Tips inför KBT/Psykoterapi

Jag har äntligen lyckats få tid för att påbörja KBT/Psykoterapi, Med remiss från landstinget, Detta för att behandla ångestproblematik/allmän psykisk ohälsa/Låsningar i försvarsmekanismer.

Dem talade om för mig i samband med tidsbokningen inför första träffen att jag kan byta terapeut om det inte känns rätt från början.

Jag undrar om någon har tips på vad som kan vara bra att tänka på inför val av terapeut, Bra frågor att ställa till denna för att få reda på om den personen är lämplig.

Gissar att det kan kännas fel från början för att sedan visa sig vara en fungerande kontakt eller tvärtom, Att det känns bra i början för att sedan visa sig att det inte är optimalt.

Knepigt det här, Måste bli bra för att öka mina chanser att bli bättre.

Första session är brukar ju mest vara en introduktion där terapeuten presenterar sig och berättar lite kort om tillvägagångssättet som förs.

Du verkar ha en bra inställning iallafall. Som nämnt så är det inte alltid man hittar något som passar en personligen direkt, både i form av terapi och terapeut.

Var öppen och ärlig med dina problem samt hur du verkligen mår. Det är väl det enda konkreta tipset jag kommer på. Rätt inställning och motivationen till att utvecklas kan göra väldigt mycket. Ifall du känner att du efter ett tag inte känner att du får ut tillräckligt så säg detta så explicit som du bara kan. Eller om det är något annat som inte känns bra.

Ett steg är: var ärlig med dina problem. Och jag skulle ge det minst två gånger innan man säger att någon är fel.

Så det är mina tips. Önskar dig all lycka.

Sluta ha förhoppningar om att samhällets idioti, och vuxnas medvetande därom, ska kunna förändra ditt medvetande och erfarenheter.

De blev behandlade med silkeshandskar. Nu är det du som är deras problem, för att du inte litar inte på någon.

Har du hört talas om att man får det man förtjänar?!

En sak som skadat och hämmat mig mest i livet är just (Visdomsord) från pessimister och nihilister, Framtiden ser ljusare ut för dem som är villiga att kämpa lite. Tänd en pipa och trolla vidare vet jag.

Det gjorda jag dagligen i flera år när jag skulle ha gått i gymnasiet men inte pallade för panikångesten