Ursprungligen postat av
borriz
Eftersom vi har en pälsdjursallergiker i familjen, så har en typ grekisk landsköldpadda blivit allt mer intressant. Eftersom barnen är 8 & 10 år så skulle det fungera.
Jag har börjat kolla på nätet och har förstått att landsköldpaddor inte är helt lätta att få tag i.
Kort sagt skulle jag uppskatta all information och alla erfarenheter
Jag är uppväxt med en landsköldpadda.
Det var 35-40 år sedan den dog, då var jag ca 10 år, så det här är vad jag minns:
Dess skal var 20-30 cm långt. Utseendemässigt påminnde den om leopardsköldpaddan (se länken), men det var inte den, utan någon annan art.
Jag minns ej namnet på arten, det var så länge sedan (min barndom på 70-talet). Men den var inköpt av mina föräldrar som vildfångad vuxen (på tidigt 60-talet) när det ännu var lagligt att sälja och hålla vilda djur som tamdjur. Försäljning av den arten förbjöds visst senare. Så just den är nog ändå inte aktuell för er.
Den åt mest sallad. Men även lite andra grönsaker. Tydligen skulle den få lite protein ibland enl veterinären som rekomenderade bläckfisk (ingen aning om varför?). Den hade inga tänder och försökte aldrig bita någon. När den blev rädd stoppade den in huvudet och benen i skalet. Den kunde tydligen vara utan mat i veckor utan problem. Det var dock aldrig något vi utsatte den för.
På sommaren kunde vi ta ut den i gräset. Den gillade maskrosblad mm. Men man var tvungen att stå bredvid den hela tiden. Dels hade vi ingen bur och ett koppel gick ej att använda då huvudet var lika brett som halsen. Dessutom kom kråkor och skator fram direkt om man ej stod bredvid.
Ibland badade vi den. Då stack den upp huvudet över vattenytan. När den sov stack den in huvudet och benen i skalet. Den brukade lägga sig i ett hörn någonstans under ett bord eller annat skyddar ställe. Som jag minns brukade den inte gå runt på nätterna.
Den var väldigt trevlig och snäll. Dock hade den en intelligens jämförbar med en fisk. Den lärde sig definitivt aldrig sitt namn och kände nog inte igen någon familjemedlem tror jag, men det är svårt att veta förståss. Den lärde sig aldrig hitta i bostaden.
Den försökte inte gå runt saker utan gick rakt på dem och försökte klättra över. (Undantaget väggar som den ej gick rakt in i.) Den gick t.ex. inte runt mina leksaker utan gick rakt på dem. Men då jag ställt upp alla mina tennsoldater på golvet och såg den komma mot dem lyfte jag bara upp sköldpaddan och snurrade den ett halvt varv så gick den tillbaka åt samma håll den kom ifrån, så smart var den. Det var bara att flytta på den då den var lika farlig och aggressiv som en krukväxt. Ibland när den gick rakt på något ramlade den uppochner och låg med skalet ner och fötterna upp i luften. Den klarade dock att vända sig själv genom att sprattla med fötterna och komma i gungning. (Fast oftast hjälpte man den ju.)
Fann den en plats i bostaden där solen lyste på golvet la den sig gärna där. Den promenerade annars mest runt på golvet och såg dum ut. När det var matdags bar man den till matskålen, eftersom den inte hittade dit själv. Men jag gillade den. Den var ball på något konstigt vis.
Som liten lekte jag ibland bil med den, då drog den i huvudet och benen. Det gillade dock inte mina föräldrar (och nog inte sköldpaddan heller).
Ibland gick den i dvala ett tag. Någon månad på vintern kanske? Jag minns ej riktigt tyvärr. En dag tyckte mina föräldrar att den inte rört sig på flera dagar (det var ej tid för dvala) och börjat lukta illa. De körde den till veterinären som konstaterade att den var död.
Jag kan inte påminna mig att den var ute och gick på nätterna. Den försökte aldrig tugga på något som inte var mat. Den sket direkt på golvet, små hårda bitar, typ större råttskit. Oftast sket den när den åt eller sov. Så då la man en tidning under den. När den drack vatten stack den ner hela huvudet i skålen, jag var alltid rädd att den skulle drunkna då den stod så i säkert en minut eller två. Den kunde inte klättra högre än en decimeter. Den hade några korta rätt mjuka klor på fötterna, inte så att de kunde rivas, men man hörde ibland när den gick på parkettgolvet. Den var helt stum och gav nog aldrig ifrån sig några läten. Den saknade som alla kräldjur öron och hörde nog inte så bra tror jag? Vad det nu spelade för roll när den inte förstod vad man sa ändå... Det var en hane, om det spelar någon roll för jag tror inte honorna skiljer sig åt?
Det är nog allt jag minns. Men fråga gärna, det är kanske något mer jag kommer ihåg?
