Varför gör man sån skillnad på höger- och vänster-anarkism?

Utmärkt. Det handlar om tankar, eller hur?
Jag säger inte emot det, men jag tror heller inte att friskolor, eller privatskolor är någon lösning. Det går inte snabbt nog och det är inte organiserande nog. Vad spelar det för roll om lärarna och föräldrarna är fortsatt hjärntvättade att fortsätta kampanjen mot fördärvet, i varierande art? Har du frågor om hjärntvättningen som du vill att jag ska ge min definition av, så kan jag göra det, med länkar. Eller om civilisation, så får jag väl gräva själv.
Nej, du är inte skyldig till det, det är bara jag som tjurar. Jag har beskrivit väldigt utförligt vad jag anser om min tilltro till det nuvarande konceptet av "civilisation". Jag har inte alltför höga tankar. Att jag "flummar" beror på att jag beskriver mig på det här forumet ibland, i termer som inte är systematiska, jag har egna definitioner av mysticism när du börjar närma dig symboler/ ord som "kaos". Jag har funderat en hel del på det. Det var ordet "kaos" som fick mig att "flumma".
Du verkar väldigt inriktad på skolsituationen. Jag antar du har barn i skolålder. Jag har inte det. Därför är en stark drivkraft av en förändring av precist skolor ingen angelägenhet för mig. Jag fokuserar på mänsklig överlevnad och kommande generationer. Du fokuserar på detaljerna i ett nuvarande system, jag fokuserar på åtminstone sju generationers överlevnad.
Ens värde som sofistikerad och "problemlösare" är dock värd vatten innan man faktiskt har bevisat att man kan det. Ett nuvarande problem med eran av dekadens, ens röst är viktigare än ens händer.
Något som hindrar mig från att stiga i skalan av aktning och illusionen av respekt? Nej, förutom mitt samvete. Min oförmåga till lögner och utnyttjande av andra människor, i en idiotisk konkurrens. Jag dör när jag dör, precis som en supermiljardär. Jag värdesätter mina konsekvenser i världen, supermiljardären värdesätter sina handlingar i vår mentala fantasi. Illusionen av prestige är värdelös. Jag skulle kunna bli en multimiljonär med en rad av lögner och bedrägerier. Jag väljer att vänta på en förhoppning att en ny era av mänskligheten börjar innan jag dör. Om annars inte, skit samma, då hoppas jag andra kan guida oss bort från vår egen, uråldriga, oföränderliga idioti.
Slaveri är inte en frivillig marknad. Slaveri är en marknad för de som är hjärntvättade. Att tro någon frivilligt vill vara en slav, tillhör en utomordentligt liten del av mänskligheten, en outlier. Att vi blivit intalade att slaveri är ok, är något helt annat, som inte har med människor eller liv att göra. Det handlar om profit på död.

Därför är du heller ingen anarkist. Du observerar inte din omgivning. Du är beredd att bli slav. Mer behöver jag inte säga.

Det är inga problem att skapa anarki. Det är betydligt svårare att bibehålla anarkism. Att hantera den absoluta anarkin, kaoset, inom dig själv och bortom dig. Det är inte religion, det är insikter och självkontroll.
Så definierar du din frihet annorlunda än andras? Jag tror inte det, men jag kan inte veta. Vilken respekt bibehåller du för andra och annat? Jag tror absolut du är en sund människa som går att komma underfund med, men rikta dina parametrar för kritik vidare än vad du gör. Bara ett tips. Vad krävs för att dina barnbarns barnbarnsbarn ska överleva? Vad sägs om det som mänsklig framförhållning, istället för Q3-rapporten över minskad miljardvinst?

Vi lever alla i en svart komedi.

De är inte på något sätt lika ens i teorin, det är min uppfattning.

Tvärtom är det nyliberalerna som älskar staten, finns det några som innerst inne dyrkar och älskar staten mer än s.k. ”anarko”-kapitalister?
Knappt att stalinister och fascister kan mäta sig i deras hatkärlek till pappa staten. Så även om nyliberalen ibland är arg på pappa så gråter hon ut hos honom så fort det jobbiga folket gör fel eller tycker fel. Då kan pappa skicka ut batonger och pepparsprej, eller soldater. Sen fortsätter hon skriva sina väldigt arga artiklar där hon kritiserar pappa. Men ser du henne någon gång protestera? Agera med full kraft mot statens flagranta övergrepp? Givetvis inte.

Gång på gång visar det sig att ”fri” marknadsekonomi och dess principer aldrig ska appliceras deras liv, företag, institutioner och privilegier. Detta har Noam Chomsky skrivit om.

Sussan som föddes med adlig stamtavla, älskar Ayn Rand och frihet för hon vill kunna välja mango på NK -men hatar sossetyper - ska förstås inte drabbas av att staten nedmonteras. Pappas företag som tillkom genom korrupta affärer med staten, där pappas kusin ”råkar” jobba, skulle då upplösas och stackars Sussan inte kunna göda sig av det statskapitalistiska systemet. De adliga privilegierna som dröjt sig kvar i olika institutioner skulle förstås också granskas och försvinna. Dessutom skulle det pyramidspel som är finansekonomin kollapsa utan statligt stöd och interventioner, Sussans aktier och optioner snabbt bli värdelösa.

Eftersom kapitalismen till stor del bygger på bedrägeri, nepotism, korruption, regelrätta stölder och plundring, ockupation och i värre fall krig och mord så skulle många av ”anarko”-kapitalisterna omedelbart förlora sin privategendom och rikedom. Har svårt att tro att ens de utåt sett mest principfasta ”anarko”-kapitalisterna önskar det. 


Privategendom är i princip stöld som vi hitintills känt den, trots att ”anarko”-kapitalister tror att människor är ekorrar (ja det är deras egendomsteori) så fungerar det inte riktigt så och en rad intressegrupper skulle ha för dom lika legitima anspråk på egendomen och tillgångarna, i vissa fall något slags skadeståndsanspråk i frånvaro av stat. Det skulle troligen leda till att många av dom landsförvisades från de anarkistiska samhällena, eller till och med avrättades.

De "anarko"-kapitalister som var neutrala i denna statsupplösande process skulle troligen drabbas av sin egen självförvållade olycka vid ett senare tillfälle, girighet och makthunger är inte egenskaper som brukar premieras av människor och jag har svårt att tro att ett anarkistiskt lokalsamhälle skulle kunna stå ut med sådana antisociala drag särskilt lång tid eller orka ta till vapen för deras girighets skull, speciellt inte om det drabbades av någon kris eller naturkatastrof.
De kvardröjande kapitalistiska elementen skulle helt enkelt rensas ut efter en tid. De skulle helt enkelt stötas ut från gemenskapen. Jag har svårt att se att de skulle vara tillräckligt många för att själva skapa bärkraftiga samhällen som föreslås i tråden utan att drabbas av ständig splittring och konflikt?

Systemet blir alltså omstartat, och alla orättfärdiga egendomsförhållanden måste omförhandlas eller upplösas. Kontrakten gäller inte. Total reboot. Detta vill de förstås inte, de skulle slå bakut.

”Fri” marknadsekonomi är återigen något som ska drabba andra (de har inte ens en frivillighet och ömsesidighet inbakad i sin allra mest centrala fråga) helst i tredje världen. Gärna i samarbete med någon korrupt despot, WTO eller varför inte en hel stat? Kanske man avlövar en skog med gift och kallar det marknadssondering? Tvångsförflyttar människor och kallar det bostadsliberalisering? Det var visst många i lokalbefolkningen som fick cancer och dog, det är så ”friheten” fungerar. Bra att flytta då svarar dom förnöjt.

Anarkism har helt enkelt ingenting med kapitalism i den form vi känner den att göra eftersom marknader måste befrias från kapitalismen. Dessa två ideologier är oförenliga.

+1

Lustigt att jag inte ens läst "anarko"-kapitalistens kommentarer i tråden innan jag postade mitt inlägg och visade sig vara mer lik Sussan i mitt exempel än vad jag anade.

Det kan ju vara produktivt att försöka se ens politiska antagonisters argument från deras sida.

Jag skulle aldrig bygga min argumentation mot socialism på att alla företrädare vill ha folkmord. Även om det till synes alltid blir så, tror jag faktiskt inte ens att det vara stalins ingång. Utan mer the road to hell...

Att nyliberaler skulle älska staten är ju bara humbug.

Som sagt slut målen är ganska lika, vilket egentligen inte är så konstigt. Vilken ideologi vill inte ha ett samhälle med fria människor.

Jag anser det vara mer produktivt till att se vad individer faktiskt gör och hur de agerar, snarare att se på vad de säger och predikar.
Denna kritik är också central för just anarkismen och andra maktkritiska ideologier. Politikers käbbel är mest dimridåer, man vill komma åt de verkliga maktförhållandena där det verkligen bränner till.

I övrigt har jag inte mer att tillägga än det jag redan skrivit. Du får gärna ta upp exempel där de verkligen lagt kraft bakom sina starka ord. Att man både är emot och vill nedmontera staten är faktiskt väldigt kraftfulla ord. Jag menar om någon vore nationalsocialist och verkligen trodde på ett raskrig med judar vore det ju väldigt underligt om den personen umgicks med judar. Att yttra extrema politiska ståndpunkter som vill kasta omkull samhället utan att i handling visa det gränsar till politisk posering eller något annat missnöje.

Individual-anarkister, vänsterlibertarianer etc. däremot visar det konstant genom sin aktivism och sin agitation, och även i konkreta samhällsexperiment. Jag anser en person inte vara så trovärdig om man anammar en extrem ideologi, vilket ju anarkism i någon mening är, och sedan inte i handling faktiskt visar det. Känns mer produktivt att då kalla sig liberal, vilket som sagt de egentligen är i stort sett.

Finns ens bägge om man åberopar den historiska betydelsen?

Är man bostadslös är det en fördel att det finns bostäder att hyra, så man kan sluta vara bostadslös.